13 apr. 2013

Lärare, skolan och sociala medier

Jag erkänner. Ännu i augusti 2011 var sociala medier lika med Facebook, Twitter och bloggar för mig. Då hade jag en blogg och ett FB-konto, men Twitter hade jag ingen egen erfarenhet av, visste enbart vad det var. Kort därefter höll vår dåvarande IT-lärare Jocke (@qscwer) ett IKT-café med temat sociala medier. Jocke sade något som jag kommer att tänka på när någon säger att han/hon inte vill vara aktiv på nätet. Det var något i stil med att man är ändå på nätet, vare sig man vill det eller inte. Och därför är det bättre att vara där, för att kunna påverka sin egen nätidentitet.
När jag kom hem skapade jag ett eget Twitter-konto.

För tillfället använder jag Twitter, Google+, FB och Blogger. Jag vet att det finns en hel del mer som kan räknas till sociala medier, men jag kommenterar dem som jag har erfarenhet av.

Facebook
Känner väl alla till. Fungerar bra då man vill ha kontakt med sina vänner, släktingar och bekanta. Däremot vill jag i regel inte vara FB-vän med mina elever eller deras föräldrar. Men, jag kunde tänka mig att skapa ett lärarkonto, för att hålla kontakt med hemmen och berätta om sådant klassen gjort eller kommer att göra. Ett bra exempel på detta är Hanna Graeffe (@hannagrrr), som har skapat just ett sådant lärarkonto https://www.facebook.com/opehanna

Eftersom FB är så välkänt och många har ett konto, tycker jag att skolorna kunde engagera sig mera på FB. På skolans FB-sida kunde man berätta om kommande evenemang, läs- och lovtider, publicera foton osv. Några lärare och elever kunde tillsammans ansvara över kontot och uppdateringarna. 



Twitter
Har jag kommit att gilla enormt. Jag följer många lärare och andra med anknytning till utbildning. Öppenheten och det enorma informationsflödet kan ses som något positivt. När man hittar intressanta människor/konton att följa, får man massor i utbyte (mer än man hinner ta emot!). Det tar en stund att komma in i kommunikationssättet, men snabbt hänger man med i världen av #, @, RT, MT och DM.

Om Twitter blir mer allmänt i Finland, kunde jag bra tänka mig att skapa ett Twitterkonto åt min klass, där eleverna kunde berätta om sådant vi gjort i skolan. Skolan kunde också ha ett eget konto, som kunde vara länkat till skolans hemsida. Flödet skulle synas på hemsidan och där kunde man snabbt "tuta ut" aktualiteter m.m.

Google+
Försökte jag mig på efter Jockes IKT-café, men det var inte så lyckat. "Ingen är ju på G+" har man hört mer än en gång och då var jag av samma åsikt. För inte så många dagar sedan bestämde jag mig för att ge tjänsten en ny chans. Jag raderade min gamla profil och skapade en ny. Läste lite tips om hur G+ fungerar och nu är jag såld. Det första man måste inse är att G+ inte är FB och kommer inte att vara det heller. Dina FB-vänner kommer inte att hitta till G+, så därför kan du satsa på att lära känna nya människor istället. Jag har blivit medlem i några olika utbildningsrelaterade grupper (Communities) på G+ och således kommit i kontakt med lärare över hela världen. Som lärare tror jag att man har den största nyttan av G+ i form av alla de möjligheter den ger till nätverkande.

Blogger (eller vilken bloggtjänst som helst)
Har jag använt sedan 2007, då jag ville dokumentera vårt husbygge. Hösten 2011 skapade jag en skolblogg, där jag och mina årskurskollegor berättar i text och bild om det vi gjort med våra klasser. Bloggen var/är omtyckt av både föräldrar och elever, men som informationskanal för aktualiteter fungerar den inte (eftersom de flesta inte kollar en blogg varje dag, utan mer sporadiskt). Ibland ville jag skriva om utbildning och lärande i allmänhet, men det passade inte in i den bloggen. Därför har jag nu skapat en egen lärarblogg. När jag efter vårdledigheten återvänder till jobbet vill jag skapa en klassblogg, som eleverna får skriva i och publicera bilder på sina arbeten osv. Bara föräldrarna går med på det.

