12 nov. 2015

Klassblogg

Höstens utvecklingssamtal är i gång och under några samtal dök tanken om en egen klassblogg upp. En del elever tände genast på idén och således var bloggen snabbt skapad.

Med eleverna diskuterade vi själva bloggandet - vad vi kan skriva om och vad vi inte kan skriva om. Bl.a. följande inlägg kan de skriva i klassbloggen:

- egna berättelser (och illustrationer till dem, om de vill rita)
- boktips
- publicera foton på teckningar de ritat
- texter om sådant vi gjort i skolan

Vi kan inte ha inlägg med (och här är jag som administratör observant och redigerar/raderar vid behov):

- fula ord
- "tokigheter"
- foton på varandra eller andra elever



Några föräldrar har frågat mig om texterna ska korrigeras innan de publiceras. När jag frågade eleverna om det tyckte drygt hälften att de vill ha sina texter rättade innan de publiceras, medan andra tyckte att det inte har så stor betydelse. Vi funderade lite på skillnaden att skriva en text som enbart läraren läser och en text som publiceras i en blogg, som vem som helst kan läsa. 

Samtidigt vill man inte dra ner på skaparglädjen och ivern att skriva genom att rätta alltför mycket.

Det finns läs- och skrivinlärningsexperter, t.ex. Arne Trageton, som hävdar att det viktigaste är att eleverna känner skrivlust och har skrivflyt - rättstavningen kommer senare. Jag kan hålla med honom. Det är alltid lika härligt när små ettor producerar texter, oberoende av eventuella stavfel. De har ofta en otrolig fantasi och det är väldigt roligt att få ta del av deras berättelser. 

Därför tror jag att det lönar sig för oss att testa följande sätt för att hjälpa eleverna med bloggandet: 

- om barnet själv frågar hur ett ord stavas så får man givetvis hjälpa till, endera genom att skriva ordet på ett papper så att barnet kan skriva av eller genom att ljuda bokstäverna i ordet (t.ex. "äter" = ä - t - e - r, inte ä - te - e - ärr eftersom barnet då hör för mänga ljud i ordet - äteeärr) 
- när texten är färdig, be att barnet läser upp sin text högt, antagligen lägger hen märke till några eventuella stavfel som kan rättas
- om barnet vill att texten rättas helt och hållet kan ni korrigera tillsammans. Här känner föräldrarna sina egna barn bäst: en del vill att allt ska vara helt rätt, andra behöver inte ha allt rätt. Och helt felfria behöver texterna inte vara. Huvudsaken är att man förstår vilket ord det handlar om. 

Det kan ju också vara roligt för eleverna själv att se sin skrivutveckling om bloggskrivandet fortsätter ännu på tvåan och trean. Och om eleven själv hittar ett stavfel i sitt eget inlägg så kan hen gå in och redigera det senare, om hen vill. Så brukar jag själv göra...för även om man korrekturläser inlägget innan man publicerar så händer det att tryckfel ibland slinker igenom. 

8 nov. 2015

Diktamen

Mina ettor fick börja skriva diktamen en gång i veckan, precis som mina tidigare klasser. (Tror förresten att min förra klass skrev enbart varannan vecka.) Precis som jag själv skrev under min skoltid och precis som min pappa skrivit under sin skoltid - måste ju kolla med honom om man hade diktamen då på samma sätt som nu. Och jo, det hade man haft ("Såklart!").

Som lärare har jag egentligen inte gillat att ha diktamen, men gjort det "för att det hör till och för att man alltid gjort så". Det har känts att tiden som man sätter ner på att skriva diktamen kunde användas på ett bättre sätt, men har inte haft tid att tänka ut hur.

Mina elever fick mig att inse det sist vi skrev diktamen. I början av veckan hade de fått två meningar som de skulle öva till fredagens diktamen. När vi skulle börja skriva gick jag runt i klassen för att kolla att alla har sina häften, pennor, suddgummin osv. framme. Då lade jag märke till att fem av mina elever redan hunnit skriva de två diktamensmeningarna i sina häften - de kom ihåg meningarna utantill. Insikten som dök upp var: om vi fortsätter att ha diktamen på samma sätt som hittills, kommer vi inte att öva rätt saker. Eller kanske rätt saker, men det måste finnas ett bättre sätt.

Tidigare har jag funderat vad det beror på att eleverna nog kan skriva rätt i diktamen, men att samma ord blir fel i friskrivningar. Antagligen är det samma fenomen som när elever pluggar till prov, kan stoffet till provet och glömmer det sedan.

Så nu kommer vi att testa på följande:
Vi skriver diktamen varannan vecka, men det blir oförberett. Vi börjar med enstaka ord, senare blir det meningar. Nu får eleverna verkligen lyssna vilka ord och ljud de hör och sedan skriva enligt det de hört. Jag väljer givetvis sådana ord vi jobbat med under veckans lopp och till sist, som frivilliga bonusord, några lite svårare. Efter att eleverna skrivit orden får de själv rätta sina egna skriverier. Nu blir det inte som ett mini-provtillfälle, utan istället en lyssna-skriv-rätta-övning. Blir intressant att se hur det fungerar!

P.S. Menar inte att allt som funnits alltid är på något sätt dåligt och måste ändras, men just diktamen vill jag ändra på. Och ganska många andra saker :D