18 juni 2015

Lärarutbildningen

Diskussionen om lärarutbildningen på svenska i Finland är igen aktuell. På sociala medier kan man läsa bl.a. att hesabor är lata som inte orkar ta sig upp till Vasa för att studera och att österbottningar borde flytta till Nyland för att jobba. Frågan är inte så enkel som den visar sig i kommentarstrådarna, så därför skriver jag ner några tankar om lärarutbildningen helt ur mitt eget perspektiv. 

Under gymnasietiden blev det klart för mig att jag vill bli lärare. Först funderade jag på att läsa finska och bli ämneslärare, söka till ÅA eller HU för att studera. Åbo lockade mer eftersom jag som esbobo kände till Helsingfors riktigt bra. Ville gärna flytta någonstans för att kunna testa att bo för mig själv, men inte alltför långt hemifrån. Dessutom hade Åbo ett rykte om att vara en trevlig studiestad. 

Under det sista gymnasieåret insåg jag att eftersom jag gillade de flesta ämnen skulle klassläraryrket antagligen passa mig bättre. Och då var det inte Åbo eller Helsingfors, utan Vasa. Jag tyckte att det kändes fel att man inte kan bli klasslärare på svenska någon annanstans i Finland än i Vasa. Jag kunde inte alls begripa varför i fridens namn man inte hade klasslärarutbildningen i Åbo som allt annat. Hade varit så mycket lättare att läsa olika biämnen där. 

"Vasamotståndet" handlade inte heller om att jag inte skulle ha sett världen utanför Ring III. Jag hade spenderat somrar i bl.a. Savonranta, Kuhmoinen, Vörå och på Åland (hästflickan åkte till de ridläger som verkade bra och förmånliga). Men ändå tog det där med Vasa emot något enormt. Familjen och vännerna, hela mitt liv dittills fanns i huvudstadsregionen. Funderade en stund på att söka in till HU:s klasslärarutbildning i stället, men eftersom jag ville studera helt på svenska var det ändå inte ett riktigt alternativ. 

Så jag skickade in pappren till Vasa, åkte på inträdesprov och väntade på svar. Minns än idag hur lycklig jag blev då jag öppnade brevet och läste att jag blivit antagen. Då hade jag redan börjat tycka att det ska väl bli helt ok att åka upp till Vasa i alla fall.  

Hösten 2001 började studierna och det första halvåret var ganska jobbigt. Kul att studera, det var det, men staden kändes inte alls "min" i början. Dessutom hade jag lyckats få en bostad i Gerby, vilket ju då var utanför allt intressant som fanns mitt i stan. Tyckte inte att ett avstånd på 4 km från centrum är något, men när jag väl var där och insåg att sista bussen till Gerby går väldigt tidigt och att det inte är kul att cykla i alla väder...då började jag hålla utkik efter andra lägenheter. På våren lyckades jag få en trevlig tvåa i Olympiaghettot i Vöråstan och där trivdes jag till studiernas slut. 

Så småningom började jag komma in i studielivet, blev invald av en slump i FSLF-styrelsen och lärde känna nya människor. Studielivet kan jag inte heller klaga på, det var egentligen helt kul att staden var så liten - började kännas hemtrevligt och hemvant i något skede. Har många väldigt bra, roliga och galna minnen från de åren. 

Om man sedan ser på nackdelarna så var det ju nog stundvis jobbigt att bo långt borta från släkten, vännerna och pojkvännen (som inte kunde flytta till Vasa pga. lumpen och studier i Helsingfors). Det blev rätt så många tågresor till hemtrakterna...men när man ser på det efteråt var det inte så farligt.

Så jag förstår mer än väl att man ogärna flyttar bort från sina hemtrakter för att jobba någon annanstans. Nu med familj och allt här ute på landet i Västra Nyland känns det som en omöjlig tanke att överhuvudtaget flytta någonstans. Och så förstår jag också dem som inte vill flytta till Vasa, eller till någon annan ort långt borta, för att studera, utan istället väljer ett annat studiespår. Själv är jag nöjd med att jag bodde i Vasa några år. Det är en trevlig stad, trots att det alltid blåser (motvind) vart man än går. Ska nog åka dit igen något år för att se Ollis och några andra ställen.

Har ingen lösning på frågan var klasslärarutbildningen borde finnas eftersom frågan är så komplex, men tycker det blir intressant att se hur verksamheten i Helsingfors kommer att utvecklas. Jag drömde någon gång om att jobba som lärarutbildare, eller handledare för lärarstuderande på en övningsskola...så kanske det dyker upp något intressant inom de kommande åren.

P.S. Problemet för mig var inte alltså just Vasa - hade haft samma inställning i början om den enda möjliga studiestaden varit t.ex. Joensuu.