1 dec. 2016

Små lampor som tänds

Idag hände det. Vi har jobbat med uppställning (subtraktion med lån) i några veckors tid och det har känts sååå svårt. Konkret material, individuell handledning, allt har testats. Det var nästan så att jag ville ge upp... Vi jobbade med uppställning senast i slutet av förra veckan. I tisdags hade de andra matteuppgifter pga. vikarie, så det blev en "uppställningspaus" på sex dagar. Att ta paus och låta huvudet vila kan är också effektivt för inlärningen, vilket bevisades idag.

 

Alla fick övningsuppgifter, subtraktion med lån. Jag satte mig med några elever, plockade fram tiobasmaterialet och så jobbade vi tillsammansmed uppgifterna. Andra arbetade självständigt eller tillsammans med ett par och klurade på uppgifterna gemensamt. "Nu fattade jag!" "Nu vet jag hur man gör!" hördes några gånger. Små lampor som tändes. Så småningom, när eleverna blev färdiga med sina uppgifter, kom de och visade sina svar för mig. De hade förstått! Spontant började de som blivit färdiga gå omkring i klassen och hjälpa sina klasskompisar. Stämningen lyfte helt tydligt under lektionens lopp. I slutet av timmen bad jag eleverna visa tummen upp om de kände att de nu vet hur man gör då man räknar subtraktion med lån. Ingen visade tummen ner och några hade tummen "mittemellan". Så roligt för mig, och dem själv, att se!

De bästa stunderna för lärare, eventuellt också för elever, är sannolikt de när man ser att man lärt sig något svårt för att man orkat öva...

 




12 nov. 2016

Flow i klassrummet

Precis som i alla yrken finns det ibland stunder och dagar i läraryrket då inget går som planerat. De stunderna ger en kanske några gråa hår eller får en att fundera på vad man egentligen sysslar med. Sedan finns det också stunder då allt blir bara helt perfekt, utan att man på något sätt "planerat" det. Det bara sker. I torsdags hade vi en sådan lektion efter lunch och den stunden vill jag minnas länge så skriver om den här.

Vi hade haft min f.d. kollega Pia på besök i klassen på förmiddagen. Pia leder IKT-arbetsgruppen i Storängens skola och hon var intresserad av att se hur vi använder digitala medier som stöd för lärande. Under första timmen hittade vi på en fortsättning till Sagoskogsberättelsen och sedan läste eleverna in sin läsläxa i Seesaw. Pia kände inte till Osmo så under andra lektionen fick eleverna visa för Pia vad allt man kan öva med hjälp av de olika spelen som finns till Osmo. 

På torsdagar brukar jag renskriva Sagoskogsberättelsen under förmiddagens raster, men nu hade vi mycket att diskutera med Pia så jag hann inte. Därför inledde jag lektionen efter lunch så här:
- Den här lektionen hade jag tänkt att vi fortsätter med rymdforskningen, men jag måste renskriva Sagoskogsberättelsen. Det betyder att jag inte kan gå runt och hjälpa er med forskningen.
- Vi kan forska i alla fall!, löd elevkommentarer.
- Men då kan ni inte be mig om hjälp nu eftersom jag måste få texten färdig så att ni får den hem idag.
- Vi kan hjälpa varandra, fortsatte eleverna.

Två forskarpar kom fram till att de behöver min hjälp för att forska vidare, så de fick andra uppgifter att jobba med. (Det var fint att se att de hade en förmåga att reflektera över sina färdigheter och välja uppgifter som de kunde jobba med på egen hand.) 

Eleverna grävde fram sitt material, satte sig med sina forskarpar och började arbetet. De har själv fått välja vad de vill forska om inom rymdtemat. Ett par forskar om supernovor, ett annat om meteoriter, ett tredje om Jupiter osv. I planeringsskedet hade jag tänkt styra upp arbetet så att alla par skulle forska om någon planet, eftersom jag då skulle ha lättare att skriva stödfrågor åt dem. Men eleverna var så ivriga att få lära sig om allt möjligt annat också än enbart planeter, så de fick fria händer att välja forskningsobjekt. Vi har övat forskning redan på ettan och tidigare på tvåan, så det blev intressant att se hur eleverna klarar sig när forskningen är "friare", utan stödfrågor.    

