18 dec. 2014

Lärarnätverk på Facebook

Jag skrev först in en notis om detta i förra inlägget, men insåg att det behöver ett eget, kort inlägg. Matleena Laakso (@MatleenaLaakso på Twitter) tipsade om en väldigt nyttig wiki med en enorm mängd olika lärarnätverk på Facebook. Tror att jag ska bekanta mig med en del av dem nu. 

Grupper från A till Ä och en länk till motsvarande lista på svenska grupper.

Adressen är http://opeverkostot.wikispaces.com/Facebook men på Opeverkostot-sidan finns även en massa annat av intresse. Lönar sig att ta en titt!


17 dec. 2014

Skolutvecklare på Twitter

Min nya Twitter-bekantskap Jenni Vainio @jenni_med_i frågade idag:


"Vilka finska/finlandssvenska twittrare/fb-grupper med fokus på skolutveckling
borde jag följa?"

Jag svarade med några namn som genast dök upp, men tänkte att jag kan skriva ner fler i detta blogginlägg. Har redan en längre tid funderat på att göra en lista på skolfolk i Finland som twittrar om skolutveckling och nu var det så dags.

Listan är på inget vis fullständig och jag missar säkert många namn som borde finnas här. Jag kommer även att ta med några sådana som inte direkt är lärare, men som ändå på något sätt har en koppling till skolutveckling. Min förhoppning är att om någon upptäcker att det saknas sådana som definitivt borde vara med så kompletterar jag listan gärna. Det går bra att skriva i kommentarsfältet eller på Twitter. Och om någon tycker att den hamnat fel så kan jag plocka bort namn också...

Finlandssvenska skolutvecklare (klicka på namnet så kan du se Twitter-profilen):










och Jenni Vainio (som nämndes i början)



Finska skolutvecklare:





















































Tipsa gärna om ni har andra finska/finlandssvenska "skolutvecklingstwittrare" som det lönar sig att följa!


10 dec. 2014

Enhetsskolan - från motstånd till samarbete

Jag var nyss på mitt sista närstudietillfälle som hör ihop med ledarskapsmodulen och i januari fortsätter studierna i utbildningsledarskap med förvaltningsmodulen. I detta inlägg kommer jag att skriva om ett av temana som dök upp och diskuterades på det senaste tillfället: vad händer när skolor slås ihop och finns det något positivt att säga om stora enheter?

Till att börja med måste jag säga att jag inte har någon erfarenhet av byskolor eller mindre skolor. Lågstadiet (Mårtensbro skola) jag gick i måste ha haft ca 250 elever, högstadiet (Sökövikens skola) ungefär lika många och Winellska skolan som jag nu jobbar i har ca 750 elever. Jag tar inte ställning till mindre enheters vara eller icke vara, eftersom jag som sagt inte känner till verksamheten. Däremot vill jag lyfta fram några bra och några mindre bra aspekter med enhetsskolor (åk 1-9). Detta från en lärarsynvinkel och då just min synvinkel, eftersom det är klart att någon kan ha helt motsatta åsikter.

Jag började jobba i Kyrkbacka skola (åk 1-6) i Kyrkslätt i augusti 2005. Jag fick veta att skolan under följande läsår ska genomgå en stor förändring då åk 1-6 slås ihop med vår granne, Kyrkslätt svenska högstadium. Rektor Mikael Flemmich berättade om det under anställningsintervjun och förutspådde att de två kommande åren blir tuffa med renovering, tillbyggnad och sammanslagning. Han menade att bara vi klarar det så kommer det att bli jätte bra. Visionen om en enhetsskola och arbetet mot det målet hade tillkommit redan ett antal år tidigare, men jag skriver om den biten av processen som jag själv varit med om. 

Jag minns väl vilket motstånd sammanslagningen mötte. Det jag kommer bäst ihåg är när vi lågstadielärare fick veta att skolan ska ha ett gemensamt lärarrum. Vårt lärarrum skulle förvandlas till ett klassrum och vi var tvungna att flytta in i högstadielärarnas lärarrum. Argumenten mot det nya arrangemanget var många: en del tyckte att avståndet blev längre, någon ansåg att den inte längre hinner dricka kaffe på rasten och jag tänkte att vad om de där ämneslärarna inte alls vill ha oss i sitt lärarrum...

När vårt lärarrum sedan skulle tömmas så vägrade vi fortfarande att flytta till högstadiets lärarrum. I stället radade vi upp soffor, stolar och några bord i ett nytt klassrum, som just då användes mest som ett förråd. Där satt vi och muttrade om hur allt var bättre förr och jag som helt ny i huset drogs glatt med i diskussionerna (utan att ens veta hur det varit förr!). Till sist måste vi ge med oss då rektorerna sade att vi inte får ha kaffe- eller vattenkokare i något annat utrymme än lärarrummet. Vilket ju var ett svepskäl, men ett fungerande sådant, eftersom de allra flesta sedan började gå till det gemensamma lärarrummet. Efter sommarlovet väntade dock en trevlig överraskning på oss: skolans rektorer hade jobbat sena timmar för att inreda ett nytt lärarrum. Där fanns nya soffor, stolar, bord och skåp, fina blommor, ett konferensrum och ett nytt kafferum. Nu hade ingen längre "sin egen sittplats" i lärarrummet och det kändes som att vi fick en fräsch start på det nya läsåret.

Nu när jag tänker tillbaka på vår vägran att slå ihop lärarrummen så kan jag inte annat än skratta åt hela grejen. Att man kunde vara fjantig! Det gemensamma lärarrummet har visat sig vara det bästa som kunde hända i vår skola. Det finns nästan mitt i skolcentrum och är stället där man vill vara på rasterna. Inte hinner man ju varje rast, men så ofta som möjligt för att ta sig en kopp kaffe och snarvla med kollegor.

Jag måste tillägga att då när sammanslagningen av lärarrummen skedde så kändes vårt agerande inte alls fjantigt eller irrationellt. Saken är ju den att människor, då de känner sig otrygga eller rädda pga. en kommande förändring, inte handlar värst rationellt. När man sedan inser att det inte längre går att kämpa emot så ger man upp, gör ett litet "sorgearbete" och börjar sedan se framåt och så småningom utveckla något nytt, som även kan vara något mycket bättre än det gamla.

Från B-byggnaden (det gamla lågstadiet) ser man ut över A-byggnadens
(gamla högstadiets) tak. Eftersom byggnaderna ligger vägg i vägg känns det konstigt
att tänka sig att ett samarbete mellan stadierna just inte existerade för tio år sedan.

