12 nov. 2015

Klassblogg

Höstens utvecklingssamtal är i gång och under några samtal dök tanken om en egen klassblogg upp. En del elever tände genast på idén och således var bloggen snabbt skapad.

Med eleverna diskuterade vi själva bloggandet - vad vi kan skriva om och vad vi inte kan skriva om. Bl.a. följande inlägg kan de skriva i klassbloggen:

- egna berättelser (och illustrationer till dem, om de vill rita)
- boktips
- publicera foton på teckningar de ritat
- texter om sådant vi gjort i skolan

Vi kan inte ha inlägg med (och här är jag som administratör observant och redigerar/raderar vid behov):

- fula ord
- "tokigheter"
- foton på varandra eller andra elever



Några föräldrar har frågat mig om texterna ska korrigeras innan de publiceras. När jag frågade eleverna om det tyckte drygt hälften att de vill ha sina texter rättade innan de publiceras, medan andra tyckte att det inte har så stor betydelse. Vi funderade lite på skillnaden att skriva en text som enbart läraren läser och en text som publiceras i en blogg, som vem som helst kan läsa. 

Samtidigt vill man inte dra ner på skaparglädjen och ivern att skriva genom att rätta alltför mycket.

Det finns läs- och skrivinlärningsexperter, t.ex. Arne Trageton, som hävdar att det viktigaste är att eleverna känner skrivlust och har skrivflyt - rättstavningen kommer senare. Jag kan hålla med honom. Det är alltid lika härligt när små ettor producerar texter, oberoende av eventuella stavfel. De har ofta en otrolig fantasi och det är väldigt roligt att få ta del av deras berättelser. 

Därför tror jag att det lönar sig för oss att testa följande sätt för att hjälpa eleverna med bloggandet: 

- om barnet själv frågar hur ett ord stavas så får man givetvis hjälpa till, endera genom att skriva ordet på ett papper så att barnet kan skriva av eller genom att ljuda bokstäverna i ordet (t.ex. "äter" = ä - t - e - r, inte ä - te - e - ärr eftersom barnet då hör för mänga ljud i ordet - äteeärr) 
- när texten är färdig, be att barnet läser upp sin text högt, antagligen lägger hen märke till några eventuella stavfel som kan rättas
- om barnet vill att texten rättas helt och hållet kan ni korrigera tillsammans. Här känner föräldrarna sina egna barn bäst: en del vill att allt ska vara helt rätt, andra behöver inte ha allt rätt. Och helt felfria behöver texterna inte vara. Huvudsaken är att man förstår vilket ord det handlar om. 

Det kan ju också vara roligt för eleverna själv att se sin skrivutveckling om bloggskrivandet fortsätter ännu på tvåan och trean. Och om eleven själv hittar ett stavfel i sitt eget inlägg så kan hen gå in och redigera det senare, om hen vill. Så brukar jag själv göra...för även om man korrekturläser inlägget innan man publicerar så händer det att tryckfel ibland slinker igenom. 

8 nov. 2015

Diktamen

Mina ettor fick börja skriva diktamen en gång i veckan, precis som mina tidigare klasser. (Tror förresten att min förra klass skrev enbart varannan vecka.) Precis som jag själv skrev under min skoltid och precis som min pappa skrivit under sin skoltid - måste ju kolla med honom om man hade diktamen då på samma sätt som nu. Och jo, det hade man haft ("Såklart!").

Som lärare har jag egentligen inte gillat att ha diktamen, men gjort det "för att det hör till och för att man alltid gjort så". Det har känts att tiden som man sätter ner på att skriva diktamen kunde användas på ett bättre sätt, men har inte haft tid att tänka ut hur.

Mina elever fick mig att inse det sist vi skrev diktamen. I början av veckan hade de fått två meningar som de skulle öva till fredagens diktamen. När vi skulle börja skriva gick jag runt i klassen för att kolla att alla har sina häften, pennor, suddgummin osv. framme. Då lade jag märke till att fem av mina elever redan hunnit skriva de två diktamensmeningarna i sina häften - de kom ihåg meningarna utantill. Insikten som dök upp var: om vi fortsätter att ha diktamen på samma sätt som hittills, kommer vi inte att öva rätt saker. Eller kanske rätt saker, men det måste finnas ett bättre sätt.

Tidigare har jag funderat vad det beror på att eleverna nog kan skriva rätt i diktamen, men att samma ord blir fel i friskrivningar. Antagligen är det samma fenomen som när elever pluggar till prov, kan stoffet till provet och glömmer det sedan.

Så nu kommer vi att testa på följande:
Vi skriver diktamen varannan vecka, men det blir oförberett. Vi börjar med enstaka ord, senare blir det meningar. Nu får eleverna verkligen lyssna vilka ord och ljud de hör och sedan skriva enligt det de hört. Jag väljer givetvis sådana ord vi jobbat med under veckans lopp och till sist, som frivilliga bonusord, några lite svårare. Efter att eleverna skrivit orden får de själv rätta sina egna skriverier. Nu blir det inte som ett mini-provtillfälle, utan istället en lyssna-skriv-rätta-övning. Blir intressant att se hur det fungerar!

P.S. Menar inte att allt som funnits alltid är på något sätt dåligt och måste ändras, men just diktamen vill jag ändra på. Och ganska många andra saker :D


31 okt. 2015

Elevers delaktighet

I den nya läroplanen som träder i kraft 1.8.2016 betonas elevernas delaktighet. Bl.a. i avsnittet om de mångsidiga kompetenserna, kapitel 3.3, står det så här:     

"Eleverna ska delta i planeringen, förverkligandet och utvärderingen av sina studier, det gemensamma skolarbetet och lärmiljön." (s. 23, Förmåga att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid (K7) )

Detta fick mina elever göra egentligen helt av en slump då vi inledde vårt butiksprojekt. Det råkade sig att programmet för en lektion blev förändrat pga. yttre omständigheter och då var vi plötsligt "utan program". Vilket ju eleverna inte visste, eftersom jag hastigt och lustigt sade att nu har vi en perfekt stund att börja planera hur vi ska få igång vår butik. Hade ju tänkt planera det själv och sedan berätta för eleverna hur de ska gå tillväga, vilket jag antar att är ett ganska vanligt arbetssätt för lärare. Men nu kastade jag bollen åt eleverna och de kom med många fina och fungerande förslag. Jag antecknade på tavlan deras förslag och vi behövde bl.a.:

- mera varor till butiken
- sätta pris på de varor vi redan hade
- hitta på ett namn åt butiken (efter en omröstning blev det "1B:s Prisma")
- göra en namnskylt
- göra pengar
- göra kassaapparater
- korgar att samla varorna i
- plastkassar att lägga inköpen i

Det var kul att se hur eleverna valde att sortera varorna i butiken.
Sedan fick eleverna välja arbetsuppgifter och sätta igång. För en utomstående såg det säkert ut som en salig röra, men när man gick in och betraktade det som skedde lite närmare så såg man elever som målmedvetet jobbade och samarbetade med uppgifter de själv kommit fram till att behöver göras. Min uppgift blev att gräva fram lite mera kartong, tejp och tuscher när eleverna insåg att de behöver det. Annars stod jag mest och beundrade det som pågick i klassen.

Det var en tydlig aha-upplevelse för mig och jag förstod att vi genom ett sådant här arbetssätt kan uppfylla LP2016-citatet i början av inlägget. Upplevelsen fick förstärkning då jag såg ett riktigt bra filmklipp (ca 10 min.) om en svensk lärare, som planerar undervisningen och bedömningen tillsammans med sina elever. 