Medan jag renskrev Sagoskogsberättelsen kunde jag höra bl.a. följande små dialoger mellan eleverna:

- Hej hur stavar man komma?
- K-O-M-M-A.

- Hur fick man en bild hit?
- Jag vet, jag kan visa!

- Vad var adressen ti de där bilderna som man får använda?
- Pixabay.com

- Hur stavar man gick?
- G-I-C-K

- Hej Minttu, vi får int det här...
- Nä, nä, jag veeet hur man ska göra, titta så här!

- Kan nån hjälpa mig att flytta den här texten?
- Jo, jag kan!

Att som lärare sitta där och betrakta det som skedde var så fint. Vi har tillsammans jobbat så mycket med att eleverna ska se varandra som resurser, vilja hjälpa varandra, ta ansvar för sina uppgifter, inte ge upp, tänka själv och vara vänliga mot varandra. I den stunden visste jag att vi redan kommit ganska långt på den vägen. 

Och jag som hade lite dåligt samvete för att vara tvungen att säga att jag inte kan hjälpa dem med forskningen just då. Helt i onödan. 

 

25 okt. 2016

Mobilt makerspace

Har läst en intressant bok, "Invent to learn" (Libow Martinez & Stager). Dylika böcker brukar väcka nya idéer, så även denna. Så nu har jag ett mobilt makerspace under arbete i vår skola. Tanken är att lärare kunde ha maker-stationer i sina klassrum med vanliga pysselgrejer som kan användas för olika projekt. Utöver det ska vi ha en materialkärra som kan bokas av lärarna. I kärran kommer det att finnas bl.a. Makey Makey, batterier, el-tråd, motorer, olika lampor, Lego, verktyg, Bee-bot osv. 

Varför ska man då ha ett makerspace? Tänker så här: Den nya läroplanen understryker mångsidiga kompetenser. I ett maker-projekt, där eleverna får skapa själv, tränas alla de kompetenser som vi har i vår nya läroplan. 

 

Bl.a. allt detta får eleverna göra i ett maker-projekt:

 

Just nu ser vårt makerspace i klassen ut så här. Plastlådorna på översta hyllan kan användas av eleverna när de samlar material från "skaparstationen" för sitt projekt.

 

Vi kommer att ta vår skaparstation i bruk inom kort då vi inleder vårt nästa tema, rymden. Tänker också att vi kunde ha några "Skapa-dagar" under vilka arbetsordningen skulle vara så här: tänka/definiera - planera/skissa - bygga/skapa - testa - utvärdera - förändra vid behov - testa på nytt - presentera. När jag berättade om idén för eleverna och visade en kort filmsnutt på vad ett makerspace är så var första frågan (inte helt oväntat): "När kan vi börja?" 
   

18 apr. 2016

iPad oppimisen tukena

Tämä blogiteksti on poikkeuksellisesti suomeksi, sillä se perustuu Inkoon Merituulen koulussa 19.4.2016 pidettävään "Netti, some ja me"-vanhempainiltaan ja sen illan yhteen työpajaan, "iPad oppimisen tukena".

Koulupäivän aikana "appsimaailma" on melko rajoitetusti käytössä, sillä tabletteja käytetään paljon tiedon etsintään, jäsentämiseen ja esittämiseen - lyhyesti sanottuna omiin projekteihin ja tiedon tuottamiseen. Sovelluksia on kuitenkin pilvin pimein ja ehkäpä kotona olevaan peliaikaan voisi välillä myös ujuttaa eri tavoin oppimista tukevia pelejä. Toki kaikki, myös "epäpedagogiset" pelit jotain opettavat, mutta tässä listaan muutamia iPad-sovelluksia sen mukaan, mitä taitoja niillä voi kotona harjoitella. Tätä listaa täydennän mielelläni jos saan vinkkiä muista hyvistä sovelluksista. Etenkin matematiikka- ja lukemaan oppiminen-listojen täydentäminen kiinnostaa, sillä ruotsinkielisessä koulussa töitä tekevänä ei tällaisiin suomenkielisiin sovelluksiin juurikaan törmää.