Det finns många goda sidor med enhetsskolor och jag kommer här att räkna upp några, i slumpmässig ordning:
  • klasslärarna har läst mycket pedagogik och ämneslärarna kan få goda idéer av dem
  • ämneslärarna är experter på sina ämnen och klasslärarna kan få mycket stöd av dem
  • i en stor skola finns det flera som man kan "rycka i ärmen", som kan hjälpa till och som man kan samarbeta med 
  • det finns flera speciallärare och specialklasslärare som man kan fråga om råd
  • den sammanlagda mängden kunskap och arbetsår blir enorm i en stor skola -> enorm resurs!
  • man får med större sannolikhet jobba med det man gillar mest (dvs. jag behöver inte pina mina elever med dålig musik- och slöjdundervisning eftersom vi har duktiga ämneslärare som kan ta hand om de bitarna)
  • en stor skola får mera pengar och således är det lättare att "spela" med de pengarna och t.ex. skaffa nytt, även lite dyrare material om man under ett år prutar på något annat
  • äldre och yngre elever ges möjligheter att jobba tillsammans med olika projekt och lära känna varandra
  • stora och små elever samsas om samma utrymmen och lär sig att respektera varandra
  • det finns bra möjligheter till att skapa ett system med vänklasser, så att klasserna träffas några gånger per termin (t.ex. på temadagar)
  • nya, kreativa samarbetsidéer ploppar upp ofta
  • man hittar alltid någon eller några som tänker lika och som man kan planera och utveckla verksamheten tillsammans med
  • om man har behörighet och vilja så får man undervisa över gamla stadiegränsen, vilket är både utmanande och skoj - det ger bra variation i arbetet och en större förståelse för eleven som individ

Några mindre bra aspekter (men sådana som kanske går att råda bot på!) med enhetsskolor är:
  • att en stor skola är som ett oceanfartyg dvs. om man vill ändra riktning så kan det ta rätt så länge innan man är inne på den nya kursen
  • att det finns en risk för att man "gör för mycket", t.ex. är med i väldigt många olika projekt som kräver rätt mycket tid och då kan lärarna känna att de inte har tid med något. Men, det går att åtgärda i och med att man kan finslipa läsårsplanen alltid inför ett nytt läsår - Vad vill vi göra? Vad ska vi satsa på? Vad kan vi lämna bort? Behöver alla vara med på allt eller räcker det med att de ivrigaste testar och berättar sedan om sina upptäckter för de andra?
  • ju fler kommunikatörer, desto större risk för att det brister i kommunikationen, men det kan det göra även i mindre enheter. Om man har gemensamt överenskomna kommunikationskanaler så ska alla ta sitt ansvar och se till att de får den info som de ska få. Om man t.ex. beslutat att e-posten är ett arbetsredskap som ska användas och man vet att det kan dimpa ner viktiga ärenden i inboxen så är det oproffsigt av en lärare att säga att han/hon inte läst sin e-post på en vecka. 
  • möteskulturen måste ses över i det skedet då skolor slås ihop: vilka lärare ska vara med på vilka möten och varför? När man hittar ett system som fungerar är "onödiga" möten inget problem längre. (Detta med onödiga möten kan ju i och för sig vara ett problem i vilka arbetsgemenskaper som helst.)

Nu när jag kommit till slutet av mitt inlägg ser jag att de positiva sidorna är betydligt fler och då har jag inte ens räknat upp alla, utan de jag först kom att tänka på. Om texten väcker frågor eller tankar för eller emot så är det fritt fram att skriva i kommentarsfältet.

21 nov. 2014

Kodning i skolan

Jag erkänner genast att då jag hörde att programmering/kodning kommer att vara med i den nya läroplanen så tänkte jag "Varför i hela världen ska man göra alla till datanördar?" Jag funderade även på hur lärarna ska kunna fortbildas i tillräckligt snabb takt för att de ska kunna börja undervisa det i skolan.

Men, det visade sig snabbt att mitt lindriga motstånd berodde helt på min egen okunskap. Jag kom enbart ihåg ADB-lektionerna från högstadiet där vi skulle ge en massa olika kommandon för att sparka igång datorerna och kunna göra något på dem. Eller när vi övade html-språket för att kunna designa en egen hemsida. Ja hur i världen skulle man kunna lära ut sådant åt små ettor och tvåor?


För några dagar sedan var detta det enda jag tänkte då jag hörde ordet kodning/
programmering. Mitch Resnick säger samma sak i ett filmklipp som finns med
senare i detta blogginlägg.

Som tur var rekommenderade en lärare på Twitter sidan code.org för alla som vill testa på att koda. Där hittar man en hel del instruktioner och olika spel för att både få förståelse för vad programmering i dagens läge kan vara och hur man själv kan lära sig det.

Jag testade på ett programmeringsspel där man skulle få en Angry bird att ta fast en gris. Riktigt rolig problemlösning! Jag tror att eleverna skulle älska det.


Det finns flera språk att välja mellan, jag råkade testa spelet på finska. Spelet ger
tydliga instruktioner om hur man går tillväga och det blir lite mer utmaning för varje steg. 

En annan sida, som jag inte ännu hunnit annat än se på, är Scratch. Du hittar sidan här. Den är också värd att bekanta sig med. Där finns bl.a. en mängd med projekt som andra gjort och man kan testa själv att koda.

Ingångssidan till Scratch-mobilsajten ser ut så här.

En av dem som står bakom Scratch är Mitch Resnick, som jobbar på MIT Media Lab. Jag rekommenderar att du ser hans 17 minuter långa TedTalk om "Let's teach kids to code", eftersom den ger väldigt många nya insikter åt den som inte är insatt i detta med kodning, precis som jag. Bl.a. berättar han att elever kan ha nytta av kodningskunskaper då de ska förstå sig på matematik. Det blir betydligt lättare för elever att förstå varför man behöver begripa sig på variabler om man testat kodning.

Mitch Resnick öppnar upp begreppet kodning och visar med intressanta
exempel hur det egentligen fungerar.



Du kan ladda ner klippet som podcast eller trycka på play i bilden ovan så får du ta del av Resnicks kloka ord. Ifall du inte har Flash Player kan du klicka här för att komma till klippet.

Detta var en liten introduktion till vad kodning i skolan kan vara. Jag har inte haft tillfälle att testa det med eleverna, men ska definitivt bekanta mig mer med temat på egen hand och skriva ett nytt inlägg när jag kommer till nya insikter. Det är i alla fall skönt att inte längre behöva vara ängslig för detta nya moment i läroplanen. Och när det kommer till resurser och fortbildning så kan man säkert ordna olika fortbildningscaféer i skolorna. Kanske använda flipped classroom-metoden? Lärarna får vissa filmsnuttar och webbsidor att bekanta sig med på förhand och sedan kan man diskutera och testa tillsammans på caféet.

16 nov. 2014

Sharing is caring - Twitter för lärare

För 1,5 år sedan skrev jag om lärare och sociala medier. Texten hittas här. Under den här tiden har Twitter kommit att bli en riktig favorit för mig och därför kommer jag i detta inlägg att berätta varför Twitter är så himla bra för lärare.

Varför?

Alla har säkert sina egna orsaker till att de använder tjänsten. Själv använder jag Twitter främst för att:

1) hänga med i skolutvecklingen: hitta nya idéer till undervisningen, nätverka med andra lärare, läsa om det nyaste inom pedagogiken osv. Därför följer jag många finsk-, svensk- och engelskspråkiga lärare, rektorer, undervisningschefer, bildningsdirektörer och organisationer. Via dem får jag en massa nyttiga länkar till skolrelaterade nyheter, intressanta blogginlägg, info om evenemang och kurser, tips på bra appar och mycket annat.

2) få ta del av de färskaste nyheterna. Alla nyhetsbyråer och dagstidningar har ett eller flera Twitterkonton, det är bara att välja och vraka bland dem för att hitta de som man vill följa.

För mig är Twitter en outsinlig källa till inspirerande material och fräscha idéer. Gratis fortbildning helt enkelt.

Hurdant Twitterflöde du får beror på vem du väljer att följa.

Hur?

På Twitter kommunicerar man med "tweets", dvs. meddelanden som består av högst 140 tecken. Några förklaringar:

RT: retweet, dvs. om du läser ett tweet som du vill dela till dina följare så klickar du på retweet.

MT: modified tweet, nästan som RT, men om du vill kan du skriva in en kommentar och förkorta det ursprungliga tweetet för att få allt att rymmas med.

