18 juni 2015

Lärarutbildningen

Diskussionen om lärarutbildningen på svenska i Finland är igen aktuell. På sociala medier kan man läsa bl.a. att hesabor är lata som inte orkar ta sig upp till Vasa för att studera och att österbottningar borde flytta till Nyland för att jobba. Frågan är inte så enkel som den visar sig i kommentarstrådarna, så därför skriver jag ner några tankar om lärarutbildningen helt ur mitt eget perspektiv. 

Under gymnasietiden blev det klart för mig att jag vill bli lärare. Först funderade jag på att läsa finska och bli ämneslärare, söka till ÅA eller HU för att studera. Åbo lockade mer eftersom jag som esbobo kände till Helsingfors riktigt bra. Ville gärna flytta någonstans för att kunna testa att bo för mig själv, men inte alltför långt hemifrån. Dessutom hade Åbo ett rykte om att vara en trevlig studiestad. 

Under det sista gymnasieåret insåg jag att eftersom jag gillade de flesta ämnen skulle klassläraryrket antagligen passa mig bättre. Och då var det inte Åbo eller Helsingfors, utan Vasa. Jag tyckte att det kändes fel att man inte kan bli klasslärare på svenska någon annanstans i Finland än i Vasa. Jag kunde inte alls begripa varför i fridens namn man inte hade klasslärarutbildningen i Åbo som allt annat. Hade varit så mycket lättare att läsa olika biämnen där. 

"Vasamotståndet" handlade inte heller om att jag inte skulle ha sett världen utanför Ring III. Jag hade spenderat somrar i bl.a. Savonranta, Kuhmoinen, Vörå och på Åland (hästflickan åkte till de ridläger som verkade bra och förmånliga). Men ändå tog det där med Vasa emot något enormt. Familjen och vännerna, hela mitt liv dittills fanns i huvudstadsregionen. Funderade en stund på att söka in till HU:s klasslärarutbildning i stället, men eftersom jag ville studera helt på svenska var det ändå inte ett riktigt alternativ. 

Så jag skickade in pappren till Vasa, åkte på inträdesprov och väntade på svar. Minns än idag hur lycklig jag blev då jag öppnade brevet och läste att jag blivit antagen. Då hade jag redan börjat tycka att det ska väl bli helt ok att åka upp till Vasa i alla fall.  

Hösten 2001 började studierna och det första halvåret var ganska jobbigt. Kul att studera, det var det, men staden kändes inte alls "min" i början. Dessutom hade jag lyckats få en bostad i Gerby, vilket ju då var utanför allt intressant som fanns mitt i stan. Tyckte inte att ett avstånd på 4 km från centrum är något, men när jag väl var där och insåg att sista bussen till Gerby går väldigt tidigt och att det inte är kul att cykla i alla väder...då började jag hålla utkik efter andra lägenheter. På våren lyckades jag få en trevlig tvåa i Olympiaghettot i Vöråstan och där trivdes jag till studiernas slut. 

Så småningom började jag komma in i studielivet, blev invald av en slump i FSLF-styrelsen och lärde känna nya människor. Studielivet kan jag inte heller klaga på, det var egentligen helt kul att staden var så liten - började kännas hemtrevligt och hemvant i något skede. Har många väldigt bra, roliga och galna minnen från de åren. 

Om man sedan ser på nackdelarna så var det ju nog stundvis jobbigt att bo långt borta från släkten, vännerna och pojkvännen (som inte kunde flytta till Vasa pga. lumpen och studier i Helsingfors). Det blev rätt så många tågresor till hemtrakterna...men när man ser på det efteråt var det inte så farligt.

Så jag förstår mer än väl att man ogärna flyttar bort från sina hemtrakter för att jobba någon annanstans. Nu med familj och allt här ute på landet i Västra Nyland känns det som en omöjlig tanke att överhuvudtaget flytta någonstans. Och så förstår jag också dem som inte vill flytta till Vasa, eller till någon annan ort långt borta, för att studera, utan istället väljer ett annat studiespår. Själv är jag nöjd med att jag bodde i Vasa några år. Det är en trevlig stad, trots att det alltid blåser (motvind) vart man än går. Ska nog åka dit igen något år för att se Ollis och några andra ställen.

Har ingen lösning på frågan var klasslärarutbildningen borde finnas eftersom frågan är så komplex, men tycker det blir intressant att se hur verksamheten i Helsingfors kommer att utvecklas. Jag drömde någon gång om att jobba som lärarutbildare, eller handledare för lärarstuderande på en övningsskola...så kanske det dyker upp något intressant inom de kommande åren.