Därför kommer vi att använda samma arbetssätt när vi inleder vårt nya tema i miljö- och naturkunskap. Temat är Skogen och jag och parallellklasslärarna kommer att ställa upp målen/kunskapskraven för temat. 

Jag har funderat på följande kunskapskrav:
- eleverna känner igen och kan namnen på några av våra vanligaste barr- och lövträd
- eleverna känner igen och kan namnen på några av de vanligaste djuren som lever i de finska skogarna
- eleverna kan sortera naturmaterial i grupperna "levande" och "icke-levande"
- eleverna har bekantat sig med allemansrätten och vet vad man får och inte får göra i skogen

När jag presenterat målen får eleverna komma med förslag på hur de tycker att de bäst kunde lära sig det jag vill att de ska lära sig. De får även berätta på vilket sätt de vill visa åt mig att de lärt sig. Utifrån deras förslag planerar jag sedan temahelheten och bedömningen av den. Blir väldigt intressant att se hur projektet utfaller - högst antagligen mycket bättre än om jag själv planerade allt från början till slut!

25 okt. 2015

Utvecklande av matematikundervisning

Oktobermånad närmar sig sitt slut och jag har äntligen kommit fram till hur jag måste bygga upp matematikundervisningen i min klass i fortsättningen. Med mina tidigare klasser har jag gjort så som det rekommenderas i matematikbokens lärarhandledning: varje mattelektion introducerar läraren ett kapitel för hela klassen, man gör några övningar tillsammans, laborerar och sedan får eleverna jobba i sina böcker med det första uppslaget som hör till kapitlet. Träna-uppgifterna blir läxa och de som hinner kan under lektionstid jobba med tilläggsuppgifterna som finns till varje kapitel. De som blir färdiga med tilläggsuppgifterna får kopieringsunderlag som finns längst bak i lärarhandledningen. I kopieringsunderlagen repeterar man det som kapitlet handlat om.

Med min förra klass fick de som ville gå vidare med tilläggsuppgifterna i hela boken, men ingen fick helt själv försöka sig på att gå vidare med de egentliga kapitlen. Även om jag vet att många av dem hade velat göra det och även klarat av det, så vågade jag inte "släppa kontrollen".

Nu vågar jag. Men inte släppa kontrollen hur som helst (tänk kor som kommer ut på grönbete på våren...).
Jag kommer att göra så här:

- elementärt nytt stoff behandlar vi gemensamt i klassen (för vissa blir det säkert repetition)

- eleverna jobbar i sina böcker med huvudkapitlen i egen takt

- under lektionstid hjälper jag och assistenten till där det behövs och förklarar och visar på nytt för dem som behöver få något förklarat tydligare eller på ett annat sätt för sig

- eleverna får ibland fungera som "hjälplärare" åt varandra: istället för att jag förklarar någon viss uppgift 19 gånger vid olika tillfällen får eleverna förklara uppgiften för kompisen - det är då man faktiskt vet att man lärt sig om man också kan förklara för någon annan hur man gör. Väldigt bra övning för eleverna på många olika sätt! 

- vissa timmar spelar vi mattespel i par och smågrupper (med konkret material och på dator/iPad) och leker i vår butik (addition och subtraktion på ett konkret sätt). Utematematik vill jag också börja med under detta läsår.

- ibland ger jag läxor om jag ser att någon behöver träna just någon viss grej lite extra, men annars får eleverna välja sina egna matteläxor. Detta ska dock inte belasta föräldrarna allt för mycket - det är meningen att eleverna ska klara av sina läxor rätt så långt på egen hand, men givetvis kan och får föräldern stöda där det behövs. Men det ska som sagt inte kännas som en belastning.

- efter att eleven kommit fram till vissa "kontrollpunkter" får de göra ett test, så att jag ser att eleven förstått det nya stoffet och kan gå vidare. Om jag ser att det finns någon kunskapslucka så förklarar och visar jag på nytt för dem som behöver det. Vi kan ta de extra genomgångarna både under lektionstid, men även i matteklubben, som jag kommer att starta inom kort. Testen bedöms inte med vitsord eller på annat sätt, de är enbart till för att jag ska kunna se att ingen blir sittandes med kunskapsluckor. 

- jag kommer inte i fortsättningen att rätta matematikböckerna, utan istället rättar jag testen vid "kontrollpunkterna". Att rätta matteböcker tar väldigt mycket tid i anspråk och nyttan är rätt så liten. Om någon har ett slarvfel på någon sida i boken gör det ingenting, men däremot måste jag hitta systematiska tankefel (t.ex. att någon alltid adderar då när det ska subtraheras osv.) Dessa systematiska tankefel hittar jag redan ofta under lektionstid då jag går runt och hjälper eleverna och då kan jag hjälpa till genast.

- eleverna, föräldrarna och jag kan enkelt följa med framstegen i en s.k. "målstege", som eleverna kommer att få under novembermånad. Målstegen ser ut som ett träd där baskunskaperna finns nere i rötterna och sedan växer kunskaperna ju högre upp i trädet man kommer. Inne i trädet står det olika kunskapsområden (t.ex. jag kan tiokompisarna) som eleverna får färglägga vartefter de lärt sig.  

Syftet med att lägga upp undervisningen på detta vis är: 

- ingen behöver känna att hen måste gå vidare innan hen lärt sig: "man kan först när man kan", har någon klok sagt någon gång.

- de som vill och kan får gå vidare i egen takt, enligt egen förmåga. Jag vill inte ha som uppgift att hålla tillbaka eleverna som både kan och vill gå vidare :) Och alla kan, men olika barn behöver olika mängder tid för att lära sig.

Vad det kan leda till:

- att eleverna får stöd och hjälp med just det de behöver just då när de behöver det

- att eleverna blir ivriga och motiverade då de tydligt ser sina framsteg och vet att de får gå vidare (detta har jag redan kunnat se tydligt - många elever önskade att få jobba med matematik under höstlovet...!?!)

- att någon kan börja med 1b-boken före årsskiftet och med tvåans stoff redan på ettan

- att ingen blir uttråkad eller orolig på lektionerna för att innehållet känns för lätt/för svårt

- - - - - - -

Jag har diskuterat detta en del med Anna, en av våra ämneslärare i matematik, och hon stöder detta system till fullo. Vi kommer säkert att fortsätta samarbetet kring "individuella lärostigar" eftersom det ger så mycket - både åt oss som lärare, men även åt våra elever (vilket är det viktigaste). Tusen tack Anna för bollplanksstödet hittills! :)

Jag säger inte alls att man inte kan uppnå samma mål med att följa lärarhandledningens anvisningar eller genom att jobba på ett annat sätt än det jag beskrivit. Inte alls. Men jag upplever att det känns svårare för mig att tillgodose de olika elevernas stödbehov om jag inte gör så här. 

14 aug. 2015

Läsårsstart

Möten, planeringsträffar, e-post, telefonsamtal, SMS, Ikea-besök, fixande med tekniken, klassrumsinredning, kopieringsmaskin, kaffepauser, matsalsarrangemang, biblioteksbesök, flexibilitet, Plan B, C och D, hundra trådar i händerna. Och så mycket mer. På kvällen surrar huvudet som en bikupa.

Skolstarten är alltid hektisk men vågar påstå att den är mest hektisk med nya ettor. 

Men klagar inte. Alls. Härligt att vara tillbaka efter en paus på nästan tre år!




18 juni 2015

Lärarutbildningen

Diskussionen om lärarutbildningen på svenska i Finland är igen aktuell. På sociala medier kan man läsa bl.a. att hesabor är lata som inte orkar ta sig upp till Vasa för att studera och att österbottningar borde flytta till Nyland för att jobba. Frågan är inte så enkel som den visar sig i kommentarstrådarna, så därför skriver jag ner några tankar om lärarutbildningen helt ur mitt eget perspektiv. 