#: hashtag, hashtagg, brädgård etc. Används framför ett ord för att folk lättare ska hitta intressanta tweets. Exempelvis kan man söka #OPS2016 på Twitter och då får man läsa tweets som har med den nya läroplanen att göra. Ett annat exempel är hashtaggen #winellskadagen som användes på fortbildningsdagen i Winellska skolan den 15.11.2014. På plats och ställe fanns en twittervägg där man såg allt som twittrades med hashtaggen #winellskadagen. Deltagarna kunde följa med vad de andra twittrar om och de som inte var närvarande kunde ändå få en liten inblick i dagens teman.

@: alla twitterkonton har ett användarnamn som börjar med @-tecknet. Om du t.ex. vill ställa en fråga till undervisningsminister Krista Kiuru, så ska du skriva @KristaKiuru i tweetet.

Pga. det begränsade antalet tecken använder många även andra förkortningar. Några vanliga i "lärartweets" är Ts = teachers, Ss = students, w/ = with, schl = school

Här retweetade jag amerikanska läraren @mareenakohtala som jag följer. Dessutom modifierade jag
tweetet lite då jag undrade om några finska skolor månne deltar. Både mina följare och
de som läser hashtaggen #kidscancode ser detta tweet.

På Twitter är man inte "vän" med någon på samma sätt som t.ex. på Facebook. I stället följer man dem man vill följa. Om man inser att den man börjat följa inte twittrar om sådant som man vill läsa om, så kan man avfölja när som helst. Folk tar inte illa upp och de som har många följare kommer inte ens att lägga märke till att någon försvunnit. Jag följde tidigare några skolgurun som mest twittrade på spanska och det blev lite jobbigt i längden då det krävde en del översättningsarbete. Så den gången avföljde jag pga. språket, inte innehållet.

Vad?

Du kan välja att skriva egna tweets, retweeta andras, dela länkar...eller enbart läsa andras tweets. Du väljer själv. Om du hittar något riktigt bra, som du vill att även dina följare ska få ta del av så kan du retweeta. Du också göra tweetet till en "Favorit" (stjärnmärka tweetet), för att hitta det senare. Alla dina "Favoriter" samlas på ett ställe så att det är lätt att hitta dem på nytt. Favoritstjärnan kan också användas när man vill visa att man gillat någons tweet.

Flödet ser lite annorlunda ut i mobilappen. 

När?

Många kan tycka att de inte har tid med sådant här. Själv tar jag några korta stunder nästan varje dag. Oftast ögnar jag igenom Twitterflödet då jag äter frukost - barnen vet att jag läser nyheter på mobilen. Om jag hittar något intressant, t.ex. ett YouTube-klipp eller en länk till en blogg, men inte har tid just då så lägger jag tweetet i mina favoriter och läser det senare. Jag följer över 500 olika personer och instanser, så jag läser verkligen inte hela flödet. Jag vet att jag missar många nyttiga länkar och nyheter, men jag vet att jag ändå inte skulle kunna ta in så mycket mer än vad jag nu gör.

Vem?

Vem ska man då följa? Jag har hittat många bra twitterkonton genom att kolla vem som följer vem. Om du vill följa finlandssvenska lärare så lönar det sig att ta en titt på dem som följer @FSLararforbund. Kolla in följarna till @oajry om du vill följa finskspråkiga lärare. Kanske du också vill följa dina kollegor, rektorer, tjänstemännen inom kommunens bildningsväsende, Utbildningsstyrelsen (@Opetushallitus) och undervisningsministern som jag tidigare nämnde? Twitter kan även ge förslag på konton att följa när den sett hurdana konton du är intresserad av. Sökrutan i Twitter är också användbar - testa med att skriva "teacher", "education" "iPad" osv. så hittar du säkert en mängd intressanta Twitterkonton. Via hashtaggar hittar man också nya att följa, vilket jag gjorde senast igår då jag läste tweets från #winellskadagen.


Detta var i korthet nyttan av Twitter för lärare. Berätta gärna om det saknas något väsentligt. Jag var absolut inte den första och inte heller den sista som skriver om ämnet och för utförligare instruktioner rekommenderar jag att du googlar guide/vägledning/instruktioner + Twitter. Eller skriver en fråga i kommentarsfältet så berättar jag mer.

Lycka till med twittrandet!

12 nov. 2014

Delat ledarskap - årskursteam

Som jag sist skrev så kommer jag i detta inlägg att berätta om hur Vuorenmäen koulu i Kyrkslätt börjat gå in för ett mera delat ledarskap i skolan. Det jag skriver nu hör ihop med det förra blogginlägget "Slopa planering av samplaneringstiden?" och baserar sig på Esa Kukkasniemis bloggtext "Johtamisjärjestelmän tuunausta" (hittas här) och en intervju som jag hade med honom förra veckan.

I Vuorenmäki, precis som i många andra grundskolor, har de årskursteam. Tidigare var årskursteamens ledare främst sammankallare till möten, trots att de är medlemmar i skolans ledningsgrupp. I Vuorenmäki består ledningsgruppen av rektor, biträdande rektor och årskursteamens ledare. På sommaren hade nyländska rektorer gjort ett studiebesök till Microsoft, där det visade sig att teamledarna har utvecklingssamtal en gång i månaden med sina team. Esa hämtade idén till Vuorenmäki och nu har årskursteamens ledare utvecklingssamtal med sina team två gånger under hösten och två gånger under våren. Under utvecklingssamtalen dryftas främst följande frågor: 1) vad har vi lyckats med 2) vad kan vi ännu förbättra och 3) vad är jag redo att göra för att vi bättre kan uppnå våra mål?

Hittills har alla i kollegiet varit väldigt nöjda med det nya systemet. Nu har teamen möjlighet att jobba effektivare under vissa veckor och ta paus andra veckor. Mötestiderna kommer teamen själv överens om och då går det att undvika sådana dagar och veckor som känns extra hektiska. Ingen förväntar sig längre några instruktioner och föredragningslistor från skolans ledning till varje möte, utan arbetet i teamen är självstyrt. I början av läsåret har man kommit överens om teamens målsättningar och uppgifter i större helheter och varje gång teamen träffas strävar de till att göra sådant som är i linje med målsättningarna.

Nu kan även ledningsgruppens medlemmar delta i de pedagogiska teamens möte (läs mer om de pedagogiska teamen i förra blogginlägget). Teamledarna sporrar och uppmuntrar de pedagogiska teamen och ser till att de pedagogiska teamens röst hörs i ledningsgruppen. Tillsammans försöker de nu hitta lösningar till både resursproblem och skolans ibland tröga och styva struktur, som kan skapa hinder för en ändamålsenlig verksamhet.

I Vuorenmäki har de lyckats skapa ett bra arbetsklimat. Bidragande orsaker är säkert att lärarna får - och förväntas - vara delaktiga i utvecklandet av skolan och att ledningen visar sin uppskattning. Esa menar att den största missen man kan göra som rektor är att man genom sitt eget agerande kväver andras entusiasm. Han anser att även om man inte nödvändigtvis alltid riktigt förstår vad de andra är så ivriga över så kan man ändå ge dem sitt stöd och se vart det utvecklas - "ei se nyt niin vaarallista ole", dvs. inte är det nu så farligt.

För mig har det varit otroligt givande att i anknytning till rektorsfortbildningen besöka andra skolor och således få många nya tankar och idéer. Jag skulle ha god lust att besöka ännu fler än enbart de besök som hör till våra kursuppgifter.