Som sagt, det finns fler sociala medier, men jag kommenterade dem jag använder mig av mest.

Det finns säkert lärare som tycker att de inte har tid att vara aktiva på sociala medier (förutom privat). Jag ser det som en slags fortbildning, som jag inte har råd att vara utan. Utvecklingen inom utbildning och teknologi går fram i rasande fart och jag vill veta vad som händer inom branschen. Dessutom får man hela tiden mängder av nya idéer till undervisningen.

I allmänhet anser jag att skolorna så småningom kunde minska på pappersexersisen och börja göra sig mer synliga på webben. Både för att spara på våra skogar, men även för att en skrynklig lapp längst ner i ryggsäcken inte alltid hittar ända hem.

10 apr. 2013

Att lära sig ett främmande språk

Igår hade jag lektion 2 med hemundervisningseleverna. Planeringen var gjord och jag var hugad att fortsätta där vi sist blev. Men, när de kommer berättar de att de har ett prov följande dag. Hoppsan! Då var det bara att ändra fullständigt om i planeringen, försöka begripa sig på provavsnittet och öva tillsammans så gott det går på 1,5h. Vi tränade vokabulären och så försökte jag förklara den grammatik som kommer till provet. Vilken tur att lärare är vana att ändra om i sin planering på nolltid när något oväntat dyker upp. :)

Övandet krävde en hel del koncentration av eleverna, så innan vi avslutade ville de "koppla av" och jobba med kylskåpsmagneterna. De fick plocka ut alla ord som de kunde och sedan bilda meningar av dem. Magneterna är ju rätt så många till antalet och jag blev imponerad av att de kunde ca 1/3 av orden!




I och med hemundervisningen har jag på sistone funderat mer än vanligt på språkinlärning, tvåspråkighet och olika inlärningsstilar. Jag tror så här: de som har lätt för att lära sig språk kan bra lära sig flera nya språk under sin skoltid. Och då räcker det med lektionerna i skolan och lite läxor och prov därtill. De som inte har lätt för språk måste kämpa mycket mera och även träna (och bli "utsatta för") det främmande språket på fritiden.

Ibland funderar föräldrar på hur de bäst kan stöda sitt barns språkinlärning. Sätten är många och ju fler man använder, desto bättre. Här kommer några idéer:

  • Se på filmer och TV-program på målspråket. Först med översättningstext, senare kan man ta bort den. YouTube och olika TV-kanalers webbsidor är riktiga guldgruvor.
  • Fynda på nätet: där finns massor av olika övningar och spel bara man tar sig tiden att utforska utbudet. En del läromedel har gratis webbmaterial.
  • Lyssna på musik på målspråket, sök upp låttexter på nätet.
  • Köp (eller låna från biblioteket) både böcker och tidningar på målspråket.
  • Ladda ner nyttiga "språk-appar" till smarttelefonen och/eller surfplattan.
  • Följ en intressant blogg, använd webbordlistor för att kolla upp enstaka ord.
  • Bestäm dig för att lära dig tio nya ord varje vecka. Då har du lärt dig 520 ord på ett år. 
  • Kanske kan man delta i hobbyverksamhet eller olika läger på målspråket?
Kanske har du fler idéer på hur man kan öva ett nytt språk? Tipsa mig gärna!

3 apr. 2013

Hemundervisning, "lektion" 1

Igår hade jag min första lektion i svenska åt två elever. De fick börja med att göra rollfigurer åt sig. Samtidigt som de ritade snackade vi lite om vad de gjort på svenskatimmarna i skolan och hur mycket de hör svenska på sin fritid. Jag berättade även att de får fundera ut rollfigurens ålder, familj, hobbyn, hem, favoriträtt osv.