Under gymnasietiden blev det klart för mig att jag vill bli lärare. Först funderade jag på att läsa finska och bli ämneslärare, söka till ÅA eller HU för att studera. Åbo lockade mer eftersom jag som esbobo kände till Helsingfors riktigt bra. Ville gärna flytta någonstans för att kunna testa att bo för mig själv, men inte alltför långt hemifrån. Dessutom hade Åbo ett rykte om att vara en trevlig studiestad. 

Under det sista gymnasieåret insåg jag att eftersom jag gillade de flesta ämnen skulle klassläraryrket antagligen passa mig bättre. Och då var det inte Åbo eller Helsingfors, utan Vasa. Jag tyckte att det kändes fel att man inte kan bli klasslärare på svenska någon annanstans i Finland än i Vasa. Jag kunde inte alls begripa varför i fridens namn man inte hade klasslärarutbildningen i Åbo som allt annat. Hade varit så mycket lättare att läsa olika biämnen där. 

"Vasamotståndet" handlade inte heller om att jag inte skulle ha sett världen utanför Ring III. Jag hade spenderat somrar i bl.a. Savonranta, Kuhmoinen, Vörå och på Åland (hästflickan åkte till de ridläger som verkade bra och förmånliga). Men ändå tog det där med Vasa emot något enormt. Familjen och vännerna, hela mitt liv dittills fanns i huvudstadsregionen. Funderade en stund på att söka in till HU:s klasslärarutbildning i stället, men eftersom jag ville studera helt på svenska var det ändå inte ett riktigt alternativ. 

Så jag skickade in pappren till Vasa, åkte på inträdesprov och väntade på svar. Minns än idag hur lycklig jag blev då jag öppnade brevet och läste att jag blivit antagen. Då hade jag redan börjat tycka att det ska väl bli helt ok att åka upp till Vasa i alla fall.  

Hösten 2001 började studierna och det första halvåret var ganska jobbigt. Kul att studera, det var det, men staden kändes inte alls "min" i början. Dessutom hade jag lyckats få en bostad i Gerby, vilket ju då var utanför allt intressant som fanns mitt i stan. Tyckte inte att ett avstånd på 4 km från centrum är något, men när jag väl var där och insåg att sista bussen till Gerby går väldigt tidigt och att det inte är kul att cykla i alla väder...då började jag hålla utkik efter andra lägenheter. På våren lyckades jag få en trevlig tvåa i Olympiaghettot i Vöråstan och där trivdes jag till studiernas slut. 

Så småningom började jag komma in i studielivet, blev invald av en slump i FSLF-styrelsen och lärde känna nya människor. Studielivet kan jag inte heller klaga på, det var egentligen helt kul att staden var så liten - började kännas hemtrevligt och hemvant i något skede. Har många väldigt bra, roliga och galna minnen från de åren. 

Om man sedan ser på nackdelarna så var det ju nog stundvis jobbigt att bo långt borta från släkten, vännerna och pojkvännen (som inte kunde flytta till Vasa pga. lumpen och studier i Helsingfors). Det blev rätt så många tågresor till hemtrakterna...men när man ser på det efteråt var det inte så farligt.

Så jag förstår mer än väl att man ogärna flyttar bort från sina hemtrakter för att jobba någon annanstans. Nu med familj och allt här ute på landet i Västra Nyland känns det som en omöjlig tanke att överhuvudtaget flytta någonstans. Och så förstår jag också dem som inte vill flytta till Vasa, eller till någon annan ort långt borta, för att studera, utan istället väljer ett annat studiespår. Själv är jag nöjd med att jag bodde i Vasa några år. Det är en trevlig stad, trots att det alltid blåser (motvind) vart man än går. Ska nog åka dit igen något år för att se Ollis och några andra ställen.

Har ingen lösning på frågan var klasslärarutbildningen borde finnas eftersom frågan är så komplex, men tycker det blir intressant att se hur verksamheten i Helsingfors kommer att utvecklas. Jag drömde någon gång om att jobba som lärarutbildare, eller handledare för lärarstuderande på en övningsskola...så kanske det dyker upp något intressant inom de kommande åren.

P.S. Problemet för mig var inte alltså just Vasa - hade haft samma inställning i början om den enda möjliga studiestaden varit t.ex. Joensuu.

7 juni 2015

Hållbar skolutveckling

Förstelärare har varit på tapeten i Finland sedan slutet av mars. Eftersom jag koordinerade ett litet försök med några lärare som testade att jobba som "förstelärare", har jag funderat rätt mycket över skolutveckling och lärarkarriärer på sistone.

Jag tror inte på en fungerande förstelärarmodell á la Sverige i Finland. Jag tror inte heller på vår förra undervisningsminister Krista Kiurus förslag om att utbilda vissa lärare till "skolutvecklarlärare" genom ett 1-2 år långt fortbildningsprogram.

Det jag tror på är ett lärande kollegium - att vi lär oss med varandra, av varandra, tillsammans. Att vi öppnar klassrumsdörrarna och välkomnar ett samarbete. (Detta har det talats om i åratal, men ändå är vi inte där än.)

Det är på skolledarnas ansvar att möjliggöra att ett lärande kollegium uppstår. Som stöd för sitt arbete behöver skolledarna lärare, som har en stark vilja att jobba med skolutveckling (alla lärare vill inte, och behöver inte, ha samma brinnande intresse). Dessa skolutvecklarlärare kan fungera som drivkrafter på sina arbetsplatser, leda arbetslag, inspirera och lyfta andra. Och vissa förändringar är lättare att föra in bottom-up än top-down. För skolledaren gäller det att hitta dessa lärare och ge dem ansvar - att våga jobba för ett delat ledarskap.

Skolorna har olika utvecklingsbehov under olika tider samtidigt som olika lärare är bra på olika saker. Därför är det bra att ha ett roterande system så att alla de som vill testa på ett större ansvar får göra det och att det som behöver utvecklas får den "koordinatorn" som passar bäst för just det uppdraget. Och även de allra ivrigaste lärarna kan ha tidsperioder i livet då det inte finns tid eller ork för att utveckla - då är det på sin plats att få ha färre ansvarsuppgifter.

Därför tror jag inte heller på enskilda utvecklingslärare. Ifall hela skolutvecklingsbiten hänger på rektor och en eller några lärare kommer systemet att rasa när rektorn/läraren blir tjänstledig eller byter arbetsplats. Man måste bygga upp ett system som inte är beroende av en enskild medlem - vem som helst ska kunna sluta och ändå ska arbetet kunna fortsätta pga. att man byggt upp starka och fungerande strukturer. 

Jag har kommit att fundera på ord som "hållbart lärarskap" och "lärande lärarskap" (snälla, ge mig ett bättre uttryck på svenska - oppiva opettajuus låter så bra på finska!) och har försökt rita upp det för att få tankarna till pappers. Detta är version 3.0, men nya versioner kommer vartefter jag får feedback på modellen. Av er.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Till sist: om det är någon av er som läst detta och tycker att "så här jobbar vi ju redan" el.dyl. så vill jag säga "Super!". Då får ni gärna berätta hur vi kan börja sprida de goda modellerna så att alla lärarkollegium i Finland till sist blir "lärande kollegium". Under koordineringsprojektet såg jag att det finns skolor i Finland som ännu inte har fungerande/existerande ledningsgrupper eller arbetslag (och då talar jag inte om pyttesmå byskolor, där tanken av en ledningsgrupp antagligen är mest skrattretande...).  