- - - -

Jag har snart varit familjeledig i två år och då när jag blev ledig så hade även vi i vår skola ett bra arbetsklimat. Fastän jag trivs bra hemma så saknar jag ibland brainstormandet med mina kolleger. Det ska bli så roligt att börja jobba igen nästa läsår!


6 nov. 2014

Slopa kontroll av samplaneringstiden?

För några dagar sedan läste jag ett väldigt intressant blogginlägg, "Johtamisjärjestelmän tuunausta" (ungefär "redigering av ledarskapssystemet") skrivet av Esa Kukkasniemi. Esa är rektor i Vuorenmäen koulu i Kyrkslätt. Vi har följt varandra på Twitter i några år, men igår träffades vi för första gången, då jag skulle intervjua honom för en uppgift som hör till rektorsfortbildningen som jag går. Även om temat för intervjun var "Rektorn och ny teknik", så hann vi även diskutera hur ledarskapet i skolan är organiserat. Esas tankar är värda att lyftas fram på flera forum så jag kommer i två olika blogginlägg att kort berätta om några förändringar de gjort. Esas ursprungliga bloggtext hittar du här.

Om skolans team och samplanering:

I sitt inlägg skriver Esa att de i Vuorenmäki alltid strävat efter ett delat ledarskap. Han menar att innovationer uppstår i en sådan arbetsmiljö där hierarkierna är låga och där det är tillåtet att misslyckas.

De har två olika typer av team: pedagogiska team och årskursteam. De pedagogiska teamen är fyra till antalet:

1. läroplansteamet (skriver och utvecklar skolans läroplan)
2. digiteamet (letar efter nya sätt att använda IKT i undervisningen och delar med sig av sina upptäckter till resten av kollegiet)
3. delaktighetsteamet (utvecklar skolan så att elevernas röst hörs allt mer i skolans verksamhet)
4. hållbar utveckling-teamet (som även jobbar med utomhuspedagogik)

Årskursteamen har enbart en målsättning. Deras uppgift är att komma på nya idéer för samarbete inom årskursen och mellan årskurser samt att överkomma hinder som står i vägen för samarbetet.

Även de pedagogiska teamen har sina egna, bindande målsättningar. Varje team har enbart tre målsättningar som alla hänger tätt ihop med det pedagogiska arbetet i skolan.

Det som för mig känns revolutionerande i deras nya system är att rektorn vågat slopa nästan all kontroll som har med antalet samplaneringstimmar att göra. Esa berättade i början av läsåret att det enda som man kommer att följa upp är att målen för arbetet i teamen uppfylls. Han är inte intresserad av om målen uppfylls på 10 eller 100 timmar. Det som är väsentligt är att verksamheten är i linje med målsättningarna.

Jag vet att många lärare allt mer upplever att de har tidsbrist. Timmarna på dygnet räcker helt enkelt inte till för allt som ska göras, eftersom lärararbetet under årens lopp fått mer och mer komponenter utan att något tagits bort. Man upplever att man inte längre har kontroll över sin egen tid, utan att det är någon annan som styr över den.

Jag tror att de i Vuorenmäki har hittat en lösning på problemet med tidsbrist. Att teamen nu får själv välja när de träffas och hur de jobbar ger en känsla av frihet. Samtidigt ökar ansvaret, men det ansvaret tar många lärare säkert gärna på sig då de känner att rektorn har tillit till sina medarbetare.

Esa sade det så väldigt bra: Opettajat ovat koulutettuja, oman alansa huippuasiantuntijoita. Asiantuntijaorganisaation johtamisen tulee perustua luottamukseen, sillä ei asiantuntijoita voi johtaa käskyttämällä. Dvs. lärarna är experter/sakkunniga på sitt område och att leda en organisation som består av sakkunniga måste basera sig på tillit. Man kan inte leda sakkunniga genom att befalla.

I mitt följande inlägg kommer jag att berätta hur de i Vuorenmäki ändrat på arbetsuppgifterna för medlemmarna i ledningsgruppen för att åstadkomma ett mera delat ledarskap.

4 nov. 2014

Utbildningsledarskap, del 2

Skrev för drygt ett år sedan om att jag anmälde mig till fortbildningen "Utbildningledarskap, 25sp". Kursen fick så pass många deltagare att vi blev indelade i två grupper. Det första närstudietillfället hade vi i augusti och efter det har vi träffats en gång per månad. Nu på hösten har vi ledarskap som tema och på våren blir det förvaltning.

Hittills har fortbildningen varit intressant, tankeväckande och nyttig. Jag har fått en massa nya idéer och framtidsplaner, något som jag inte kanske ändå förväntade mig då jag anmälde mig till kursen. Jag var inte ens säker på om jag någon gång vill jobba som rektor.


Så många intressanta böcker om ledarskap - när hinner jag läsa alla?!

Kursuppgifterna och litteraturen jag bekantat mig med har fått mig att tänka i nya banor och jag vill definitivt testa på rektorsuppdraget någon vacker dag. En bidragande orsak till denna förändring av åsikt var att jag för några veckor sedan skuggade en rektor i två dagar i en för mig obekant skola. Det var nyttigt för mig att se ett annat sätt att leda en skola, skapa sin egen ledarroll och själv välja vad man vill prioritera i sitt rektorskap.

Det har varit aningen utmanande att hitta tid för att göra kursuppgifter och läsa kurslitteratur. Och då är jag ju ändå vårdledig - lyfter på hatten åt dem som klarar av att kombinera jobb, studier och familjeliv! För övrigt bestämde jag mig för att vara vårdledig hela detta läsår, vilket betyder att jag har tid att koncentrera mig på förvaltningsmodulen på våren, bli examinerad och sedan ta itu med ett nytt läsår som klasslärare, efter en paus på nästan tre år!

19 mars 2014

Lyckat skolhem i Ingå?

Jag fick en fråga som löd så här:

Du som kan detta, ser du ingen möjlighet till ett lyckat skolhem i Ingå?

Jag svarade så här:

"Efter allt jag kollat upp och tagit reda på så ser jag nog att det finns en möjlighet för ett lyckat skolhem i Ingå. Helt enkelt är det inte och jag vet inte hur kostnaderna för verksamheten skulle se ut. Man kan även fråga sig om det är rättvist mot Ingåeleverna att vi använder en massa resurser för att kunna ordna undervisning för barnen i barnhemmet då kommunen inte hittills heller ordnat undervisning som egen service i årskurserna 7-9 (jämlikhetsaspekten, som Nina Lahtinen och Jaakko Salo på OAJ skrivit om, kolla blogginlägget här.). 

Kan man lyckas med ett skolhem i Ingå?

Men, om vi vill ordna undervisningen så borde åtminstone följande kriterier uppfyllas eller "problem" lösas på ett lagenligt sätt:


Lagen om grundläggande utbildning 21.8.1998/628

11 § Undervisningens innehåll
I den grundläggande utbildningens lärokurs ingår, enligt vad som bestäms eller föreskrivs med stöd av 14 §, som för alla elever gemensamma ämnen modersmål och litteratur, det andra inhemska språket, främmande språk, hälsokunskap, religion eller livsåskådningskunskap, historia, samhällslära, matematik, fysik, kemi, biologi, geografi, gymnastik, musik, bildkonst, slöjd och huslig ekonomi. 