Efter att rollfigurerna, Mimosa och Nina, var färdiga, fick eleverna sätta sig vid datorerna och börja skriva om dem. De sökte upp främmande ord i en webbordlista, lyssnade på uttal om det fanns inspelade exempel och sedan funderade vi tillsammans hur ordet böjs så att vi får in det i meningen.

Pinjas rollfigur fick namnet Nina och Susannas heter Mimosa

Med föräldrarna hade vi preliminärt kommit överens om att lektionen tar 1-1,5h. Jag tänkte att eleverna kanske inte orkar i mer än en timme då det ändå är en ansträngning att jobba intensivt med ett främmande språk. Men, plötsligt hade en och en halv timme gått! Det var dags att ge läxor till nästa gång: öva på vokabulären i texten de skrev om sina rollfigurer samt bekanta sig med webbsidan buu.yle.fi, så att de nästa gång kan presentera sidan för mig.

Nästa gång jobbar vi lite vidare med texterna, övar uttal och ser på Buu-klubbens hemsida. Vi gör även ett veckoschema med läseordning och hobbyn åt rollfigurerna.


Råddig kylskåpspoesi och några spontana textrader

Precis innan vi skulle avsluta såg jag att Pinja och Susanna blev intresserade av kylskåpspoesin som hos oss sällan kommer till nytta. Spontant testade de att lägga några rader med ord som de kände igen. Hade tänkt använda poesin i ett senare skede, men eftersom de var intresserade av den tittar vi kanske närmare på orden redan nästa gång.

Till sist ett litet tips till den som använder webbordlistor med elever: använd en sådan variant som inte föreslår ord beroende på vad man matar in i sökrutan. Ni kan ju tänka er vilken högfrekvent finsk svordom ordlistan föreslår om man vill kolla vad ordet "viettää" är på svenska och man börjar knacka in "V I ...". Eleverna tog inte så stor notis om saken och det vi kunde konstatera var att människor tydligen söker rätt så konstiga ord på webben!

2 apr. 2013

Språkundervisning och skolböcker

Jag måste medge att jag inte är så himla förtjust i läroböcker, eftersom de tenderar att styra undervisningen i alltför stor grad. Bättre tycker jag om att använda autentiskt material - skönlitteratur, faktaböcker, videoklipp, sådant som finns på nätet osv. Listan av användbart material är oändligt lång.

Jo, jag använder läromedel i undervisningen och det finns en del riktigt bra "skolböcker". Men då använder jag valda delar av materialet - sådant som följer läroplanen för årskursen och passar in i min planering.

Språk är det jag anser vara mest krävande att undervisa utan läroböcker. Det viktigaste då man ska lära sig ett nytt språk är, enligt min mening, att få tillgång till så många nya ord som möjligt. I läromedlen för språkundervisning börjar man med de allra vanligaste orden (jag, familj, hem, näromgivning, kompisar, hobbyn, tidsuttryck) och breddar därefter vokabulären till samhället runtomkring (i mataffären, banken, posten, på torget, stranden osv.). Upplägget är helt fungerande, men ofta ganska så tråkigt. Texterna i läroboken kanske inte passar för den grupp man undervisar, eller så har de föråldrats.

Jag minns ju själv hur frustrerande det var då man skulle skriva en kort berättelse på ett främmande språk. Man hade ju inte så många ord i sin vokabulär och inte ville man skriva tråkiga berättelser för det: Je m'appelle Minttu. Je suis quatorze ans. J'aime ma famille. Je deteste chats noirs. Fin.

I stället tog man ner den där tegelstenen till ordbok från hyllan i klassrummet och bläddrade febrilt efter passliga ord till berättelsen. Sedan skulle man fråga läraren hur ordet böjs och om meningen över huvudtaget är vettig. Läraren kanske suckade och sade att man kunde försöka skriva en berättelse med de orden vi lärt oss. Och där steg motivationsgraden ytterligare!