2 juni 2015

Uusi koulutus-försöket med "förstelärare" avslutades

Bakom mig har jag väldigt intressanta veckor. Som projektkoordinator har jag kommit i kontakt med många inspirerande människor, med vilka jag fört givande diskussioner - både "på riktigt" och på sociala medier.

Vad jag som koordinator sysslat med kan läsas i ett tidigare blogginlägg här. Efter det inlägget har jag fortsatt att diskutera skolutveckling och "skolutvecklarlärare" med både lärare, rektorer och även sådana, som jobbar inom andra branscher. Sitra ordnade två ypperliga tillställningar för detta ändamål. Dels fick jag delta i seminariet som ordnades för skolutvecklingsnätverket (Kehittämiskouluverkosto) i Mässcentret 11-12.5. Sitra var utställare på seminariet och jag fick vara med och berätta om vårt försök och diskutera nya synvinklar, tillsammans med Tarmo Toikkanen, som berättade om Edukata-modellen (bloggar om det senare). Dessutom fick jag delta i Sitras Ideapaja i Gamla Studenthuset 19.5, där jag egentligen presenterade VESO-MOOC-idén (som kläckts av Jenni Vainio - @jenni_med_i - och handlar om nya strukturer för lärarfortbildning), men där många även ville diskutera idén om skolutvecklarlärare.

När försöksveckorna var slut skickade jag ett utvärderingsformulär till lärarna som deltog i försöket samt deras rektorer. Sammandraget av utvärderingssvaren kan läsas här (på finska).

Vad gjorde lärarna som deltog i försöket då? Förutom att vi tillsammans bollade tankar om skolutveckling och möjligheter för lärare att jobba med skolutveckling (f2f och per e-post), testade två av lärarna - Linda Niemi från Winellska skolan och Irina Andersson från Kyrkslätt Gymnasium - på att jobba som skolutvecklarlärare. De kunde räkna med att jobba ca 4h/vecka med försöket och de valde att inte ta in vikarier, utan att sköta uppdraget vid sidan om sin egen undervisning. Vilka utvecklingsuppdrag de skulle sköta fick de avgöra tillsammans med sina rektorer, eftersom jag som koordinator inte kan veta hurdana utvecklingsbehov deras skolor har. Under ett fyra-fem veckor långt projekt hinner man inte med hur stora projekt som helst, vilket naturligtvis begränsade valmöjligheterna.

Irina valde att utveckla tanken "Hur stöda studerande så att de utvecklar en bra studieteknik?", eftersom både hon och gymnasierektorn Maria Ekman-Ekebom ansåg att det är något som borde förbättras hos dem. Irina skrev tre blogginlägg om sitt projekt och dem kan man läsa här:

Mina första tankar

Halvvägs med nya frågor och nya idéer

Skolutvecklare behövs på alla plan

Jag fick idag höra att Irina och rektor Maria kommer att träffas nästa vecka för att diskutera fortsättningen - känns väldigt fint att försöket eventuellt leder till nya utvecklingsmöjligheter i Kyrkslätt Gymnasium!

Linda har inte ännu hunnit skriva sitt sista blogginlägg, men i början av försöket funderade hon så här:

Försök på besök

Jag vet att Linda haft givande diskussioner med skolans rektor om vad som behöver utvecklas. Linda var intresserad av bl.a. att testa och utvärdera nya undervisningmetoder och av att jobba med elever, som känner sig stressade. Hon införde bl.a. en "avslappningsrast" - den hade jag gärna tagit del av! Nästa läsår kommer Linda att vara med i skolans ledningsgrupp för första gången, så det blir kul att ta del av Lindas utvecklingsidéer när skolan igen börjar.


Den tredje läraren som var med i försöket, Risto Lauri från Koulumestarin koulu i Esbo, hade ett annorlunda upplägg under försöksveckorna. I deras skola har de valt att förutom en rektor ha två biträdande rektorer, av vilka Risto är den ena. Dessutom jobbar han som resurslärare. Det betyder att han egentligen redan nu jobbar som "skolutvecklarlärare", så med honom har vi bollat tankar om hur det är att jobba med sådana uppgifter. Koulumestarin koulu tycks vara en väldigt innovativ skola med bra strukturer och det var intressant att höra hur de hade organiserat sin vardag (bloggar om det senare). Risto bloggade om att jobba i lärarlag, vilket är ett effektivt sätt att utveckla både sin undervisning och att få in mera "dela-med-dig"-tänk i skolorna. Texten kan läsas här (på finska).

Till sist skrev vi fyra en artikel om våra tankar om skolutvecklarlärare. Sitra publicerade artikeln och den kan läsas här (på finska). Torsdagen den 4 juni kommer jag, Irina och Risto att delta i avslutningen av Uusi koulutus-forumet i Heureka. Tillställningen går under namnet Rakkaudesta oppimiseen ("Av kärlek till inlärning") och där får vi berätta om våra tankar kring försöket och skolutveckling. Som bonus får vi lyssna till en mängd intressanta talare, bl.a. Aulis Pitkälä, Kirsti Lonka och Lauri Järvilehto.

Sammanfattningsvis är jag riktigt glad och nöjd över att idén väckte så pass stort intresse inom Uusi koulutus-forumet att Sitra finansierade ett försök och gav det publicitet. Jag överraskades av det positiva bemötandet som försöket fick, både "på fältet" och och i FB-gruppen Uusi koulutus. Det finns verkligen ett stort intresse för att börja utveckla skolorna och lärarskapet mer målinriktat och eftersom det är ett enormt arbete behöver rektorerna få hjälp av lärarna (som i sin tur behöver ha rektorernas stöd i utvecklingsarbetet). Tack till Irina, Linda och Risto samt skolornas rektorer för att ni ville och vågade ställa upp med kort varsel och tack till alla andra som bollat tankar med oss!

23 apr. 2015

Några tankar om skolutveckling

De senaste veckorna har definitivt varit inspirerande och tankeväckande. Sitras försök som ämnar utreda hur vi kan skapa nya karriärmöjligheter för lärare i Finland har börjat. Om bakgrunden till försöket skrev jag här.

Försöket har en egen blogg , där man kan läsa om hur arbetet framskrider. Jag tänker inte orda mer om själva försöket just nu, utan i stället skriva ner några tankar om skolutveckling.

Som koordinator för försöket samlar jag in erfarenheter och idéer från olika skolor och kommuner - utreder hur man i skolorna ordnat tid för lärarna att jobba med skolutveckling. Temat har börjat intressera mig allt mer och jag ser redan nu att det här projektet kommer att bli större än jag hade tänkt mig från början.

Under den gångna veckan har jag hittills diskuterat skolutveckling med utbildningscheferna i Kyrkslätt och Borgå, några rektorer, lärarna som deltar i försöket samt många andra lärare som är aktiva i FB-gruppen Uusi koulutus.

Fem stora teman som återkommit under veckans diskussioner:


1. Lärare, som vill jobba med skolutveckling, ska ges möjlighet att göra det.

2. Skolornas ekonomi är inte den bästa just nu: Hur resurserar vi skolutveckling? Vad ska vi prioritera?

3. Det går att göra en hel del redan nu, med de pengar som finns. Hur kan vi tänka om? Vi ska se möjligheter i stället för problem.

4. Hur ska vi mer effektivt kunna ta del av det utvecklingsarbete som sker i andra skolor och kommuner? Skulle spara mycket tid och energi om alla inte behövde komma på allt själv.

5. Ska vi använda de knappa "extra" pengarna på skolutveckling eller borde den summan gå direkt till eleverna (t.ex. arbetsmaterial, flera vuxna i skolan)?


