31 mars 2015

Sitra och Uusi koulutus

Framtidsorganisationen Sitra startade i november 2014 ett stort projekt som går under namnet "Uusi koulutus" (Ny utbildning"). Uusi koulutus-arbetsgruppen/-forumet består av 30 personer från olika branscher som under olika tillfällen och workshopar jobbar med temat. Vem som helst kan ta del av utvecklingsarbetet, t.ex. via FB-gruppen "Uusi koulutus" eller på Twitter med hashtaggen #uusikoulutus. Om Uusi koulutus-forumet kan du läsa mera (på finska) här. 

För några månader sedan öppnade Sitra "Ideakuulutus", dvs. de efterlyste idéer med vilka man eventuellt kunde utveckla utbildningen i Finland. Vem som helst kunde skriva in idéer till sidorna och efterlysningen blev ganska populär då det sammanlagt registrerades över 130 idéer. Man kunde också gå in på Ideakuulutus-sidorna och rösta på de idéer man gillade.


Med Skola 4.0 admin-gruppen utvecklade vi och skickade in en idé om att man borde satsa på fler webbkurser inom lärarfortbildningen. Detta för att alla lärare ska kunna ha tillgång till ändamålsenlig, aktuell, billig och bra fortbildning oberoende av boningsort och kommunens ekonomi. Idén kallades VESO -> MOOC (Veso = finsk förkortning av lärarnas fortbildningsdagar) och den klarade sig riktigt bra - den blev den fjärde populäraste idén. Den idén kommer att uppmärksammas på Uusi koulutus-ideapaja/idésmedja, som ordnas 19.5.2015.


En annan tanke som vi bollade med några i Skola 4.0 admin-gruppen var den om förstelärare. I slutet av januari råkade jag höra ordet "förstelärare" av en slump. Googlade lite och fick veta att det är en slags karriärtjänst för lärare i Sverige. Skolverket införde dessa karriärstjänster år 2013 och tanken är att förstelärare skall jobba med skolutveckling på olika sätt i den egna skolan och/eller kommunen. Det är meningen att förstelärare ska ha undervisningstimmar, men även tid för att jobba med skolutveckling, mentorering osv. Ersättningen för en förstelärare är 5.000kr/mån (ca 500e). I Sverige har förstelärarsystemet skapat en hel del missnöje: i vissa kommuner och skolor får förstelärare inte tid för utvecklingsarbetet, men nog ersättning, vilket många upplever - med all rätt - som en orättvisa. Systemet har även väckt avundsjuka bland andra lärare: vad är det som är bättre hos honom/henne? Är jag en sämre lärare?

Jag har under detta läsår funderat en hel del på läraryrket, rektorskap och skolutveckling. Ifall man vill jobba som lärare, men även med skolutveckling, vad ska man göra då? Alla vill inte bli rektorer eller biträdande rektorer. Ibland händer det också att driftiga lärare blir "headhuntade" till andra branscher för att jobba som konsulter, koordinatorer osv. Känns lite synd att de hittar bättre karriärmöjligheter på annat håll.

Med dessa tankar snurrandes i huvudet registrerade jag idén som kan översättas "Ny karriärmöjlighet för lärare?". Jag tänkte att vi kunde ta idén från Sverige, men lära oss av det som inte fungerat där och utveckla ett system som passar bättre det finska skolsystemet. Hade ingen aning om att idén skulle väcka så stort intresse - den råkade få näst flest röster! Man kan tolka det som att många andra även tänker att lärare borde ha möjligheter att jobba på något annat sätt en enbart med undervisnings- eller rektorsuppgifter. Tydligen tycker vår undervisningsminister Krista Kiuru det också, eftersom hon lär ha sagt att det snart ska finnas 2700 förstelärare i de finska skolorna. I hennes förslag får 2700 lärare fortbildning så att de kan bli "koulunkehittäjäopettaja", dvs. lärare som ansvarar för utveckling av undervisningen i skolan osv. Måste säga att det känns annorlunda då när det kommer ett sådant budskap från en högre instans. Som om lärarna och skolorna i Finland var så usla att det behövs mera fortbildning för att vi ska fixa det. OAJ riktade nyss skarp kritik mot förslaget.


Hur som helst så valde Uusi koulutus-forumet ut fem idéer som kommit in via "Ideakuulutus" och som skulle utvecklas till korta pilotprojekt. Idén med förstelärare var en av de fem. Det kändes som en stor grej för mig och jag ville gärna utveckla idén ytterligare. Förra veckan fick jag viktigt bollplanksstöd av mina kurskamrater på rektorsutbildningen och per e-post av FSL-ordförande Christer Holmlund. Tack för era åsikter, tankar och er tid!


