5 okt. 2013

En tvåspråkig skola

Under ett års tid har diskussionen om tvåspråkiga skolor gått mer eller mindre het. Själv har jag inte en tydlig åsikt om denna sak, eftersom jag, och många andra, inte vet vad en tvåspråkig skola i verkligheten skulle vara. Är det en skola där de finsk- och svenskspråkiga eleverna studerar på sitt eget modersmål, men delar på vissa utrymmen och samarbetar med den andra språkgruppen? Eller skulle det betyda klasser, där undervisningen sker parallellt på båda språken? Eller betyder det svensk skola + språkbadsklasser för finska elever? Eller tvärtom, en finsk skola + språkbad för svenskspråkiga elever?

Jag tror att finsk- och svenskspråkiga skolor bra kan jobba samlokaliserat, "vägg i vägg". De kan delvis ha gemensamma utrymmen och områden. Man kan dela på gymnastiksal(ar), matsal, klassrum för konst- och färdighetsämnen samt skolgården. Lärarna kan ha ett gemensamt lärarrum, man kan ordna gemensamma temadagar, fester och andra evenemang och ha mycket samarbete mellan språkgrupperna. Ett fungerande samarbete vore ytterst viktigt för att undvika att det uppstår motsättningar mellan finsk- och svenskspråkiga elever.

Jag kan inte se att tvåspråkiga klasser, med två språk i samma klass varje lektion, kan fungera. Eller jag tror det om jag någon gång får se det. Då jag skrev min gradu om tvåspråkighet tycktes all forskning jag bekantade mig med rekommendera att man håller språken i sär, dvs. i sina egna kontexter. Som ett levande exempel kan jag berätta att jag talar svenska med våra barn och pappan pratar finska. Sonen, 4 år, kan hålla språken relativt väl i sär och jag tror att det beror just på det att vi haft "ett språk-en förälder"-metoden.

Jag har inte bekantat mig med forskning om tvåspråkiga klasser (två språk parallellt/turvis under samma lektion), så jag kan inte uttala mig om hur barnen då lär sig språken: fungerar det bra eller börjar barnen blanda språken? Det är ju inte enbart frågan om att lära sig nya ord på ett annat språk - man ska även lära sig själva ämnet. T.ex. om man jobbar med begreppet "fotosyntes" så är målet att man lär sig vad det betyder. Blir det då för komplicerat att lära sig dubbla begrepp (på finska och svenska) då många kan ha svårt att komma ihåg olika abstrakta begrepp och svårare ord på sitt modersmål?


Efter dessa funderingar kan jag inte låta bli att ta ställning till ett ärende, som varit på tapeten i min nuvarande hemkommun Ingå. Kommunen med sina ca 5500 invånare är starkt tvåspråkig (ca 54% svenskspråkiga). Nu har kommunfullmäktige beslutat att utreda om man kunde bygga ett tvåspråkigt skolcentrum med årskurserna 1-9 till kommunen. Saken är ju den, att vi för tillfället har en finsk skola med åk 1-6 och tre svenska skolor med åk 1-6. Då eleverna ska till årskurs 7 byter de skola och de flesta börjar då i Virkby.

Nu undrar jag bara att hur kommunen någonsin kan ha råd att bygga ett tvåspråkigt skolcentrum i denna lilla kommun? Jag vet att det finns skolcentrum i mindre kommuner än denna, men då på ett språk. Visst, man kunde spara på transportkostnader då skolskjutsarna inte behövde köra så många så långt. Man skulle inte heller behöva betala någon annan kommun för att de undervisar våra elever i åk 7-9. Men, ett skolcentrum på två språk skulle ändå bli rysligt dyrt. Tänk er alla ämneslärare som borde anställas, dubbelt, eftersom det behövs skilda lektorer för de finsk- och svenskspråkiga eleverna. Inga små lönekostnader där. Och allt material, på två olika språk, som skulle behövas. Och ju större skolcentrum, desto större hyra och större kostnader för underhåll.

Innan man ens tänker så långt måste de som utreder ärendet fråga sig:

- Har vi tillräckligt med barn i kommunen, nu och i framtiden, för att kunna få ett fungerande skolcentrum med tillräckligt många och tillräckligt stora klasser? Ett skolcentrum som inte blir för dyrt när man jämför med nyttan man får?

- Skulle undervisningstimmarna vara så pass många, att lärarna fick sin undervisningsskyldighet fylld?

- Hur skulle rekryteringen av lärare fungera? Kollektivtrafiken är ett skämt här, så hur skulle icke-bilburna lärare ta sig hit?

- Kunde vi erbjuda tillräckligt många valfria ämnen och kurser i åk 7-9?

Och dessa frågor är bara en liten del av allt som måste utredas. Jag tar inte ens ställning till markanvändning, trafikarrangemang etc.

Jag brukar vara mera optimist än pessimist, men nu ställer jag mig väldigt skeptisk till projektet "tvåspråkig sammanhållen grundskola i Ingå". Om vi kanske först kunde få fram lite extra pengar för att kunna rekrytera läkare, tandläkare och munhygienister till kommunen?