Eleverna i skolhemmet ska få undervisning i alla ovanstående ämnen (förutom miljö - och naturkunskap) + elevhandledning. Hurdana utrymmen planerar man till skolhemmet? Är det möjligt att undervisa alla ovanstående ämnen där? Vem planerar utrymmena, möblemanget, materialen, utrustningen, verktygen osv. som behövs? Har rektorn tillräckligt med sakkunskap för att hon ska kunna göra upp budgeten för läsåret (anskaffning av läromedel, material till konst- och färdighetsämnen, matvaror till huslig ekonomi osv.)? 


15 § Läroplan
Utbildningsanordnaren skall godkänna en läroplan för den utbildning som avses i denna lag. Läroplanen godkänns särskilt för finsk-, svensk- och samiskspråkig undervisning samt vid behov för undervisning på något annat språk.

Till den del som det i 14 § 3 mom. bestäms om grunderna skall läroplanen utarbetas i samarbete med de myndigheter som sköter uppgifter i samband med verkställigheten av social- och hälsovården i kommunen. Utbildningsanordnaren skall också bestämma formerna dels för samarbetet mellan hemmet och skolan, dels för elevvården i enlighet med grunderna för läroplanen.

I Ingå finns det ingen som har tillräcklig sakkunskap för att kunna skriva läroplanen (läroplanen brukar skrivas i "ämnesteam" som består av ämneslärare). Således kunde man kolla med t.ex. Lojo om det går för sig att deras läroplan för åk 7-9 får användas i skolhemmet. Samma kunde man göra med betygsbottnarna som ska föras in i Wilma. Jag skriver Lojo eftersom det i den senaste beredningen nämndes att de elever som eventuellt i något skede skulle klara av allmänundervisning kunde gå i Järnefeltin koulu. Då är det bra om eleverna i Ingå följt samma läroplan och haft samma betygsbottnar dittills.

Eftersom anordnande av elevvård skulle bli på Ingås ansvar, borde vi skriva in ett avsnitt i läroplanen där det berättas hur elevvården ordnas (det står redan hur den ordnas i åk 1-6, men kan hända att man måste skriva in något specifikt om åk 7-9). Jag har förstått att elevvården i Ingå har otillräckliga resurser i nuläget - borde man anställa mera personal för att i fortsättningen klara av att sköta det som ska skötas? 

På Ingå kommuns hemsida står det att "Varje skola i Ingå har sin egen elevvårdsgrupp som sammanträder regelbundet. Elevvårdsgruppen består av rektor, speciallärare, skolhälsovårdare, skolkurator och skolpsykolog." Hur mycket merarbete skulle elevvårdsarbetet i skolhemmet medföra för rektorn och den nuvarande elevvårdspersonalen? Det måste utredas om man behöver mera personal, om man kan ta bort någon tidigare uppgift de haft hand om eller om man ger ett lönepåslag för de nya uppgifterna. Det går ju inte att man ökar på arbetsuppgifterna utan att man får en ersättning för det endera i tid eller pengar. 


16 § (24.6.2010/642) Stödundervisning och specialundervisning på deltid
Elever som tillfälligt blivit efter i studierna eller annars behöver kortvarigt stöd för inlärning har rätt att få stödundervisning.

Elever har nuförtiden rätt till stödundervisning genast då ett stödbehov uppstår. Därför är det motiverat att minst två lärare jobbar i enheten så att arbetsbelastningen med den vanliga ämnesundervisningen + stödtimmarna hålls på rimlig nivå.


17 § (24.6.2010/642) Särskilt stöd
Det särskilda stödet består av specialundervisning och annat stöd som ges enligt denna lag. Specialundervisning ordnas, med beaktande av elevens bästa och förutsättningarna att ordna undervisning, i samband med den övriga undervisningen eller delvis eller helt i specialklass eller på något annat lämpligt ställe. 

Eleverna som går i specialklassen ska ha ett beslut om särskilt stöd, pedagogiska utredningar ska ha gjorts och individuella planer ska skrivas (finns det en möjlighet till samarbete med den kommun som placerar eleverna - Helsingfors? - i denna fråga? Så att man inte behöver börja alla utredningar och planeringar från noll.). Specialklassläraren uppdaterar planerna regelbundet (ofta på hösten och på våren).

Om eleven gör framsteg och behovet av särskilt stöd upphör har eleven rätt att bli överförd till allmänundervisning -> Järnefeltin koulu? Efter överföringen är det Lojo som får hemkommunsersättning för de skolhemselever som de undervisar. Skolskjutsarna skulle väl gå att ordna på samma sätt för skolhemsbarnen som för kommunens andra barn i åk 7-9.


37 § Personal
Varje skola där det ordnas utbildning enligt denna lag skall ha en rektor som svarar för verksamheten.

En utbildningsanordnare skall med beaktande av den form i vilken utbildningen ordnas ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare, skolgångsbiträden och annan personal.

Enligt den senaste beredningen är det planerat att vicerektorn i Merituulen koulu skulle få som uppdrag att leda den pedagogiska verksamheten i skolhemmet. Eftersom man inte i dagsläge kan säga hur mycket merarbete detta uppdrag i verkligheten medför, måste man senare, vid behov, kunna göra ett nytt beslut om ersättningen (nu föreslås 300e/månad och 2 timmar nedsatt undervisningsskyldighet). Anne-Mari Ylipahkala, som är vicerektor, går i pension om några år. Blir det lätt att hitta en ersättare för henne då ansvaret för skolhemmet kommer med vicerektorsuppdraget?

En specialklasslärare som undervisar i en sammansatt klass har en undervisningsskyldighet på 21h/vecka. Eftersom eleverna får undervisning minst 29-30h/vecka (har inte kollat timfördelningen i Lojo, men detta är minimi), är det motiverat att man anställer en timlärare som kan ha hand om de timmar som överskrider specialklasslärarens undervisningsskyldighet. Att jobba enbart ca 10h/vecka är kanske inte så lockande -> För att få fler timmar till timläraren kunde han/hon eventuellt fungera som resurslärare (t.ex. specialundervisning på deltid) i Merituulen koulu och även vid behov ge stödundervisning i skolhemmet. Övertimmarna är sammanlagt värda ca 900 euro per månad, så skillnaden om man skulle anställa en timlärare t.ex. 16h/vecka är inte så jätte stor.

Om man anställer två lärare till skolhemmet får de kollegialt stöd av varandra och de kan planera undervisningen tillsammans. De kan komma överens om vem som undervisar i vilka ämnen (kanske den ena är t.ex. bättre på svenska än den andra, som är bra på träslöjd osv.) och således kan eleverna ganska sannolikt få bättre undervisning än om en lärare skulle ansvara för allt (vilket inte ens i detta fall, med undervisningstimmarnas antal, går ihop med bestämmelserna i lärarnas tjänstekollektivavtal UKTA). 


Förordningen om grundläggande utbildning 20.11.1998/852 

2 § (21.10.2010/893) Bildande av undervisningsgrupper
När undervisning ges sådana i 17 § i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) avsedda elever som får särskilt stöd, får undervisningsgruppen omfatta högst tio elever. 

Pga. denna bestämmelse är det problematiskt att skolhemmet har 14 platser. Om skolhemmet tar emot fler än 10 elever - var undervisas de som inte ryms med i gruppen?


Förutom det ovanstående lagstadgade har jag funderat på:

- rekryteringen av lärare? Ingå har inte haft så lätt att rekrytera behöriga specialklasslärare och nu är det dessutom frågan om ett mer krävande jobb än i en "vanlig" specialklass.
- samarbetet med en grannkommun? Hur får vi integreringen att fungera så att eleverna och kommunerna är nöjda med arrangemangen?