Tankar som kommit fram under diskussionerna:

  • Skolorna i Finland står på en annan grund än skolorna i Sverige -> vi har längre lärarutbildning och har klarat oss bättre i PISA-undersökningar -> inte lika akut behov av att förbättra situationen hos oss
  • Lärarna i Sverige har helhetsarbetstid -> hur passar systemet in i det finska systemet och lärarnas arbetstid som baserar sig på undervisningsskyldighet och tre samplaneringstimmar per vecka? Speciellt om en av förstelärarens uppgifter skulle vara att fortbilda och "mentorera" kollegor (som i Sverige)
  • De allra flesta lärarna i våra skolor har en högre högskolexamen och har dessutom fortbildat sig mycket -> många sysslar redan nu med skolutveckling och utveckling av sin egen profession på ett eller annat sätt -> hur kan man välja ut en förstelärare bland alla dem? 
En idé som dök upp under rektorskursen och i diskussionerna med Christer H. var att om det nu finns lösa pengar (som Kiurus förslag tyder på), så kunde vi satsa dem på att utveckla det delade ledarskapet i skolorna. Rektorer har en stor arbetsbörda och byråarbetstiden räcker sällan till. Ifall man satsar på ledningsgrupperna t.ex. genom att fördela en del av koordineringsansvaret på lärare (som är intresserade av det), skulle rektorsuppdraget bli lite lättare. Exempelvis kunde rektorn "köpa tid" av lärare som har vissa kompetenser. Några förslag till arbetsuppgifter för dem i ledningsgruppen: 

  • en som tar hand om nya lärare (mentor)
  • en som koordinerar förskole- och nybörjarundervisningen
  • en som koordinerar specialundervisningen
  • en som har hand om IKT, digitalisering
  • en som jobbar med hållbar utveckling
Uppgifterna kan givetvis se väldigt olika ut beroende på skolans storlek och utvecklingsbehov.



Idag samtalade jag med Sitras Kalle Nieminen, som har ansvar för en del av de olika pilotprojekten inom Uusi koulutus. Det är meningen att jag tillsammans med Sitra utvecklar ett kort försök med försteläraridén redan nu under vårens lopp. Preliminärt ska vi hitta en klasslärare, en ämneslärare och en gymnasielärare som kan testa på att jobba i några veckors tid som en "förstelärare". Jag föreslog att man i en skola kunde testa på det där med att ge pengar åt rektorn för att testa att utveckla ledningsgruppen, men risken lär vara att pilotprojektet blir för stort och då blir det platt fall (enligt tidigare erfarenheter). Det som kändes bra att höra var att dylika försök också får "misslyckas", dvs. att man inser att systemet inte fungerar. Istället för ett misslyckande kan det ses om ett ypperligt tillfälle att vidareutveckla idén.

Vad kunde man då tänka sig att en "förstelärare" i Finland kunde ha som uppgift? Några förslag:


  • ordna och koordinera pedagogiska caféer i den egna skolan där skolans olika lärare kunde berätta om nya undervisningsmetoder, nyttiga appar, IKT-tillämpningsmöjligheter osv. för varandra
  • blogga på skolans hemsida om det som lärarna berättat/visat under caféerna och på det sättet sprida goda idéer till andra skolor mha. sociala medier
  • ta reda på aktuella och intressanta kurser, samla dem på ett ställe och marknadsföra dem för lärarna
Min och Sitras förhoppning är att de lärare som kommer med i försöket hittar på nya arbetssätt och -uppgifter och att de utvärderar försöket och kommer med förbättringsförslag - eller helt förkastar det om det inte fungerar. Planeringen av försöket är på gång och strax efter påsk kommer jag att kunna berätta om fler detaljer. Blir ett intressant koordineringsprojekt!

8 mars 2015

Pekplattor 1:1

I torsdags gjorde jag en snabbvisit till Pojo kyrkoby skola där jag fick bekanta mig med skolans 1:1-projekt. Skolans lärare fick pekplattor (iPad) i maj 2013 och eleverna fick sina plattor genast i början av det nya läsåret. Skolans pilotprojekt har uppmärksammats i olika medier:

Svenska Yle (22.11.2013): Stor iver i Pojo över lärplattor i skolan


Dessutom har skolan en egen blogg där de berättar om projektets början. 


Jag följde med två lektioner efter vilka klasslärare Johanna Westerlund hann svara på mina många frågor. Det kändes nyttigt att få diskutera med någon som hunnit jobba med 1:1 redan i 1,5 års tid - tack Johanna! När jag körde hemåt dök flera nya tankar upp och de frågorna är temat för kvällens bloggtext. Det finns nämligen en hel del att begrunda då man överväger att skaffa pekplattor till alla elever i en klass/årskurs/skola - här kommer en del av dem:

1. Varför vill skolan/årskursen/klassen satsa på att skaffa en pekplatta till alla elever? Vad ska man göra med dem? Hur ska undervisningen förändras så att man får ut det mesta möjliga av den nya tekniken?

2. Ska man skaffa pekplatta eller t.ex. Chromebook till eleverna? Viktigt att igen fundera över syftet - vad ska man göra med tekniken? Använda appar eller sådant som finns på webben? Kanske båda? Här spelar även elevernas ålder in. Med yngre elever kommer man långt med pekplattor, medan äldre elever kan ha behov av att kunna använda datorer i undervisningen.