P.S. Problemet för mig var inte alltså just Vasa - hade haft samma inställning i början om den enda möjliga studiestaden varit t.ex. Joensuu.

7 juni 2015

Hållbar skolutveckling

Förstelärare har varit på tapeten i Finland sedan slutet av mars. Eftersom jag koordinerade ett litet försök med några lärare som testade att jobba som "förstelärare", har jag funderat rätt mycket över skolutveckling och lärarkarriärer på sistone.

Jag tror inte på en fungerande förstelärarmodell á la Sverige i Finland. Jag tror inte heller på vår förra undervisningsminister Krista Kiurus förslag om att utbilda vissa lärare till "skolutvecklarlärare" genom ett 1-2 år långt fortbildningsprogram.

Det jag tror på är ett lärande kollegium - att vi lär oss med varandra, av varandra, tillsammans. Att vi öppnar klassrumsdörrarna och välkomnar ett samarbete. (Detta har det talats om i åratal, men ändå är vi inte där än.)

Det är på skolledarnas ansvar att möjliggöra att ett lärande kollegium uppstår. Som stöd för sitt arbete behöver skolledarna lärare, som har en stark vilja att jobba med skolutveckling (alla lärare vill inte, och behöver inte, ha samma brinnande intresse). Dessa skolutvecklarlärare kan fungera som drivkrafter på sina arbetsplatser, leda arbetslag, inspirera och lyfta andra. Och vissa förändringar är lättare att föra in bottom-up än top-down. För skolledaren gäller det att hitta dessa lärare och ge dem ansvar - att våga jobba för ett delat ledarskap.

Skolorna har olika utvecklingsbehov under olika tider samtidigt som olika lärare är bra på olika saker. Därför är det bra att ha ett roterande system så att alla de som vill testa på ett större ansvar får göra det och att det som behöver utvecklas får den "koordinatorn" som passar bäst för just det uppdraget. Och även de allra ivrigaste lärarna kan ha tidsperioder i livet då det inte finns tid eller ork för att utveckla - då är det på sin plats att få ha färre ansvarsuppgifter.

Därför tror jag inte heller på enskilda utvecklingslärare. Ifall hela skolutvecklingsbiten hänger på rektor och en eller några lärare kommer systemet att rasa när rektorn/läraren blir tjänstledig eller byter arbetsplats. Man måste bygga upp ett system som inte är beroende av en enskild medlem - vem som helst ska kunna sluta och ändå ska arbetet kunna fortsätta pga. att man byggt upp starka och fungerande strukturer. 

Jag har kommit att fundera på ord som "hållbart lärarskap" och "lärande lärarskap" (snälla, ge mig ett bättre uttryck på svenska - oppiva opettajuus låter så bra på finska!) och har försökt rita upp det för att få tankarna till pappers. Detta är version 3.0, men nya versioner kommer vartefter jag får feedback på modellen. Av er.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Till sist: om det är någon av er som läst detta och tycker att "så här jobbar vi ju redan" el.dyl. så vill jag säga "Super!". Då får ni gärna berätta hur vi kan börja sprida de goda modellerna så att alla lärarkollegium i Finland till sist blir "lärande kollegium". Under koordineringsprojektet såg jag att det finns skolor i Finland som ännu inte har fungerande/existerande ledningsgrupper eller arbetslag (och då talar jag inte om pyttesmå byskolor, där tanken av en ledningsgrupp antagligen är mest skrattretande...).  

2 juni 2015

Uusi koulutus-försöket med "förstelärare" avslutades

Bakom mig har jag väldigt intressanta veckor. Som projektkoordinator har jag kommit i kontakt med många inspirerande människor, med vilka jag fört givande diskussioner - både "på riktigt" och på sociala medier.

Vad jag som koordinator sysslat med kan läsas i ett tidigare blogginlägg här. Efter det inlägget har jag fortsatt att diskutera skolutveckling och "skolutvecklarlärare" med både lärare, rektorer och även sådana, som jobbar inom andra branscher. Sitra ordnade två ypperliga tillställningar för detta ändamål. Dels fick jag delta i seminariet som ordnades för skolutvecklingsnätverket (Kehittämiskouluverkosto) i Mässcentret 11-12.5. Sitra var utställare på seminariet och jag fick vara med och berätta om vårt försök och diskutera nya synvinklar, tillsammans med Tarmo Toikkanen, som berättade om Edukata-modellen (bloggar om det senare). Dessutom fick jag delta i Sitras Ideapaja i Gamla Studenthuset 19.5, där jag egentligen presenterade VESO-MOOC-idén (som kläckts av Jenni Vainio - @jenni_med_i - och handlar om nya strukturer för lärarfortbildning), men där många även ville diskutera idén om skolutvecklarlärare.