Jag tar inte ställning till ekonomiska frågor eftersom jag inte har en aning om vad allt detta skulle kosta. Men om man kan lösa det ovanstående så som jag föreslår eller på ett annat sätt som följer lagen så går det säkert att få ungdomshemmet till Ingå." 


Efter att jag skickat detta blev jag ännu och funderade över undervisningens innehåll. Det viktigaste för elevernas del är att de kommer i skick igen och hittar tillbaka till det "rätta spåret". Detta är främst på barnhemspersonalens ansvar. Undervisningen, den andra viktiga delen, är på Ingå kommuns ansvar. Målet är ju att eleverna ska klara av grundskolan och få ett avgångsbetyg. För att få ett avgångsbetyg ska man ha godkända resultat i alla obligatoriska ämnen och kurser. För att kunna få godkända resultat är det viktigt att man får undervisning av bra kvalitet av behöriga lärare som kan elevbedömningskriterierna. Skolhemmet får inte bli en förvaringsplats för eleverna, utan de har rätt att få lika bra undervisning som alla andra barn. Detta har jag tidigare skrivit om här.

13 mars 2014

Utbildningsstyrelsens synpunkter

I början av förra veckan skickade jag e-post till Matti Lahtinen, som är förvaltningsdirektör på Utbildningsstyrelsen. Mitt ärende gällde MilaPros planer på skolhem i Ingå. Jag fick ett svar igår.

Matti Lahtinen poängterade att statens bildningstjänstemän inte har mandat att på förhand ta ställning till enskilda kommunernas planer. Däremot kan kommuninvånare överklaga felaktiga beslut och i sista hand har Regionförvaltningsverket befogenheter att utreda om kommunen följt rådande lagstiftning.

Lahtinen skriver att eleven har enligt lagen om grundläggande utbildning rätt att få läroplansenlig undervisning under alla skoldagar, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast då ett stödbehov uppstår. Den kommunala utbildningsanordnaren ska se till att det finns ett tillräckligt antal lärartjänster. Då man planerar antalet lärartjänster ska man beakta bl.a. elevernas ålder, utvecklingsnivå, och andra förutsättningar för inlärning. Man ska även beakta förordningen om hur elevgrupper får bildas (Förordningen om grundläggande utbildning 852/1998, 2§), utbildningsanordnarnas samarbete, arbetssätt som används i undervisningen, läroanstalternas antal och placering samt villkoren för lärarnas tjänsteförhållanden, som t.ex. lärarnas undervisningsskyldighet.

Kommunen är i alla situationer skyldig att följa rådande skollagstiftning, dvs. lagen och förordningen om grundläggande utbildning samt förordningen om behörighetskrav för undervisningspersonal inom bildningsväsendet.

Av allt att döma skulle Ingå kommun få problem med följande arrangemang:

Elevens rätt till läroplansenlig undervisning under alla skoldagar:
- En specialklasslärare kan omöjligen klara av att undervisa elever i årskurs 7-9 i alla obligatoriska ämnen så som det är menat i läroplanen.
- I enheten finns inte de utrymmen och det material som behövs för att genomföra undervisningen i alla ämnen på ett läroplansenligt sätt.
- Eleverna har ingen möjlighet att bli integrerade i allmänundervisning, eftersom integrering sker inom elevens egen årskurs och de saknas ju i Ingå. Våra grannkommuner vill inte samarbeta i denna fråga. Dessutom vore det ett väldigt opraktiskt arrangemang att skjutsa eleverna fram och tillbaka till Lojo för vissa lektioner. 

Antalet lärartjänster och lärarens arbetstid:
- Specialklasslärarens undervisningsskyldighet i en sammansatt klass är 21h/vecka. I den ifrågavarande specialklassen skulle eleverna få undervisning 30-31h/vecka, dvs. nio övertimmar varje vecka. Det betyder att Ingå kommun borde anställa mer än en lärare som har hand om undervisningen i specialklassen. 

Elevens rätt till elevhandledning och stöd:
- En specialklasslärare kan inte ha samma kunskaper som en behörig elevhandledare - specialklassläraren kan inte erbjuda eleverna tillräckligt bra elevhandledning, vilket är viktigt med tanke på livet efter grundskolan.
- Lärare är skyldiga att ge elever stödundervisning genast då ett sådant stödbehov uppstår. Specialklassläraren kan inte förväntas att klara av att ge stödundervisning pga. att han/hon redan skulle undervisa nio övertimmar varje vecka.

Undervisningsgruppens storlek och elevunderlag:
- Enligt förordningen om grundläggande utbildning är det maximala antalet elever i en dylik specialklass tio. Skolhemmet har 14 platser - vart placeras de som inte ryms i specialklassen?
- Alla elever i klassen måste ha behov av särskilt stöd. Ifall en elev inte är i behov av särskilt stöd ska han/hon inte placeras i en dylik specialklass. 

Rekrytering av lärare:
- Merituulen koulu har lediganslagit två specialklasslärartjänster för läsåret 2014-2015. De hade inga behöriga sökande inom utsatt tid och nu kommer tjänsterna att lediganslås på nytt. Jag har svårt att förstå hur man kunde hitta en behörig specialklasslärare till barnhemmet om man inte hittar sådana till klasserna 1-6 i Merituulen koulu. I Merituuli finns ett fungerande kollegium, andra speciallärare och en rektor som leder verksamheten. I barnhemmet borde läraren klara sig på egen hand.  

11 mars 2014

OAJ:s synpunkter om undervisningen i skolhemmet

Som jag tidigare nämnt har jag kontaktat en hel del instanser för att skapa mig en uppfattning om huruvida Ingå kommun kan eller inte kan ordna undervisning för barnen i MilaPro:s barnhem. Som jag även nämnt har OAJ (Undervisningssektorns Fackorganisation r.f.) sagt att man inte kan ordna undervisning för barnen om man inte grundar en egen skola med årskurserna 7-9. Idag fick jag e-post från OAJ. I skrivelsen förklarades det varför Ingå inte kan ordna undervisning för eleverna i barnhemmet. Skrivelsen är undertecknad av utvecklingschef Nina Lahtinen och Jaakko Salo, som är specialsakkunnig inom specialpedagogik och lärarbehörighet. 

De skrev sitt brev på finska och här följer en översättning:

- - - - - - - -

1. I lagen om grundläggande utbildning talas det om en sammanhållen grundskola och således kan en specialklass med årskurserna 7-9 tillhöra en skola med årskurserna 1-6. 

2. Då man ser från jämställdhetsaspekten ska dessa elevers undervisning ordnas enligt helt samma principer som alla andra elevers. Det betyder att man tillvisar dem en närskola och indelar dem i klasser precis som alla andra. Ifall kommunens andra barn i samma åldersgrupp inte får undervisning i någon av kommunens skolor kan man inte göra ett dylikt arrangemang för dessa elever heller. 

3. Huvudregeln är att undervisningen i årskurserna 7-9 är ämnesundervisning som ges av behöriga ämneslärare. 

4. Ifall årskurserna 7-9 består enbart av en specialklass, betyder det i praktiken att:

- denna skola är närskola för alla (finskspråkiga) elever eller om/när man inte i närskolan kan ordna undervisning så anvisar kommunen en annan skola (Järnefeltin koulu)
- varje elev måste ha ett beslut på särskilt stöd eftersom de undervisas i specialklass
- i varje elevs individuella plan för lärande (IP) måste det skrivas att all undervisning i alla ämnen sker i specialklass och att det inte finns möjligheter till integrering. I lagen är huvudregeln att integrering i allmänundervisning sker alltid då det är möjligt. 

