1 feb. 2015

Resurser för digitala verktyg

I den nya läroplanen står det att eleverna ska ha möjlighet att använda digitala verktyg och digitala material i undervisningen. Planen träder i kraft den 1 augusti 2016 och en fråga som många kommuner måste finna svar på är hur man skapar resurser för att se till att det blir möjligt att skaffa dessa digitala verktyg för att kunna följa läroplanen. Det som inte berättas är vilka digitala verktyg som ska användas eller t.ex. hur många datorer/laptopar/pekplattor en skola ska ha. Vilket ju är bra, eftersom man då i varje kommun kan fundera ut de bästa lösningarna för just den egna kommunen och även låta skolorna profilera sig enligt egna önskemål. Optimisten i mig vill också tänka att inga kommuner kommer att missbruka denna tolkningsfrihet och säga att de nog följer läroplanen då de visst använder digitala verktyg i undervisningen (en skruttig dator i korridoren på vilken eleverna kan googla lite).

Hur ska vi då göra? Det kommer inte att regna pengar från himlen med vilka vi kan köpa pekplattor/laptopar åt alla elever. Tiden då man kunde få projektpengar för anskaffning av digitala verktyg gick för ett antal år sedan när det var en ny grej. Om man nu vill gå vägen via fonder, stiftelser eller UBS måste man komma på en ny vinkling och testa något som inte redan gjorts på annat håll, eller åtminstone inte i Finland.

Om vi utgår från att vi har samma resurser som hittills så står vi inför ett val:

1. Ska vi fortsätta att köpa traditionella läromedel och skaffa digitala verktyg och digitalt material om pengar blir över? Leder till väldigt långsam utveckling.

2. Ska vi låta bli att köpa en del av de traditionella läromedlen och öka antalet pekplattor - och kanske e-läromedel - stegvis, under de kommande årens lopp? Kan kännas som ett tryggt alternativ för dem som är osäkra inför den snabba utvecklingen och allt nytt som hela tiden kommer till. 

3. Ska vi låta bli att köpa traditionella läromedel i vissa årskurser och köpa pekplattor till de eleverna istället? De lärare som vill testa på ett nytt sätt att undervisa deltar i försöket. Upplevs sannolikt som orättvist av de eleverna i vars klasser man inte har pekplattor, speciellt om de inte får använda sina egna digitala verktyg (BYOD) i undervisningen.

4. Ska vi låta bli att köpa traditionella läromedel helt och hållet och skaffa pekplattor åt alla? Har inte räknat om det går jämnt ut, men som en tanke. 

5. Något annat?

Om vi väljer alternativ 3 eller 4 måste vi fundera vidare: vilka digitala material använder vi i undervisningen? Det finns inte resurser att investera i både pekplattor och e-läromedel samtidigt, under samma läsår.

Det som däremot finns är en otrolig mängd olika appar, gratis läromedel, podcasts, undervisningsfilmer på YouTube (t.ex. Khan Academy), spel och mycket mer som går att använda istället för traditionella läromedel. Och man behöver ju inte kasta bort gamla läroböcker, de kan bra användas som ett komplement i undervisningen. Exempelvis för att granska fakta som man hittat på nätet.

Dessutom kan man tänka sig att lärarna skapar egna digitala läromedel till sina kurser och projekt, istället för traditionella arbetsblad. Ett digitalt läromedel är lätt att dela till andra som kan ha nytta av det i sin undervisning. Lättare än att kopiera upp arbetsblad och lägga dem i andra lärares postfack. Man kan ju även tänka att eleverna, då när det är ändamålsenligt, själv får skapa sina digitala läromedel och läraren handleder dem i arbetet.

Att lärare skapar och delar digitala läromedel är inget nytt, en del har gjort det så länge det varit möjligt. Trots det kan dela-kulturen kännas ovan för många: Varför skulle jag skapa mina egna läromedel och dela med mig av dem till andra? 

Jag tänker så här: om alla delar med sig så kan jag ändå aldrig ge lika mycket som jag får tillbaka. I det långa loppet får jag alltid mer än jag ger, även om jag skulle dela med mig av mina tankar, idéer och läromedel hela tiden.

Även om du delar med dig hela tiden får du ändå mera tillbaka.

Om man vill gå in för att lärare skapar egna digitala läromedel så måste det basera sig på frivillighet, så länge som det inte står som en arbetsuppgift i lärarnas arbetsavtal. Lärare ska även ges möjlighet att delta i fortbildningar och caféer där de kan lära sig av varandra och även skapa egna läromedel tillsammans. Det är ingen vits att lägga ner tid på att skapa dåliga eller oanvändbara läromedel.

Detta var mina tankar om temat resurser för digitala verktyg just nu. Jag deltar för tillfället i en webbkurs under vilken vi deltagare lär oss att producera digitala läromedel (Digitaalisten oppimateriaalien tuotantokoulutus opettajille), så jag kommer antagligen att skriva ett nytt inlägg med samma tema inom en snar framtid.