Lukemaan oppiminen




Tekstin tuottaminen







Matematiikka





Piirtäminen, kuvaeditointi






Ohjelmointi, ongelmanratkaisu







16 apr. 2016

Lärplattor 1:1

Nästa läsår har min klass möjlighet att jobba med iPad 1:1. Det lyckades genom att vi avstår från traditionella läroböcker i matematik och modersmål. I år har vi rätt så långt skapat vårt eget material i modersmål (Sagoskogen, meningsverkstad osv.) och miljö- och naturkunskap (arbete i teman) och det har fungerat över mina förväntningar. Det blir riktigt kul och intressant att utveckla en läroboksfri matematikundervisning under nästa läsår.

Under det här läsåret har vi i årskurs 1 haft iPad 1:3, med möjlighet att använda en klassuppsättning under vissa lektioner. Det har fungerat rätt så hyfsat, men ser verkligen fram emot nästa läsår, då alla i klassen kan ha en egen lärplatta. 

Varför iPad 1:1 och färre traditionella läroböcker?

Någon kanske funderar över varför jag vill slopa en del läroböcker och ta ibruk lärplattor. Orsaken är egentligen ganska enkel: den nya läroplanen och de sju mångsidiga kompetenser som betonas i den. 



Om jag borde räkna upp det viktigaste som jag tycker att eleverna behöver lära sig för att klara sig i framtiden så nämner jag följande (inte i någon speciell ordning, alla är viktiga):

- sociala färdigheter (Hur ska vi vara tillsammans med andra?)
- samarbetsförmåga
- Growth mindset (man är inte "bra" eller "dålig", utan har en förståelse för att man lär sig nytt genom att öva)
- att läsa flytande (för att kunna ta till sig texter och information i många olika format)
- att förstå det de läst, sett, hört, skrivit (för att kunna lära sig nytt)
- att våga berätta sina egna berättelser (producera text, ljud, film)
- matematiska färdigheter (för att klara sig i vardagen, öva problemlösning och gå vidare i sina studier)
- kritiskt tänkande (Är det som jag läst sant? Är svaret jag fått rimligt? osv.)
- digital kompetens (för att framtiden är digital, vare sig vi vill det eller inte)
- initiativtagande och nyfikenhet (får inte dämpas av skolan/de vuxna)
- kreativitet (har små barn helt automatiskt, men kreativiteten försvinner ofta i något skede om alla ska stuvas i samma pepparkaksform)
- förmåga att ta ansvar, planera sin tid och sitt arbete

Väldigt komprimerat: veta hur man ska fungera tillsammans med andra och att kunna tänka själv. 

För att eleverna ska få en chans att kunna lära sig det ovannämnda måste arbetet i skolan struktureras på ett annorlunda sätt. Och då måste jag som lärare också våga testa att lägga upp undervisningen så att den skiljer sig från det "traditionella" sättet. "Om man alltid gör som man alltid gjort, får man det som man alltid fått." 

Det om varför. Till sist skriver jag om några för- och nackdelar med lärplattor 1:1. I ett senare inlägg berättar jag mera om hur vi kommer att använda plattorna. 

Några fördelar:

Ansvarstagande

Då man har sin egen platta blir den mera personlig. Eleverna kommer själv att få ta ansvar över att plattan är laddad då den ska användas. Mina elever är rätt så duktiga på att behandla plattorna varsamt redan nu, men jag tror att en egen platta sporrar ännu mer till det. 

Digital kompetens

Elevernas digitala kompetens förstärks då de lär sig att använda sina lärplattor på ett mångsidigt sätt i skolarbetet. Eleverna kommer att ha alla sina egna projekt - texter, egna e-böcker, foton, filmer osv. på sin egen platta. Det blir lätt att gå tillbaka till projekten, fortsätta med dem, finslipa, presentera dem och dela dem med mig och föräldrarna. 

Djupinlärning

Jag tror fullt och fast på att om vi skapar våra egna läromedel om vissa teman, t.ex. Rymden eller Urtidsdjur, så kommer eleverna att lära sig bättre och djupare än om vi läste om samma teman i traditionella läroböcker och fyllde i arbetsböcker.