Utan ord kan man inte prata. Hur lära ut nya ord på ett effektivt och samtidigt intressant sätt?

Det tänker jag testa då jag har hemundervisning i svenska. Eleverna får fundera ut vad de vill säga och jag visar hur de tar reda på vad de finska orden heter på svenska. Motsatsen skulle vara att jag lär dem vissa ord, som de kanske inte alls vill använda, och så skapar de meningar med de orden. Jag vill ju ge dem hela vokabulären genast, så att de kan börja prata svenska så fort som möjligt! Sedan tänkte jag ge de nya orden, som de själv valt att använda, som läxa till nästa vecka. Ska bli skoj att se hur det här sättet fungerar.


P.S. Jag undrar vad en del av mina lärare i tiderna tänkte då de i slutet av maj lärde oss jul- och påskord på finska, engelska, tyska och franska? Ja, de texterna fanns ju på de sista sidorna i läroboken och vi har ju lärt oss att man läser böcker från början till slut. Eller?

1 apr. 2013

Hemundervisning

Imorgon kommer jag att börja undervisa svenska åt två finskspråkiga elever. De är för tillfället i hemundervisning pga. inneluftsproblem i deras skola. När mamman till en av flickorna frågade mig ifall jag kunde hjälpa till, tyckte jag att det lät som en kul grej.

Jag har aldrig tidigare undervisat svenska som ett främmande språk, så det blir en intressant utmaning även för mig. Nu på våren kommer jag att ha sammalagt fem lektioner i svenska. Det är inte mycket, men en del hinner man ändå göra. Det visade sig att eleverna inte använt IT i undervisningen. Därför kommer de även att få jobba ganska mycket på datorer i samband med svenskundervisningen.

Det preliminära upplägget ser ut så här:

- Eleverna skapar egna rollfigurer åt sig. De hittar på figurens ålder, utseende, familj, hem, skola, hobbyn osv.

- De får rita sin figur och välja kläder åt den.

- De fotograferar sina rollfigurer och skriver om dem i ett ordbehandlingsprogram. Vi använder oss av ordlistor på webben, jag hjälper till med grammatiken.

- Bilderna och texterna publiceras i denna blogg, ifall flickorna och deras föräldrar går med på det. 

- Eleverna presenterar sina rollfigurer för mig och varandra.

Kläder och accessoarer till rollfigurerna?

Att växa som lärare

Jag blev färdig klasslärare år 2005. Sedan dess har jag varit klasslärare i åk 1-4 samt undervisat finska i åk 2-9. Det första året var rätt så tufft med en stor klass (26 ettor!) och mycket att lära sig. Då jag började min lärarkarriär hade jag ett ganska traditionellt sätt att undervisa, "katederundervisning", kan man väl säga. Det kändes tryggt att göra som ens egna lärare gjort, det var något jag var van vid.

Så småningom, typ under det andra året jag jobbade, började min syn på undervisning och inlärning att ändras. Jag blev trött på att höra min egen röst och på att alla lektionerna såg lika ut, på sätt eller annat. Medvetet började jag ändra undervisningen så, att det blev mera problem- och projektbaserat. Jag ville ge mera utrymme åt eleverna och deras röster.

Idag jobbar jag mera som en handledare, en som hjälper eleverna att ta reda på och vara kritiska till det de hittar. Det är klart att jag fortfarande "undervisar" vissa grejer, speciellt inom språken, men jag försöker hela tiden utvecklas och hitta nya arbetssätt som motiverar eleverna.

Några av mina "ledstjärnor" ser ut så här:
  • undervisa i meningsfulla temahelheter (i stället för olika lösryckta fragment)
  • integrera olika ämnen
  • ha eleverna att diskutera och samarbeta mycket, i olika slags grupperingar (i stället för att alla jobbar enskilt)
  • lära eleverna att lära sig, dvs. hur ta reda på fakta och bli kritiska till det de hittar
  • använda teknisk utrustning i undervisningen då när det är ändamålsenligt