- - - - - - - - 

Några egna kommentarer:

- Barnhemmet har plats för 14 elever. I en specialklass får det vara högst tio elever.
- Alla barn i barnhemmet är högst antagligen inte i behov av särskilt stöd. De som kan studera enligt allmän läroplan ska undervisas av ämneslärare.
- Ifall alla elever var i behov av särskilt stöd är det fortfarande ett stort problem att eleverna inte alls kan integreras i allmänundervisningen. Ansvaret för all undervisning skulle falla på en specialklasslärare, som inte kan vara kapabel att undervisa alla 18 obligatoriska ämnen på ett sådant sätt, att elevernas rätt till god undervisning kan tryggas. 
- Man kan även fråga sig i vilka utrymmen man i barnhemmet skulle undervisa t.ex. textil- och teknisk slöjd, musik, gymnastik och naturvetenskapliga ämnen (som kräver laborationsmaterial och säkerhetsutrustning). Eller hurdan ämneskunskap det behövs av en lärare för att kunna undervisa modersmål och litteratur, svenska, engelska, elevhandledning, historia och samhällslära, huslig ekonomi, religion, bildkonst och valfria ämnen. 

Kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande har fått OAJ:s skrivelse till kännedom.

Det blir verkligen intressant att se hur beredningarna i ärendet ser ut och vad kommunstyrelsen röstar på sitt möte den 17 mars. 

25 feb. 2014

Enlärarskolan, del 2

I mitt första blogginlägg om "Enlärarskolan" valde jag att plocka fram en del av det som jag och min väninna diskuterade gällande MilaPro:s barnhemsprojekt i Ingå. Nu följer en fortsättning på våra diskussioner.

Hur är det om elevens behov av särskilt stöd upphör?

Min väninna poängterade att om en elev gör stora framsteg så kan behovet av särskilt stöd upphöra. Då har eleven rätt att bli överförd till allmänundervisningen, eventuellt med vissa stödåtgärder (specialundervisning på deltid, extra hjälp av assistent osv.). Detta är inte möjligt i Ingå, eftersom vi inte har allmänundervisning i årskurserna 7-9.

Vem ska skriva läroplanen?

Jag måste svara åt min väninna att jag ärligt talat inte har en aning. I skolan där jag jobbar skrivs läroplanerna i team, som består av ämneslärare. T.ex. ämneslärarna i finska jobbar med läroplanerna i finska, ämneslärarna i huslig ekonomi jobbar med planerna i huslig ekonomi osv. Vi har inga ämneslärare i Ingå, så jag vet faktiskt inte vem som skulle ha den ämneskunskap som behövs för att skriva en läroplan för årskurserna 7-9. Kan man månne "stjäla" en läroplan från någon annan kommun?

Vilka läromedel används?

Ifall vi hade en skola med årskurserna 7-9, så skulle denna bit vara lätt att lösa. Eleverna i barnhemmet kunde använda samma läromedelsserier som resten av kommunens elever i åk 7-9. De elever som behöver särskilt stöd kunde använda samma, eventuellt anpassade, läromedel som de andra eleverna som får särskilt stöd. Det blir en svår uppgift för en specialklasslärare att välja ut läromedel i alla teoretiska ämnen som undervisas i åk 7-9, speciellt eftersom urvalet på finska är större än på finlandssvenska. Men, kanske man även här kunde "stjäla" idéer från någon grannkommun?

Vem ansvarar för budgeten?

Skolans rektor, givetvis. Det betyder Merituuliskolans rektor eller vicerektor. I Winellska skolan där jag jobbar har vi ämnesansvariga lärare i varje ämne. De som är ämnesansvariga skriver ett budgetförslag till skolans rektor, som sedan går igenom förslagen, fördelar pengarna mellan de olika ämnena och ser till att budgeten håller. De som är ämnesansvariga beställer allt material till skolan inom ramen för budgeten. Förutom läroböcker handlar det om material till teknisk- och textilslöjd, musik, bildkonst, huslig ekonomi osv. Specialklassläraren skulle ha ett svårt uppdrag framför sig - skriva ett budgetförslag för alla ämnen. Rektorn, som inte är insatt i undervisningen i åk 7-9, har svårt att ta ställning till budgetförslaget.

Undrar om förtroendemännen skulle ha något att säga om specialklasslärarens eller rektorernas arbetsbelastning?

I detta och det förra blogginlägget om "Enlärarskolan" har jag diskuterat en del av de problem som måste lösas innan man kan rösta för att MilaPros barnhem kan starta upp sin verksamhet här. Det ser ut som om det enda alternativet är att grunda en egen skola med årskurser upp till årskurs 9. Eller att be Milapro att rikta sin ansökan till någon annan kommun.

23 feb. 2014

Enlärarskolan

I fredags träffade jag min väninna som jobbar som specialklasslärare. Hon hade hört om barnhemmet som planeras till Ingå och ville veta vad hela grejen gick ut på. Vi hade en givande diskussion om ämnet. Med hennes hjälp kom jag att tänka även på sådant, som jag inte hittills kommit att fundera över. Här följer några plock ur det vi diskuterade:

Hur är det med lärarens arbetsbörda? 

Min väninna påminde mig om att ifall man undervisar en klass med elever från två eller flera årskurser så sänks lärarens undervisningsskyldighet från 22h/vecka -> 21h/vecka. Det beror på att det är mera krävande att undervisa en sammansatt klass än en klass där alla elever är i samma årskurs. I barnhemmets specialklass skulle det vara elever på tre årskurser: 7-9. Eftersom eleverna får undervisning 30h/vecka, betyder det att läraren borde undervisa nio timmar extra varje vecka. Vi funderade om det kunde tänkas att man anställer en timlärare till barnhemmet som skulle ha hand om specialklasslärarens övertimmar.

Hur många elever får det vara i specialklassen?

Jag berättade att barnhemmet har plats för 14 barn. Min väninna sade att maximiantalet för elever i en specialklass är tio elever. Det följer vi strikt i skolan där jag jobbar och därför kollade jag upp i Finlex vad det bestämts om det. I förordningen om grundläggande utbildning står det så här:

"När undervisning ges sådana i 17 § i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) avsedda elever som får särskilt stöd, får undervisningsgruppen, med de undantag som bestäms nedan*, omfatta högst tio elever. Maximistorleken på en undervisningsgrupp får överskridas, om detta är motiverat på grund av elevernas förutsättningar eller det arbetssätt som används i undervisningen, och arrangemanget inte äventyrar uppnåendet av målen för undervisningen av de elever som studerar i undervisningsgruppen." 

I barnhemmet kan det bo barn som har förlängd läroplikt, en del är kanske i behov av intensifierat eller särskilt stöd med allmänna och individuella mål och så kan det finnas elever som klarar sig med allmänna mål. Från lärarens sida betyder det en hel del planering av individuella lektionsprogram för olika elever och då ska vi inte glömma att eleverna dessutom är i tre olika årskurser och således läser olika lärostoff. Med detta som bakgrund kan vi säkert konstatera att specialklassen i barnhemmet inte kan ha fler än tio elever. Ifall eleverna blir fler äventyras uppnåendet av målen för undervisningen.

Hur tycker MilaPros vd att man kan lösa detta? I Västra Nylands artikel "Skolgång central för ungdomshem" sägs det så här:

"Därför är målet att ha tio elever i gruppen, inte fjorton. Det beror på att alla fjorton som eventuellt placeras i hemmet inte nödvändigtvis går på de högre klasserna i grundskolan.

