19 sep. 2013

Pojkar, som inte kan läsa och vad man kan göra för att ändra på det

Jag missade Obs debatt för några veckor sedan, men som tur fanns programmet snabbt på Arenan. Kvällens tema var intressant då man diskuterade varför finlandssvenska skolelever presterar sämre än finska elever. PISA-resultat (2009) har visat att speciellt finlandssvenska pojkars läsning är på en väldigt svag nivå. 

I debatten fanns, som sig brukar, olika röster representerade: en från lärarutbildningen, en studerande, en ÅA-professor och senare ännu en från Kulturfonden. Man kan spekulera länge och väl kring orsakerna till varför fi-sve pojkar är svaga läsare. Den kan handla om lättja eller "pappa betalar"-attityd, omoderna undervisningsmetoder, ja, det finns många teorier. 


Jag kan hålla med om en mängd olika orsaker, men en liten "egen" parentes måste jag lägga in här:
[parentes] Om man jämför finska och finlandssvenska skolelever, så måste man komma ihåg att finskan är ett lätt språk för dem, som har det som sitt modersmål. Finskans ord är ofta beskrivande och man skapar ofta nya ord med hjälp av gamla, vilket gör att man kan förstå ett ord, även om man inte hört det tidigare. Åtminstone kan man ha en aning om vad det är frågan om. Med uttalet blir det inte heller problem, då allt stavas som det sägs. Svenskan är däremot svårare - det stavas inte lika ljudenligt som finskan och orden kan vara svårare att härleda. Pga. bland annat denna orsak tycker jag att det inte är helt "rättvist" att jämföra finska och finlandssvenska elever.[/parentes]


Det är alarmerande att finlandssvenska pojkars läsförståelse ligger i nivå med den i Albanien och Bulgarien. Något måste göras, för man kan ju inte lita på att "pappa betalar" och fixar en bra arbetsplats åt en. 

Jag tror inte att vi, skolan, kan ändra på de vuxnas attityder. Om man är 40 år och inte gillar läsning så är det svårt att börja gilla det. Däremot kan vi göra mycket för barnen som nu går i våra skolor och kanske en dag blir föräldrar själva. 

Lärare kan visa att bokstavssymboler och texter ofta döljer ett intressant och till och med spännande innehåll. Vi kan använda oss av metoden "Att skriva sig till läsning" eller "Intelligent på tangent". Vi kan börja med att skriva egna texter och läsa dem för varandra. Eller ännu bättre, starta en egen blogg och få kommentarer av andra som läst våra skriverier. Vi kan läsa och ta till oss mångsidigare texter i flera olika medier. Vi kan börja använda pekdatorer och t.ex. ladda ner böcker och tidningar som vi sedan läser.

Jag anser att all slags läsning är bra. Om någon inte vill låna en "kapitelbok" i skolbiblioteket, så får han/hon gärna låna faktaböcker eller serietidningar. Här tror jag att skolbibiloteken och -bibliotekarierna kan vara till stor hjälp med sin sakkunskap. De kan t.ex. ha inspirerande bokprat och högläsning för eleverna. Huvudsaken är att man hittar sådan läsning som intresserar en själv (ifall inget intresse -> ingen motivation -> ingen äkta inlärning). Då får man nya ord till sin vokabulär, lästekniken förbättras och så småningom kan man kanske ta till sig en bredare skala av texter.

Om vi si skolan lyckas inspirera barnen till läsning, kommer de i framtiden att bli läsande föräldrar och således visa ett gott exempel till sina barn. 

Det blir intressant att se hur den nya läroplanen (2016) kommer att se ut. Jag hoppas innerligt att man förstått att skolan inte kan stänga in sig och hålla sig utanför samhället och "det verkliga livet". Eleverna ska ju inte varje vardag, då de stiger in genom skolans dörrar, behöva göra en tidsresa tillbaka till slutet av förra årtusendet.

- - -

P.S. Läste förresten igår ett intressant blogginlägg om varför Generation Y-individer -födda i slutet av 70-talet till början av 90-talet - kan vara olyckliga. Inlägget hittas här . Eventuellt kan denna "Gen Y"-attityd ha något smått att göra med läskunnighet och den allmänna attityden till skolgång.