Seesaw

Vi har under en tid använt e-portfolioverktyget Seesaw i klassen. Problemet med "shared devices" blir att eleverna inte kan se innehållet i sina egna mappar, de kan endast ladda upp material i dem. Med egna lärplattor går det att ändra inställningarna så, att eleverna kan se innehållet i sin egen mapp. Ifall jag ändrar på den inställningen nu, skulle eleverna kunna se varandras mappar och även kommentarerna och det känns inte som ett bra alternativ. Tycker att e-portfolion ska vara mellan eleven-föräldern-läraren, inte så att alla elever kan se innehållet och korrespondensen i allas mappar. Om eleverna nu vill se innehållet i sina mappar måste de göra det tillsammans med föräldern - inget dåligt alternativ det heller, men nästa läsår torde eleverna kunna svara på mina och föräldrars kommentarer själv, vilket blir ett bra och tryggt sätt att öva nätdiskussion. 

Sparar tid 

Då alla har sin egen platta går det ingen tid till att organisera och leta fram de paddor som eleverna senast jobbade med. Det händer ofta att någon uppgift blir på hälft och då är det ett litet pusslande med att hitta samma platta följande gång. 


Några nackdelar:

Skärmtid

Jag hör ibland orden skärmtid och speltid nämnas i klassen. Jag vet inte hur mina elevers föräldrar tänker om skärmtid och speltid, förutom att det tycks finnas sådana eftersom eleverna talar om dem. Och det är bra. Här hemma begränsar vi också skärmtiden - vi räknar inte minuter, men avgör vad som är vettig användning och vad som är mindre vettig. (Vissa mattespel och läs- och skrivinlärningsspel får sonen spela så mycket han vill. De spelen är så pass ansträngande att han ändå inte orkar så väldigt länge. Om han bygger i Minecraft går jag ofta och sätter mig med honom för att lära mig nytt om spelet och kunna själv testa det jag lärt mig i min Minecraftvärld. Vår lilla Minecrafthobby ger mig också en outsinlig källa av spännande diskussioner med en del elever i min klass och andra klasser, vilket är jätte kul.) Så hemma hos oss är skärmtiden inte "svartvit", utan den beror mycket på vad som görs vid skärmen. 

I skolan kommer vi givetvis att använda skärmtiden på ett ändamålsenligt sätt - alltid för inlärning och mest till att producera eget material av olika slag. Om man tänker på lektioner i skolan så har vi det här läsåret använt lärplattorna under ca 3-7 lektioner per vecka och då har det inte handlat om hela lektioner. Vi har haft flera skrivprojekt och så har plattorna använts på vissa stationer då vi haft stationsundervisning. Mycket fler lektioner än så blir det antagligen inte heller under nästa läsår, men det beror väldigt mycket på vad vi gör med dem. 

Sönder

En platta kan gå sönder. Det kan också en bok, men den är lättare att ersätta. För att undvika att plattor ska gå i bitar kommer vi att skaffa ordentliga skydd till dem. Dessutom får eleverna sy i slöjden egna skyddspåsar åt sina lärplattor (hoppas jag, har inte ännu diskuterat med slöjdläraren, men vet att hon går med på det :D ). Och det viktigaste av allt, vi kommer att fortsätta prata om hur och var vi förvarar plattorna, hur vi bär dem och var vi använder dem. Lärplattorna kommer att bo i skolan, så varken elever eller föräldrar behöver bekymra sig för vad som händer om plattan går sönder på skolvägen eller hemma.

Teknikstrul 

Ibland händer det att tekniken ställer till det. Kanske skrivaren inte fungerar, kanske nätet är ur funktion eller kanske något program inte vill fungera. Under det här läsåret har det varit så några få gånger. Så är det också i "riktiga livet" och då kan vi bara ställa oss frågan "Hur ska vi lösa det här då?". Har ännu inte hänt att problemet inte gått att lösa på något sätt, förr eller senare. 


Just nu kommer jag inte på fler nackdelar, men kommentera gärna om ni kommer på sådana. Trevligt veckoslut!

13 feb. 2016

Skrivflyt eller rättstavning i åk 1?

Som jag skrev i det förra inlägget satsar vi i klassen på att få skrivflyt. Att inte satsa stort på rättstavning nu genast på ettan kan eventuellt väcka en del frågor hos föräldrar, så jag förklarar här varför vi i min klass gör som vi gör.

Skrivinlärning är en lång process med många olika faser. De olika faserna kan man läsa mera om här.