När det kommer till fråga nr. 5 tänker jag så här: skolutveckling - t.ex. att satsa på nya undervisningsmetoder, skapande av nya lärmiljöer, lärarnas IKT-kunnande osv. - gagnar också eleverna. Återigen, det gäller att noggrant fundera: vad ska vi prioritera? Hur kan vi tänka om?

Bild från Pixabay, licens CC0 

Imorgon ska jag besöka Mårtensbro skola och Lagstads skola - jag får säkert med mig något nyttigt från Esbo också!

31 mars 2015

Sitra och Uusi koulutus

Framtidsorganisationen Sitra startade i november 2014 ett stort projekt som går under namnet "Uusi koulutus" (Ny utbildning"). Uusi koulutus-arbetsgruppen/-forumet består av 30 personer från olika branscher som under olika tillfällen och workshopar jobbar med temat. Vem som helst kan ta del av utvecklingsarbetet, t.ex. via FB-gruppen "Uusi koulutus" eller på Twitter med hashtaggen #uusikoulutus. Om Uusi koulutus-forumet kan du läsa mera (på finska) här. 

För några månader sedan öppnade Sitra "Ideakuulutus", dvs. de efterlyste idéer med vilka man eventuellt kunde utveckla utbildningen i Finland. Vem som helst kunde skriva in idéer till sidorna och efterlysningen blev ganska populär då det sammanlagt registrerades över 130 idéer. Man kunde också gå in på Ideakuulutus-sidorna och rösta på de idéer man gillade.


Med Skola 4.0 admin-gruppen utvecklade vi och skickade in en idé om att man borde satsa på fler webbkurser inom lärarfortbildningen. Detta för att alla lärare ska kunna ha tillgång till ändamålsenlig, aktuell, billig och bra fortbildning oberoende av boningsort och kommunens ekonomi. Idén kallades VESO -> MOOC (Veso = finsk förkortning av lärarnas fortbildningsdagar) och den klarade sig riktigt bra - den blev den fjärde populäraste idén. Den idén kommer att uppmärksammas på Uusi koulutus-ideapaja/idésmedja, som ordnas 19.5.2015.


En annan tanke som vi bollade med några i Skola 4.0 admin-gruppen var den om förstelärare. I slutet av januari råkade jag höra ordet "förstelärare" av en slump. Googlade lite och fick veta att det är en slags karriärtjänst för lärare i Sverige. Skolverket införde dessa karriärstjänster år 2013 och tanken är att förstelärare skall jobba med skolutveckling på olika sätt i den egna skolan och/eller kommunen. Det är meningen att förstelärare ska ha undervisningstimmar, men även tid för att jobba med skolutveckling, mentorering osv. Ersättningen för en förstelärare är 5.000kr/mån (ca 500e). I Sverige har förstelärarsystemet skapat en hel del missnöje: i vissa kommuner och skolor får förstelärare inte tid för utvecklingsarbetet, men nog ersättning, vilket många upplever - med all rätt - som en orättvisa. Systemet har även väckt avundsjuka bland andra lärare: vad är det som är bättre hos honom/henne? Är jag en sämre lärare?

Jag har under detta läsår funderat en hel del på läraryrket, rektorskap och skolutveckling. Ifall man vill jobba som lärare, men även med skolutveckling, vad ska man göra då? Alla vill inte bli rektorer eller biträdande rektorer. Ibland händer det också att driftiga lärare blir "headhuntade" till andra branscher för att jobba som konsulter, koordinatorer osv. Känns lite synd att de hittar bättre karriärmöjligheter på annat håll.

Med dessa tankar snurrandes i huvudet registrerade jag idén som kan översättas "Ny karriärmöjlighet för lärare?". Jag tänkte att vi kunde ta idén från Sverige, men lära oss av det som inte fungerat där och utveckla ett system som passar bättre det finska skolsystemet. Hade ingen aning om att idén skulle väcka så stort intresse - den råkade få näst flest röster! Man kan tolka det som att många andra även tänker att lärare borde ha möjligheter att jobba på något annat sätt en enbart med undervisnings- eller rektorsuppgifter. Tydligen tycker vår undervisningsminister Krista Kiuru det också, eftersom hon lär ha sagt att det snart ska finnas 2700 förstelärare i de finska skolorna. I hennes förslag får 2700 lärare fortbildning så att de kan bli "koulunkehittäjäopettaja", dvs. lärare som ansvarar för utveckling av undervisningen i skolan osv. Måste säga att det känns annorlunda då när det kommer ett sådant budskap från en högre instans. Som om lärarna och skolorna i Finland var så usla att det behövs mera fortbildning för att vi ska fixa det. OAJ riktade nyss skarp kritik mot förslaget.


Hur som helst så valde Uusi koulutus-forumet ut fem idéer som kommit in via "Ideakuulutus" och som skulle utvecklas till korta pilotprojekt. Idén med förstelärare var en av de fem. Det kändes som en stor grej för mig och jag ville gärna utveckla idén ytterligare. Förra veckan fick jag viktigt bollplanksstöd av mina kurskamrater på rektorsutbildningen och per e-post av FSL-ordförande Christer Holmlund. Tack för era åsikter, tankar och er tid!


Tankar som kommit fram under diskussionerna:

  • Skolorna i Finland står på en annan grund än skolorna i Sverige -> vi har längre lärarutbildning och har klarat oss bättre i PISA-undersökningar -> inte lika akut behov av att förbättra situationen hos oss
  • Lärarna i Sverige har helhetsarbetstid -> hur passar systemet in i det finska systemet och lärarnas arbetstid som baserar sig på undervisningsskyldighet och tre samplaneringstimmar per vecka? Speciellt om en av förstelärarens uppgifter skulle vara att fortbilda och "mentorera" kollegor (som i Sverige)
  • De allra flesta lärarna i våra skolor har en högre högskolexamen och har dessutom fortbildat sig mycket -> många sysslar redan nu med skolutveckling och utveckling av sin egen profession på ett eller annat sätt -> hur kan man välja ut en förstelärare bland alla dem? 
En idé som dök upp under rektorskursen och i diskussionerna med Christer H. var att om det nu finns lösa pengar (som Kiurus förslag tyder på), så kunde vi satsa dem på att utveckla det delade ledarskapet i skolorna. Rektorer har en stor arbetsbörda och byråarbetstiden räcker sällan till. Ifall man satsar på ledningsgrupperna t.ex. genom att fördela en del av koordineringsansvaret på lärare (som är intresserade av det), skulle rektorsuppdraget bli lite lättare. Exempelvis kunde rektorn "köpa tid" av lärare som har vissa kompetenser. Några förslag till arbetsuppgifter för dem i ledningsgruppen: 

  • en som tar hand om nya lärare (mentor)
  • en som koordinerar förskole- och nybörjarundervisningen
  • en som koordinerar specialundervisningen
  • en som har hand om IKT, digitalisering
  • en som jobbar med hållbar utveckling
Uppgifterna kan givetvis se väldigt olika ut beroende på skolans storlek och utvecklingsbehov.



Idag samtalade jag med Sitras Kalle Nieminen, som har ansvar för en del av de olika pilotprojekten inom Uusi koulutus. Det är meningen att jag tillsammans med Sitra utvecklar ett kort försök med försteläraridén redan nu under vårens lopp. Preliminärt ska vi hitta en klasslärare, en ämneslärare och en gymnasielärare som kan testa på att jobba i några veckors tid som en "förstelärare". Jag föreslog att man i en skola kunde testa på det där med att ge pengar åt rektorn för att testa att utveckla ledningsgruppen, men risken lär vara att pilotprojektet blir för stort och då blir det platt fall (enligt tidigare erfarenheter). Det som kändes bra att höra var att dylika försök också får "misslyckas", dvs. att man inser att systemet inte fungerar. Istället för ett misslyckande kan det ses om ett ypperligt tillfälle att vidareutveckla idén.