När försöksveckorna var slut skickade jag ett utvärderingsformulär till lärarna som deltog i försöket samt deras rektorer. Sammandraget av utvärderingssvaren kan läsas här (på finska).

Vad gjorde lärarna som deltog i försöket då? Förutom att vi tillsammans bollade tankar om skolutveckling och möjligheter för lärare att jobba med skolutveckling (f2f och per e-post), testade två av lärarna - Linda Niemi från Winellska skolan och Irina Andersson från Kyrkslätt Gymnasium - på att jobba som skolutvecklarlärare. De kunde räkna med att jobba ca 4h/vecka med försöket och de valde att inte ta in vikarier, utan att sköta uppdraget vid sidan om sin egen undervisning. Vilka utvecklingsuppdrag de skulle sköta fick de avgöra tillsammans med sina rektorer, eftersom jag som koordinator inte kan veta hurdana utvecklingsbehov deras skolor har. Under ett fyra-fem veckor långt projekt hinner man inte med hur stora projekt som helst, vilket naturligtvis begränsade valmöjligheterna.

Irina valde att utveckla tanken "Hur stöda studerande så att de utvecklar en bra studieteknik?", eftersom både hon och gymnasierektorn Maria Ekman-Ekebom ansåg att det är något som borde förbättras hos dem. Irina skrev tre blogginlägg om sitt projekt och dem kan man läsa här:

Mina första tankar

Halvvägs med nya frågor och nya idéer

Skolutvecklare behövs på alla plan

Jag fick idag höra att Irina och rektor Maria kommer att träffas nästa vecka för att diskutera fortsättningen - känns väldigt fint att försöket eventuellt leder till nya utvecklingsmöjligheter i Kyrkslätt Gymnasium!

Linda har inte ännu hunnit skriva sitt sista blogginlägg, men i början av försöket funderade hon så här:

Försök på besök

Jag vet att Linda haft givande diskussioner med skolans rektor om vad som behöver utvecklas. Linda var intresserad av bl.a. att testa och utvärdera nya undervisningmetoder och av att jobba med elever, som känner sig stressade. Hon införde bl.a. en "avslappningsrast" - den hade jag gärna tagit del av! Nästa läsår kommer Linda att vara med i skolans ledningsgrupp för första gången, så det blir kul att ta del av Lindas utvecklingsidéer när skolan igen börjar.


Den tredje läraren som var med i försöket, Risto Lauri från Koulumestarin koulu i Esbo, hade ett annorlunda upplägg under försöksveckorna. I deras skola har de valt att förutom en rektor ha två biträdande rektorer, av vilka Risto är den ena. Dessutom jobbar han som resurslärare. Det betyder att han egentligen redan nu jobbar som "skolutvecklarlärare", så med honom har vi bollat tankar om hur det är att jobba med sådana uppgifter. Koulumestarin koulu tycks vara en väldigt innovativ skola med bra strukturer och det var intressant att höra hur de hade organiserat sin vardag (bloggar om det senare). Risto bloggade om att jobba i lärarlag, vilket är ett effektivt sätt att utveckla både sin undervisning och att få in mera "dela-med-dig"-tänk i skolorna. Texten kan läsas här (på finska).

Till sist skrev vi fyra en artikel om våra tankar om skolutvecklarlärare. Sitra publicerade artikeln och den kan läsas här (på finska). Torsdagen den 4 juni kommer jag, Irina och Risto att delta i avslutningen av Uusi koulutus-forumet i Heureka. Tillställningen går under namnet Rakkaudesta oppimiseen ("Av kärlek till inlärning") och där får vi berätta om våra tankar kring försöket och skolutveckling. Som bonus får vi lyssna till en mängd intressanta talare, bl.a. Aulis Pitkälä, Kirsti Lonka och Lauri Järvilehto.

Sammanfattningsvis är jag riktigt glad och nöjd över att idén väckte så pass stort intresse inom Uusi koulutus-forumet att Sitra finansierade ett försök och gav det publicitet. Jag överraskades av det positiva bemötandet som försöket fick, både "på fältet" och och i FB-gruppen Uusi koulutus. Det finns verkligen ett stort intresse för att börja utveckla skolorna och lärarskapet mer målinriktat och eftersom det är ett enormt arbete behöver rektorerna få hjälp av lärarna (som i sin tur behöver ha rektorernas stöd i utvecklingsarbetet). Tack till Irina, Linda och Risto samt skolornas rektorer för att ni ville och vågade ställa upp med kort varsel och tack till alla andra som bollat tankar med oss!