7 maj 2013

#whyiteach

På Twitter har hashtaggen #whyiteach varit populär på sistone. På undervisningssajten Edudemic finns ett blogginlägg om temat, som kan ses här: Edudemic - Why do you teach?

I och med diskussionen har jag försökt komma underfund med varför jag själv undervisar. Det finns många olika sidor i läraryrket som jag gillar mycket. Man får samarbeta med både vuxna och barn, varje dag är olika, man lär sig nytt hela tiden och det finns ett obegränsat antal möjligheter att utveckla sin yrkesskicklighet. Att jobba i en sammanhållen grundskola ger dessutom möjligheten att undervisa elever i olika åldrar.

Jag tycker ändå att det bästa med att vara lärare är när man får jobba med motiverade elever. Det är också orsaken till att jag trivs ypperligt med yngre elever: de har en inneboende nyfikenhet och iver, de vill lära sig. Då gäller det som lärare att se till att hålla den lågan vid liv, för då blir allt så mycket lättare. 


Alldeles strålande stunder är de då jag får introducera ett nytt tema eller ett projekt för eleverna. Det är härligt att se hur deras ögon tindrar av glädje då de vet att de alldeles snart får börja utforska denna nya värld som de fått en liten inblick i. Det känns som att jag öppnar en dörr för eleverna och sedan stiger jag åt sidan. Tillsammans får eleverna undersöka ett nytt fenomen/tema och jag hjälper till och handleder där det behövs. Deras ivriga röster då de kommer till mig och säger "Titta Minttu vad vi hittade!", "Visste du att det finns...?" eller "Är det faktiskt så att...?" ja, det tröttnar jag aldrig på. 

Och visst, det är skoj att undervisa äldre elever också, men dem måste man först få på sin sida. Om ett litet skeptiskt frö har börjat gro inom dem så gäller det att bevisa att det man tänkt jobba med faktiskt är intressant. Då man lyckas motivera en grupp äldre elever är belöningen kanske större, men den äkta glädjen som finns hos yngre barn är något som fascinerar mig från dag till dag.