Vad kunde man då tänka sig att en "förstelärare" i Finland kunde ha som uppgift? Några förslag:


  • ordna och koordinera pedagogiska caféer i den egna skolan där skolans olika lärare kunde berätta om nya undervisningsmetoder, nyttiga appar, IKT-tillämpningsmöjligheter osv. för varandra
  • blogga på skolans hemsida om det som lärarna berättat/visat under caféerna och på det sättet sprida goda idéer till andra skolor mha. sociala medier
  • ta reda på aktuella och intressanta kurser, samla dem på ett ställe och marknadsföra dem för lärarna
Min och Sitras förhoppning är att de lärare som kommer med i försöket hittar på nya arbetssätt och -uppgifter och att de utvärderar försöket och kommer med förbättringsförslag - eller helt förkastar det om det inte fungerar. Planeringen av försöket är på gång och strax efter påsk kommer jag att kunna berätta om fler detaljer. Blir ett intressant koordineringsprojekt!

8 mars 2015

Pekplattor 1:1

I torsdags gjorde jag en snabbvisit till Pojo kyrkoby skola där jag fick bekanta mig med skolans 1:1-projekt. Skolans lärare fick pekplattor (iPad) i maj 2013 och eleverna fick sina plattor genast i början av det nya läsåret. Skolans pilotprojekt har uppmärksammats i olika medier:

Svenska Yle (22.11.2013): Stor iver i Pojo över lärplattor i skolan


Dessutom har skolan en egen blogg där de berättar om projektets början. 


Jag följde med två lektioner efter vilka klasslärare Johanna Westerlund hann svara på mina många frågor. Det kändes nyttigt att få diskutera med någon som hunnit jobba med 1:1 redan i 1,5 års tid - tack Johanna! När jag körde hemåt dök flera nya tankar upp och de frågorna är temat för kvällens bloggtext. Det finns nämligen en hel del att begrunda då man överväger att skaffa pekplattor till alla elever i en klass/årskurs/skola - här kommer en del av dem:

1. Varför vill skolan/årskursen/klassen satsa på att skaffa en pekplatta till alla elever? Vad ska man göra med dem? Hur ska undervisningen förändras så att man får ut det mesta möjliga av den nya tekniken?

2. Ska man skaffa pekplatta eller t.ex. Chromebook till eleverna? Viktigt att igen fundera över syftet - vad ska man göra med tekniken? Använda appar eller sådant som finns på webben? Kanske båda? Här spelar även elevernas ålder in. Med yngre elever kommer man långt med pekplattor, medan äldre elever kan ha behov av att kunna använda datorer i undervisningen.

3. Om man bestämmer sig för att det blir en pekplatta - vilket operativsystem ska man då välja? Det finns Android (t.ex. Samsung), Windows (t.ex. Nokia) och iOS (iPad). Tar inte ställning för eller emot (även om jag har en klar favorit), men det kan man väl i alla fall säga att om man vill ha en fungerande maskin så ska man inte välja det billigaste alternativet. Och att man får fler appar till iPad och Android än till Windows.   

4. Ska man skaffa ett skyddsfodral till elevernas plattor? (JAA!) I Pojo kyrkoby skola har eleverna i årskurserna 1-2 s.k. pansarskydd på sina plattor och de lär fungera utmärkt. De äldre eleverna kanske klarar sig med vanliga skydd.

Pansarskyddet är litet dyrare, men skyddar plattan så bra att det är prisvärt.

5. Ska plattorna förvaras i skolan eller får eleverna ta dem med sig hem? I Pojo Kyrkoby skola får de yngre eleverna ta med sig plattorna hem till veckoslutet, men från måndag till fredag ska de finnas i skolan. Då kan man försäkra sig om att plattorna faktiskt är i klassen då när de behövs i arbetet. Föräldrarna har varit nöjda med arrangemanget.

6. Vem ser till att plattorna laddas och uppdateras? Johanna berättade att hennes elever lärde sig snabbt att berätta när batteriet på plattan var nästan tomt och behövde laddas. De kunde laddas i klassen över natten och om det ändå skulle hända att någon har tomt batteri kan eleven jobba fastän plattan samtidigt är i laddning. 

7. Vem får ladda ner appar till plattorna? Med vilket användar-ID? Ska eleverna ha egna användar-ID:n, ska skolan ha ett administratörs-ID osv.? Om eleverna får ladda ner egna appar - hurdana får de apparna vara och var ska de finnas (t.ex. kan eleven skapa egen mapp för sina egna appar)?

Apparna blir lättare att hålla reda på om man skapar skilda
mappar till skolans och elevernas egna appar.

8. Hur är det med försäkringen? Vem ska ersätta om en platta går sönder? (Om det publicerades 6.3.2015 en tidningsartikel i Västra Nyland.)  

 9. Med hurdan tidtabell ska lärplattorna tas ibruk? Rimligtvis borde lärarna få sina plattor och tillhörande fortbildning först innan det är elevernas tur att få sina plattor. Här beror det mycket på hurdan bakgrund och erfarenhet lärarna själv har - hur mycket tid och fortbildning behöver de?

10. Ska man bilda ett digiteam i skolan som består av en eller några lärare och ett antal (lite äldre) elever? Eleverna kan sedan hjälpa lärare och andra elever med användningen av plattan under vissa lektioner eller raster.

Resurser kommer jag inte att ta ställning till i detta inlägg, det har jag behandlat tidigare.

Den som är intresserad av att läsa mera om 1:1-satsningar kan t.ex. bekanta sig med ett liknande pilotprojekt i S:t Karins svenska skola. Även den skolan har egna bloggar som är värda att ta en titt på.

Vilka andra aspekter måste man beakta? Skriv gärna en kommentar så att jag vet vad jag missar!

5 mars 2015

Programmering i skolan, del 2

I november skrev jag mitt första blogginlägg om programmering, då med rubriken "Kodning i skolan". Inlägget hittas här.

Idag besökte jag två olika skolor, Billnäs skola och Pojo kyrkoby skola (besöket i Pojo berättar jag om i följande inlägg). I Billnäs jobbar min studiekompis och väninna Krista Halonen, som börjat testa programmering med sina elever i åk 1-2. Eftersom jag provat på några programmeringsappar och webbsidor ville jag gärna se hur programmering fungerar i skolans vardag.

Idag övade eleverna programmering på följande sätt:

De ritade skattkartor åt varandra.

De programmerade varandra i par genom att den ena lade ut "Start" i ett
av rutfältets rutor och en diamant i en annan ruta. Sedan skrev eleven en kod mha. pilsymboler
som den andra eleven skulle avkoda genom att röra sig i rutfältet enligt koden. Grejen var att hitta diamanten,
givetvis. Pennorna som finns i rutfältet är hinder, man får inte gå över dem. 

Eleverna jobbade i par med ScratchJr för iPad. Först gjorde eleverna några programmeringar
tillsammans enligt anvisningar, sedan fick de testa på att programmera själv.

Eleverna jobbade fint tillsammans med sina programmeringsuppgifter - så roligt att
se en sådan iver och upptäckarglädje!

Jag hade tittat på ScratchJr några gånger tidigare men inte orkat ta en titt på någon anvisning så hade inte kommit så långt. Idag såg jag de olika funktionerna i programmet och måste ju testa själv. :) Filmade en kort snutt - först den programmeringsuppgiften som eleverna gjorde i skolan och sedan, precis som eleverna fick göra, testade jag på att smälla ihop olika kommandon för att se vad som händer. Slutresultatet blev (galna) dansande fiskar.


Testar ScratchJr from Minttu Myllynen on Vimeo.