3. Om man bestämmer sig för att det blir en pekplatta - vilket operativsystem ska man då välja? Det finns Android (t.ex. Samsung), Windows (t.ex. Nokia) och iOS (iPad). Tar inte ställning för eller emot (även om jag har en klar favorit), men det kan man väl i alla fall säga att om man vill ha en fungerande maskin så ska man inte välja det billigaste alternativet. Och att man får fler appar till iPad och Android än till Windows.   

4. Ska man skaffa ett skyddsfodral till elevernas plattor? (JAA!) I Pojo kyrkoby skola har eleverna i årskurserna 1-2 s.k. pansarskydd på sina plattor och de lär fungera utmärkt. De äldre eleverna kanske klarar sig med vanliga skydd.

Pansarskyddet är litet dyrare, men skyddar plattan så bra att det är prisvärt.

5. Ska plattorna förvaras i skolan eller får eleverna ta dem med sig hem? I Pojo Kyrkoby skola får de yngre eleverna ta med sig plattorna hem till veckoslutet, men från måndag till fredag ska de finnas i skolan. Då kan man försäkra sig om att plattorna faktiskt är i klassen då när de behövs i arbetet. Föräldrarna har varit nöjda med arrangemanget.

6. Vem ser till att plattorna laddas och uppdateras? Johanna berättade att hennes elever lärde sig snabbt att berätta när batteriet på plattan var nästan tomt och behövde laddas. De kunde laddas i klassen över natten och om det ändå skulle hända att någon har tomt batteri kan eleven jobba fastän plattan samtidigt är i laddning. 

7. Vem får ladda ner appar till plattorna? Med vilket användar-ID? Ska eleverna ha egna användar-ID:n, ska skolan ha ett administratörs-ID osv.? Om eleverna får ladda ner egna appar - hurdana får de apparna vara och var ska de finnas (t.ex. kan eleven skapa egen mapp för sina egna appar)?

Apparna blir lättare att hålla reda på om man skapar skilda
mappar till skolans och elevernas egna appar.

8. Hur är det med försäkringen? Vem ska ersätta om en platta går sönder? (Om det publicerades 6.3.2015 en tidningsartikel i Västra Nyland.)  

 9. Med hurdan tidtabell ska lärplattorna tas ibruk? Rimligtvis borde lärarna få sina plattor och tillhörande fortbildning först innan det är elevernas tur att få sina plattor. Här beror det mycket på hurdan bakgrund och erfarenhet lärarna själv har - hur mycket tid och fortbildning behöver de?

10. Ska man bilda ett digiteam i skolan som består av en eller några lärare och ett antal (lite äldre) elever? Eleverna kan sedan hjälpa lärare och andra elever med användningen av plattan under vissa lektioner eller raster.

Resurser kommer jag inte att ta ställning till i detta inlägg, det har jag behandlat tidigare.

Den som är intresserad av att läsa mera om 1:1-satsningar kan t.ex. bekanta sig med ett liknande pilotprojekt i S:t Karins svenska skola. Även den skolan har egna bloggar som är värda att ta en titt på.

Vilka andra aspekter måste man beakta? Skriv gärna en kommentar så att jag vet vad jag missar!

5 mars 2015

Programmering i skolan, del 2

I november skrev jag mitt första blogginlägg om programmering, då med rubriken "Kodning i skolan". Inlägget hittas här.

Idag besökte jag två olika skolor, Billnäs skola och Pojo kyrkoby skola (besöket i Pojo berättar jag om i följande inlägg). I Billnäs jobbar min studiekompis och väninna Krista Halonen, som börjat testa programmering med sina elever i åk 1-2. Eftersom jag provat på några programmeringsappar och webbsidor ville jag gärna se hur programmering fungerar i skolans vardag.

Idag övade eleverna programmering på följande sätt:

De ritade skattkartor åt varandra.

De programmerade varandra i par genom att den ena lade ut "Start" i ett
av rutfältets rutor och en diamant i en annan ruta. Sedan skrev eleven en kod mha. pilsymboler
som den andra eleven skulle avkoda genom att röra sig i rutfältet enligt koden. Grejen var att hitta diamanten,
givetvis. Pennorna som finns i rutfältet är hinder, man får inte gå över dem. 

Eleverna jobbade i par med ScratchJr för iPad. Först gjorde eleverna några programmeringar
tillsammans enligt anvisningar, sedan fick de testa på att programmera själv.

Eleverna jobbade fint tillsammans med sina programmeringsuppgifter - så roligt att
se en sådan iver och upptäckarglädje!

Jag hade tittat på ScratchJr några gånger tidigare men inte orkat ta en titt på någon anvisning så hade inte kommit så långt. Idag såg jag de olika funktionerna i programmet och måste ju testa själv. :) Filmade en kort snutt - först den programmeringsuppgiften som eleverna gjorde i skolan och sedan, precis som eleverna fick göra, testade jag på att smälla ihop olika kommandon för att se vad som händer. Slutresultatet blev (galna) dansande fiskar.


Testar ScratchJr from Minttu Myllynen on Vimeo.


Tack Krista och eleverna i åk 1-2 i Billnäs skola för att jag fick komma och se hur ni jobbar med programmering!