' – En del av de unga kan redan ha flyttat till andra stadiets utbildning och går då i skola någon annanstans, och ibland finns det barn som klarar sig i en vanlig lågstadieklass'." (säger Mika Ingi, vd för MilaPro.)

Okej. Det som Ingi säger är enbart hypoteser. Vi kan inte veta vilka elever andra kommuner, t.ex. Helsingfors stad, väljer att placera i barnhemmet. Det kan vara så att någon kunde klara sig i en vanlig klass i årskurs 1-6. Det kan vara så, att någon redan gått ut grundskolan. Men det är inte det minsta säkert att det skulle vara så. Och om dessa hypoteser gick i uppfyllelse, så väcker det nya frågor: Har Merituulen koulu resurser att ta emot elever från barnhemmet? Var skulle de som gått ut nian studera och hur skulle deras skolskjutsar arrangeras?

Hur blir det med ämnesundervisningen?

I artikeln som jag hänvisade till i föregående stycke berättar vd Mika Ingi att man klarar av att ge utbildningen i enheten. Min väninna och jag diskuterade hurdana materialresurser man då borde ha i barnhemmet. Där ska ju förutom teoretiska ämnen även undervisas musik, bildkonst, textil- och teknisk slöjd, gymnastik och huslig ekonomi. Även en del av de teoretiska ämnena (t.ex. kemi, fysik, matematik och biologi) kräver en hel del material för att man ska kunna utföra laborationer osv. Vem betalar för allt det material som måste anskaffas? Det finns ju inte i kommunen då vi inte har en skola med årskurserna 7-9. Och hur kan en specialklasslärare klara av att ge undervisning i alla obligatoriska ämnen i årskurserna 7-9? I skolan där jag jobbar är specialklasseleverna integrerade i konst- och färdighetsämnen och även i vissa andra ämnen, enligt egna förutsättningar. Dessutom jobbar specialklasslärarna så, att en har mera hand om språkundervisningen medan en annan undervisar i ma-fy-ke. Till barnhemmets specialklass gäller det att hitta en lärare, som är kapabel att undervisa alla ämnen. 

Hur är det med rekryteringen?

- Vem har dom tänkt att skulle vilja jobba med sådana arbetsvillkor? Det måste ju vara någon nyutexaminerad, som inte förstår vad jobbet kräver. För erfarna specialklasslärare skulle nog inte ge sig in på ett så omöjligt uppdrag, menade min väninna och jag kunde bara hålla med henne.

För några veckor sedan såg jag i Kirkkonummen Sanomat att Merituulen koulu har tre lediga klasslärartjänster och två specialklasslärartjänster under läsåret 2014-2015. Det är inte värst lätt att rekrytera lärare till Ingå, men jag hoppas ju givetvis att Merituuliskolan hittar nya duktiga lärare. Om man vill jobba som lärare i Ingå är egen bil nästan ett måste, om man inte råkar bo bredvid skolan där man jobbar. Att hitta en behörig specialklasslärare till barnhemmet kan lyckas om man ger ett sådant lönepåslag (personligt tillägg) att man tar jobbet för pengarnas skull. Men, allt kan inte mätas i pengar. Man måste också ha fritid, sömn osv. I detta blogginlägg har jag lyft fram en del av den verklighet som läraren i barnhemmet skulle möta och för mig ser det ut som en omöjlig ekvation.

Jag brukar vara optimist, jag ogillar pessimism, men nu gäller det att vara realist. Klarar vi av att ordna undervisningen i barnhemmet så, att eleverna där får en så bra undervisning som de har rätt till?


* Det finns några undantag då man bestämmer specialklassens storlek:
- max. åtta elever i en specialklass med elever som har förlängd läroplikt
- max. sex elever i en specialklass med mycket gravt utvecklingsstörda elever

18 feb. 2014

Artikel i Västra Nyland

Tidningen Västra Nyland har ganska tydligt tagit ställning till det aktuella MilaPro-ärendet i Ingå. Artikeln kan läsas här.

Då jag bekantade mig med artikeln började jag fundera på vad som riktigt sägs i Journalistreglerna om publicering av texter. Jag hittade följande på Journalistförbundets hemsida:

"10. Journalister bör kontrollera uppgifter så väl som möjligt – även om de har publicerats tidigare.
11. Allmänheten ska kunna skilja fakta från åsikter och fiktivt material. Inte heller bild- eller ljudmaterial får användas på ett vilseledande sätt.
12. Journalister ska förhålla sig kritiskt till informationskällorna. Detta är särskilt viktigt i kontroversiella frågor, eftersom nyhetskällorna kan syfta till egen vinning eller till att skada andra."

I artikeln använde man sig av fyra olika källor: denna blogg, MilaPros vd Mika Ingi, bildningschef Jukka Talka (Pemar) och rektor Olli-Pekka Lehtonen (Pemar). Att man använder en blogg som en direkt källa är kanske inte att rekommendera. Ifall jag var journalist, skulle jag läsa bloggen och försöka hitta tips om folk och instanser som jag kunde kontakta för att få bekräftat det som skrivs i bloggen. Som jag tidigare skrivit kontaktade jag bildningsväsendena i Raseborg, Lojo, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt. Jag kontaktade även Opettajien Ammattiliitto (OAJ), Finlands Svenska Lärarförbund (FSL) och utbildningsgranskarna på Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Sammanlagt tog det mig några timmar att nå alla och diskutera ärendet med dem. En liten ära är det väl ändå att man tycker att min blogg är så pass tillförlitlig att man kan hänvisa till den. 

Företaget MilaPro vill komma till Ingå, det har blivit helt klart. Som man kunde läsa i artikeln har de redan anställt sju personer till enheten i Ingå, även om ärendet ännu bereds här. Att intervjua vd:n för företaget är kanske inte så tillförlitligt med hänvisning till punkt 12 i Journalistreglerna, som kan läsas ovan.

Det är intressant att bildningstjänsterna i Pemar så rakt kritiserar bildningstjänsterna i Ingå. De undrar om vi har för mycket pengar när vi inte har möjligheter att ta barnhemmet hit. Jag anser att en kommun kan och ska tala enbart utifrån sina egna erfarenheter och inte ta ställning till situationen i andra kommuner.

Jag kan mycket väl förstå att undervisningen av barnhemsbarnen går att ordna fint i Pemar. Där finns en stor sammanhållen grundskola, Vista, med ca 700 elever på klasserna 1-9 och därtill sju mindre grupper. (Det påminner väldigt mycket om Winellska skolan, där jag själv jobbar.) Eleverna i barnhemmet är inskrivna i Vista, kommunen har en läroplan, betygsbottnar, elevvård för elever i alla grundskolans årskurser osv. Specialklassläraren, som har hand om undervisningen i skolhemmet, har ett kollegium som han/hon tillhör. Specialklassläraren kan delta i skolans planeringsdagar och få kollegialt stöd av skolans rektor och de andra specialklasslärarna i skolan. Bildningstjänsterna i Pemar kan inte veta hur ansträngd skolsituation vi har i Ingå med Merituuliskolans mögelproblem och Kyrkfjärdens skola, som är i akut behov av en specialklasslärartjänst. Därför anser jag att det är osakligt av dem att ge kommentarer om bildningstjänsterna i Ingå.

Bildningstjänsterna i Raseborg, Lojo, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt anser det vara omöjligt för Ingå att ordna undervisning för barnen i barnhemmet då vi inte har en skola med klasser upp till årskurs 9. Samma säger OAJ och FSL. Intressant att Pemar stad har en annan åsikt.