2 apr. 2013

Språkundervisning och skolböcker

Jag måste medge att jag inte är så himla förtjust i läroböcker, eftersom de tenderar att styra undervisningen i alltför stor grad. Bättre tycker jag om att använda autentiskt material - skönlitteratur, faktaböcker, videoklipp, sådant som finns på nätet osv. Listan av användbart material är oändligt lång.

Jo, jag använder läromedel i undervisningen och det finns en del riktigt bra "skolböcker". Men då använder jag valda delar av materialet - sådant som följer läroplanen för årskursen och passar in i min planering.

Språk är det jag anser vara mest krävande att undervisa utan läroböcker. Det viktigaste då man ska lära sig ett nytt språk är, enligt min mening, att få tillgång till så många nya ord som möjligt. I läromedlen för språkundervisning börjar man med de allra vanligaste orden (jag, familj, hem, näromgivning, kompisar, hobbyn, tidsuttryck) och breddar därefter vokabulären till samhället runtomkring (i mataffären, banken, posten, på torget, stranden osv.). Upplägget är helt fungerande, men ofta ganska så tråkigt. Texterna i läroboken kanske inte passar för den grupp man undervisar, eller så har de föråldrats.

Jag minns ju själv hur frustrerande det var då man skulle skriva en kort berättelse på ett främmande språk. Man hade ju inte så många ord i sin vokabulär och inte ville man skriva tråkiga berättelser för det: Je m'appelle Minttu. Je suis quatorze ans. J'aime ma famille. Je deteste chats noirs. Fin.

I stället tog man ner den där tegelstenen till ordbok från hyllan i klassrummet och bläddrade febrilt efter passliga ord till berättelsen. Sedan skulle man fråga läraren hur ordet böjs och om meningen över huvudtaget är vettig. Läraren kanske suckade och sade att man kunde försöka skriva en berättelse med de orden vi lärt oss. Och där steg motivationsgraden ytterligare!

Utan ord kan man inte prata. Hur lära ut nya ord på ett effektivt och samtidigt intressant sätt?

Det tänker jag testa då jag har hemundervisning i svenska. Eleverna får fundera ut vad de vill säga och jag visar hur de tar reda på vad de finska orden heter på svenska. Motsatsen skulle vara att jag lär dem vissa ord, som de kanske inte alls vill använda, och så skapar de meningar med de orden. Jag vill ju ge dem hela vokabulären genast, så att de kan börja prata svenska så fort som möjligt! Sedan tänkte jag ge de nya orden, som de själv valt att använda, som läxa till nästa vecka. Ska bli skoj att se hur det här sättet fungerar.


P.S. Jag undrar vad en del av mina lärare i tiderna tänkte då de i slutet av maj lärde oss jul- och påskord på finska, engelska, tyska och franska? Ja, de texterna fanns ju på de sista sidorna i läroboken och vi har ju lärt oss att man läser böcker från början till slut. Eller?