Hållbar skolutveckling

Förstelärare har varit på tapeten i Finland sedan slutet av mars. Eftersom jag koordinerade ett litet försök med några lärare som testade att jobba som "förstelärare", har jag funderat rätt mycket över skolutveckling och lärarkarriärer på sistone.

Jag tror inte på en fungerande förstelärarmodell á la Sverige i Finland. Jag tror inte heller på vår förra undervisningsminister Krista Kiurus förslag om att utbilda vissa lärare till "skolutvecklarlärare" genom ett 1-2 år långt fortbildningsprogram.

Det jag tror på är ett lärande kollegium - att vi lär oss med varandra, av varandra, tillsammans. Att vi öppnar klassrumsdörrarna och välkomnar ett samarbete. (Detta har det talats om i åratal, men ändå är vi inte där än.)

Det är på skolledarnas ansvar att möjliggöra att ett lärande kollegium uppstår. Som stöd för sitt arbete behöver skolledarna lärare, som har en stark vilja att jobba med skolutveckling (alla lärare vill inte, och behöver inte, ha samma brinnande intresse). Dessa skolutvecklarlärare kan fungera som drivkrafter på sina arbetsplatser, leda arbetslag, inspirera och lyfta andra. Och vissa förändringar är lättare att föra in bottom-up än top-down. För skolledaren gäller det att hitta dessa lärare och ge dem ansvar - att våga jobba för ett delat ledarskap.

Skolorna har olika utvecklingsbehov under olika tider samtidigt som olika lärare är bra på olika saker. Därför är det bra att ha ett roterande system så att alla de som vill testa på ett större ansvar får göra det och att det som behöver utvecklas får den "koordinatorn" som passar bäst för just det uppdraget. Och även de allra ivrigaste lärarna kan ha tidsperioder i livet då det inte finns tid eller ork för att utveckla - då är det på sin plats att få ha färre ansvarsuppgifter.

Därför tror jag inte heller på enskilda utvecklingslärare. Ifall hela skolutvecklingsbiten hänger på rektor och en eller några lärare kommer systemet att rasa när rektorn/läraren blir tjänstledig eller byter arbetsplats. Man måste bygga upp ett system som inte är beroende av en enskild medlem - vem som helst ska kunna sluta och ändå ska arbetet kunna fortsätta pga. att man byggt upp starka och fungerande strukturer. 

Jag har kommit att fundera på ord som "hållbart lärarskap" och "lärande lärarskap" (snälla, ge mig ett bättre uttryck på svenska - oppiva opettajuus låter så bra på finska!) och har försökt rita upp det för att få tankarna till pappers. Detta är version 3.0, men nya versioner kommer vartefter jag får feedback på modellen. Av er.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Till sist: om det är någon av er som läst detta och tycker att "så här jobbar vi ju redan" el.dyl. så vill jag säga "Super!". Då får ni gärna berätta hur vi kan börja sprida de goda modellerna så att alla lärarkollegium i Finland till sist blir "lärande kollegium". Under koordineringsprojektet såg jag att det finns skolor i Finland som ännu inte har fungerande/existerande ledningsgrupper eller arbetslag (och då talar jag inte om pyttesmå byskolor, där tanken av en ledningsgrupp antagligen är mest skrattretande...).