Tack Krista och eleverna i åk 1-2 i Billnäs skola för att jag fick komma och se hur ni jobbar med programmering!

27 feb. 2015

Digitala läromedel

Har deltagit i en webbkurs, "Digitaalisten oppimateriaalien tuotantokoulutus opettajille, 1op", som Snellman kesäyliopisto ordnat under tiden 22.1-19.2.2015. Kursen är ämnad för lärare som vill lära sig att producera digitala läromedel. Jag fick nyligen veta att de kommer att ordna en kurs med samma tema under inkommande höst. Troligen deltar jag även i den, eftersom de digitala verktygen förändras så snabbt att det säkert finns en hel del nytt att lära sig om ett halvår.

Det digra och lärorika kursmaterialet finns samlat i en wiki (på finska) på digiopus.purot.net för alla att läsa och ta del av.

För att få en studiepoäng för kursen skulle vi göra ett litet slutarbete som visar en del av det vi lärt oss under kursen. Jag har blivit lite förtjust i att jobba på iPaden, så arbetsprocessen var följande:

1. Gjorde en Keynote-presentation med temat "Digitala läromedel - en liten överblick". Använde egna bilder och en skärmdump för att inte behöva fundera på copyright.

2. Öppnade presentationen i Explain everything där jag kunde förminska bilderna lite så att varje bild (slide) skulle synas i iMovie.

3.  Explain everything sparar filmen i MP4-format och då öppnas den på rätt sätt i iMovie.

4. I iMovie valde jag ett färdigt tema ("Enkel") med färdig bakgrundsmusik. Gjorde några klipp i filmen, förlängde på vissa avsnitt och förkortade på andra, beroende på hur mycket text det fanns i avsnittet.

5. Till sist sparade jag filmen på iPaden men laddade även upp den på YouTube och Vimeo. Vimeo tycktes vara lite snabbare än YouTube på att ladda upp filmen. Har inte tidigare använt Vimeo, men min kusin rekommenderade sajten, så måste ju testa den.

Så här blev filmen (1:38min):



Digitala läromedel - en liten överblick from Minttu Myllynen on Vimeo.


På YouTube kan filmen ses här .

20 feb. 2015

iPad-MOOC, slutprodukten

Då har det gått ett antal veckor och jag är på iPad-kursens slutraka. Början till projektet kan du läsa om i detta inlägg: http://eduminttu.blogspot.fi/2015/01/ipad-mooc.html

Slutprodukten, dvs. en instruktionsfilm som Karins elever i finska ska få till sitt förfogande är gjord mha. följande iPad-appar: Kamera, Bilder, Popplet, QR Creator, Keynote och Explain Everything. Arbetsgången såg ut så här:

1. Först planerade jag presentationen, både med papper och penna och med Popplet. Popplet är en lättanvänd app med vilken man kan skapa olika slags tankekartor. I bubblorna kan man infoga text och bild. 

Popplet, vars gratisversion fungerar riktigt bra.

2. Sedan skapade jag en presentation i Keynote. Presentationen innehåller text och bild (skärmdumpar) och en QR-kod. Lite roligt att testa att göra en kod själv. 

3. Följande steg var att öppna presentationen i Explain Everything och börja spela in muntliga instruktioner. Efter ett antal omtagningar var jag nöjd och sparade klippet på Youtube.

Explain Everything är en kul app med vilken man kan skapa egna
filmer (t.ex. instruktioner, undervisningssekvenser, digitala berättelser osv.)
På YouTube finns otaliga filmer om hur du kommer igång med appen.

När jag kollade igenom den färdiga filmen på YouTube såg jag snabbt att filmens bildkvalitet försämrats under uppladdningen till nätet. I Keynote såg presentationen bra ut, men som färdig film var texten lite otydlig, kontrasterna var inte så bra och en del bildtexter var suddiga. 

Så jag ändrade om i Keynote-presentationen, valde en tydligare layout och redigerade bilderna lite grann. Sedan testade jag att ladda upp presentationen i SlideShare, dels för att nu kunna dela den här men även för att lära mig att använda programmet. Jag har testat att bädda in presentationen i detta inlägg:




Till sist blev det att öppna den nya presentationen i Explain Everything, spela in ljud och lite andra element och ladda upp filmen på YouTube. Nu syns texterna och bilderna så som jag tänkte.

Den färdiga filmen (4:26 min.) kan ses här:


1 feb. 2015

Resurser för digitala verktyg

I den nya läroplanen står det att eleverna ska ha möjlighet att använda digitala verktyg och digitala material i undervisningen. Planen träder i kraft den 1 augusti 2016 och en fråga som många kommuner måste finna svar på är hur man skapar resurser för att se till att det blir möjligt att skaffa dessa digitala verktyg för att kunna följa läroplanen. Det som inte berättas är vilka digitala verktyg som ska användas eller t.ex. hur många datorer/laptopar/pekplattor en skola ska ha. Vilket ju är bra, eftersom man då i varje kommun kan fundera ut de bästa lösningarna för just den egna kommunen och även låta skolorna profilera sig enligt egna önskemål. Optimisten i mig vill också tänka att inga kommuner kommer att missbruka denna tolkningsfrihet och säga att de nog följer läroplanen då de visst använder digitala verktyg i undervisningen (en skruttig dator i korridoren på vilken eleverna kan googla lite).

Hur ska vi då göra? Det kommer inte att regna pengar från himlen med vilka vi kan köpa pekplattor/laptopar åt alla elever. Tiden då man kunde få projektpengar för anskaffning av digitala verktyg gick för ett antal år sedan när det var en ny grej. Om man nu vill gå vägen via fonder, stiftelser eller UBS måste man komma på en ny vinkling och testa något som inte redan gjorts på annat håll, eller åtminstone inte i Finland.

Om vi utgår från att vi har samma resurser som hittills så står vi inför ett val:

1. Ska vi fortsätta att köpa traditionella läromedel och skaffa digitala verktyg och digitalt material om pengar blir över? Leder till väldigt långsam utveckling.

2. Ska vi låta bli att köpa en del av de traditionella läromedlen och öka antalet pekplattor - och kanske e-läromedel - stegvis, under de kommande årens lopp? Kan kännas som ett tryggt alternativ för dem som är osäkra inför den snabba utvecklingen och allt nytt som hela tiden kommer till. 

3. Ska vi låta bli att köpa traditionella läromedel i vissa årskurser och köpa pekplattor till de eleverna istället? De lärare som vill testa på ett nytt sätt att undervisa deltar i försöket. Upplevs sannolikt som orättvist av de eleverna i vars klasser man inte har pekplattor, speciellt om de inte får använda sina egna digitala verktyg (BYOD) i undervisningen.

4. Ska vi låta bli att köpa traditionella läromedel helt och hållet och skaffa pekplattor åt alla? Har inte räknat om det går jämnt ut, men som en tanke. 

5. Något annat?

Om vi väljer alternativ 3 eller 4 måste vi fundera vidare: vilka digitala material använder vi i undervisningen? Det finns inte resurser att investera i både pekplattor och e-läromedel samtidigt, under samma läsår.

Det som däremot finns är en otrolig mängd olika appar, gratis läromedel, podcasts, undervisningsfilmer på YouTube (t.ex. Khan Academy), spel och mycket mer som går att använda istället för traditionella läromedel. Och man behöver ju inte kasta bort gamla läroböcker, de kan bra användas som ett komplement i undervisningen. Exempelvis för att granska fakta som man hittat på nätet.

Dessutom kan man tänka sig att lärarna skapar egna digitala läromedel till sina kurser och projekt, istället för traditionella arbetsblad. Ett digitalt läromedel är lätt att dela till andra som kan ha nytta av det i sin undervisning. Lättare än att kopiera upp arbetsblad och lägga dem i andra lärares postfack. Man kan ju även tänka att eleverna, då när det är ändamålsenligt, själv får skapa sina digitala läromedel och läraren handleder dem i arbetet.

Att lärare skapar och delar digitala läromedel är inget nytt, en del har gjort det så länge det varit möjligt. Trots det kan dela-kulturen kännas ovan för många: Varför skulle jag skapa mina egna läromedel och dela med mig av dem till andra? 

Jag tänker så här: om alla delar med sig så kan jag ändå aldrig ge lika mycket som jag får tillbaka. I det långa loppet får jag alltid mer än jag ger, även om jag skulle dela med mig av mina tankar, idéer och läromedel hela tiden.

Även om du delar med dig hela tiden får du ändå mera tillbaka.

Om man vill gå in för att lärare skapar egna digitala läromedel så måste det basera sig på frivillighet, så länge som det inte står som en arbetsuppgift i lärarnas arbetsavtal. Lärare ska även ges möjlighet att delta i fortbildningar och caféer där de kan lära sig av varandra och även skapa egna läromedel tillsammans. Det är ingen vits att lägga ner tid på att skapa dåliga eller oanvändbara läromedel.

Detta var mina tankar om temat resurser för digitala verktyg just nu. Jag deltar för tillfället i en webbkurs under vilken vi deltagare lär oss att producera digitala läromedel (Digitaalisten oppimateriaalien tuotantokoulutus opettajille), så jag kommer antagligen att skriva ett nytt inlägg med samma tema inom en snar framtid.


25 jan. 2015

iPad-MOOC

Deltar för första gången i en MOOC, dvs. Massive Open Online Course. Temat är "iPad som lärarens arbetsredskap" (iPad opettajan työvälineenä). Kursen går på finska under tiden 22.1.2015-5.3.2015 och den ordnas av Esbo stads IKT-fortbildare på lärplattformen Eliademy.


Förutom diskussionsforumet som finns på Eliademy kan man diskutera
kursinnehållet med de andra kursdeltagarna i en FB-grupp.

Kursen går ut på att man planerar en studiehelhet, som man förverkligar i skolan under kursens lopp. Uppgiftsbeskrivningen lyder så här:

Välj ett fenomen, ett tema eller ett ämne som du kommer att behandla i undervisningen. Anpassa temat och målen till elevernas kunskapsnivå och ålder. Ha tydliga mål och redovisa dem för eleverna då arbetet inleds. 
Planera studiehelheten så, att du använder minst en app ur varje kategori (1, 2, 3 och 4).
1. Informationssökning: använd mindmap-, ordbehandlings- och "kalkylbladsappar" samt webbläsare (t.ex. Safari, Popplet, Pages och Numbers)
2. Behandling av information: använd bokskapar- och presentationsappar (t.ex. Book Creator, Keynote)
3. Presentation av information/projekt: använd kamera-, videoediterings- och multimedia-appar (t.ex. Keynote, Explain Everything, iMovie)
4. Bedömning av projektet: via molntjänster (t.ex. Showbie, Dropbox, YouTube)



Eftersom jag är vårdledig ännu denna vår frågade jag om min kollega Karin Asunmaa, som är lektor i finska och främmande språk, vill samarbeta med mig under projektets gång. Hon tyckte att det lät som en bra idé och således ska jag under de kommande veckorna skriva ner arbetsprocessen här i bloggen. Dels för att reflektera över arbetet, men även för att Karin ska kunna ge förslag och idéer så att projektet blir genomförbart (och gärna riktigt lyckat) i hennes grupper.  
Tanken är att niondeklassisterna som Karin har i A-finska får göra projektet. Till kursinnehållet på nian har redan länge hört en s.k. fackuppsats där eleverna ska skriva om något som har med Finland att göra. Temat kommer även nu att vara det samma, men slutprodukten kommer att se lite annorlunda ut. Ska bli roligt och spännande att se hur projektet utvecklas! För min del blir det att använda de ovannämnda apparna och skapa en film som presenterar projektet och arbetsgången för Karins elever.

2 jan. 2015

Skola 4.0 på Facebook

Det sägs att nya idéer dyker upp då man sover. Jag fick vittna detta för några nätter sedan då jag vaknade 04.51 och slogs av en tanke: jag ska skapa en ny sida på Facebook för skolrelaterade uppdateringar. Sidan ska heta "Skola 4.0". Kunde ju inte somna om efter att jag fått det på hjärnan och funderade länge hur det skulle fungera och om det ens finns ett intresse för något sådant. Har redan under flera veckors tid tänkt att jag måste sluta spamma mina FB-vänner med inlägg som har med skola och skolutveckling att göra. Även om många av mina FB-vänner är lärare så är alla inte det och tror inte att de orkar läsa mina "läraruppdateringar".

Jag tänkte att Facebook får bli ett privat forum för mig och att jag i fortsättningen skriver alla läraruppdateringar enbart på Twitter. När jag nämnde om det för två kollegor sade de att jag inte får göra så, eftersom de inte har tid att sätta sig in i hur Twitter fungerar. Så när jag vaknade för några morgnar sedan kändes det som en bra tanke att skapa en ny sida, så att mina två kollegor kan läsa läraruppdateringar där och resten av mina FB-vänner slipper det. 

Genom Twitter har min värld på sätt och vis blivit ganska liten, samtidigt som den blivit större, då jag kommit i kontakt med "educators" från bl.a. USA, England, Nya Zeeland, Australien, Kanada, Sverige och givetvis Finland. De delar mängder av intressanta länkar och tips, som jag delar vidare. Twitter är ett otroligt redskap för att skapa sig ett eget PLN (professional learning network), det kan inte förnekas. Men samtidigt förstår jag att många lärare har redan nu så mycket av allt med e-post, Wilma/Helmi, FB-grupper osv. att det helt enkelt inte finns tid och ork för något som Twitter, som ändå kräver en viss ansträngning för att komma in i. Min förhoppning är att Skola 4.0 kan fungera som ett mellanting: inlägg om skola, men på ett för många bekant forum och i en mer begränsad grupp (pga. språket) än på Twitter. Dessutom fungerar diskussioner bättre på FB då kommentarerna inte är begränsade till 140 tecken. 

Sagt och gjort, jag skapade sidan tidigt på nyårsafton och skrev om det på min privata FB-sida. Nu har det visat sig att sidan väckt mycket mer intresse än vad jag kunnat ana. För tillfället har ca 160 personer gillat sidan och bland dem finns många för mig helt nya namn. Otroligt fint och väldigt kul att komma i kontakt med nytt skolfolk! Tusen tack till alla som hittills gillat sidan, delat den och/eller bjudit in sina FB-vänner!

Bilden från min förra klass, där vi jobbade mycket utgående från projekt. Eleverna
skapade en hel del tillsammans. Kanske vi lärare kunde använda samma "arbetssätt" och börja
skapa och utveckla mera tillsammans?

Sidan är öppen för alla och vem som helst kan skriva ett inlägg, så länge det hör ihop med sidans teman: utbildning, skolutveckling, undervisning och ledarskap. Och eftersom Finland är ett tvåspråkigt land, kan uppdateringarna skrivas och diskussionerna föras på finska, svenska eller engelska. 

Många lärare, skolledare, administratörer, bildningschefer osv. på olika håll i Finland och Sverige gör ett väldigt fint jobb, men vi är ännu inte så bra på att lyfta fram det goda vi gör. Jag hoppas att sidan kan bidra till att vi nu lättare kan hitta varandra och många nya tankar och idéer. 

Och ja, till själva FB-sidan hittar du här. Välkommen med!