På ettan är eleverna givetvis i olika faser av sin läs- och skrivutveckling. Många skriver ljudenligt, t.ex. trollkarl kan bli trålkarl eller trål karl och morgon kan bli mårgån. Så ska det vara i början och så får det vara i början. Eleven har redan nått långt i sin skrivutveckling då hen kan kombinera ett bokstavsljud med rätt bokstavssymbol (åtminstone en sådan bokstav vars bokstavsljud låter rätt, t.ex. i sig = i cei ). 

Att förstå skrivregler, t.ex. vad det betyder att "långt å-ljud stavas med å som i tåg och kort å-ljud med o som i kort" eller "kort vokal = två konsonanter som i tall, lång vokal = en konsonant som i tal" är kvantfysik för många barn som just lärt sig läsa och skriva. Jag kan berätta att det kan vara väldigt abstrakt för femteklassister också. Vad var nu en vokal, vad var en konsonant? 

Att jag inte går in och rättar stavfelen i elevtexterna just nu då vi jobbar med skrivflyt betyder inte att eleverna aldrig kommer att lära sig att stava rätt. De kommer att lära sig det sedan när de nått en sådan fas i sin läs- och skrivinlärning att de är mer intresserade av det och mottagliga för det. När det sker varierar mellan olika barn. 

Man kan jämföra läs- och skrivinlärning med att cykla. Inte sade jag till min son att han ska kunna cykla "utan händer" dagen efter att han lärt sig att cykla utan stödhjul. Han hade ju bara sett oförstående på mig eller blivit arg då jag ställer omöjliga krav på honom. Han hade vetat att han kommer att misslyckas.


Här någon som nått långt i sin träning...
På höstens föräldramöte frågade jag av mina elevers föräldrar vilka förväntningar de har på sitt barns skolstart och skolgång. Bland svaren fanns bl.a. följande tankar: "att mitt barn ska få upptäcka att det är roligt att lära sig", "att barnet ska få lyckas och känna att det kan och är bra". Jag har sett att satsningen på skrivflyt istället för rättstavning stöder dessa önskemål, så nu får eleverna skriva på, vara stolta över sina texter och se att de kan och klarar av att uttrycka sig i skrift.

Edit 29.2.2016: Hittade via läsambassadören Katarina von Numers-Ekman en artikel som Hem och skola publicerat om detta, läs mera här.

30 jan. 2016

Årskurs 1 utan läseböcker

Gårdagens Educa-eftermiddag och en diskussion med speciallärarkollegan Lotta Bäck fick mig att fundera på läs- och skrivträning i årskurs 1.

Vi lärare i ettan valde att inte använda traditionella läseböcker, eftersom vi tyckte att det inte fanns någon serie just då som vi ville använda. (På Educa presenterades däremot den nya serien "Busfarfar" för åk 1-2 som verkar intressant.) Istället tänkte vi att vi skriver egna texter tillsammans med eleverna och de texterna får sedan fungera som läsläxor. Utöver det skulle vi ofta gå till skolans bibliotek så att eleverna kunde låna sådana böcker som de själv är intresserade av och som de kan läsa i skolan eller hemma. Jag hade läst en artikel om en "läseboksfri etta" i Helsingin Sanomat och förra våren mejlade jag lärare Merja Kuosmanen vars arbetssätt presenterades i artikeln. Merja är lektor/klasslärare i övningsskolan i Savonlinna och har utarbetat en modell för hur jobba utan läseböcker i åk 1. Jag fick många bra tips av henne och det kändes som att vi också ville testa ett liknande arbetssätt. 

Det blev så att vi i år istället för läseböcker jobbar med Sagoskogen. Idén till Sagoskogen fick jag från min sons förskola. Jag vet inte desto mer hur de i förskolan jobbar med sin sagoskog, förutom att det varje vecka flyttar in ett djur som börjar med veckans bokstav, t.ex. Vargen Ville osv. 


Så här såg Sagoskogen ut i november. Nu har den vuxit österut, trollkarlens slott har
tillkommit i nordost, likaså en liten stad i i det sydöstra hörnet av skogen.

I min klass har vi gjort så här:

På måndagens första lektion skriver vi en berättelse tillsammans i klassen. Jag ställer frågor och leder in eleverna i veckans berättelse, de kommer med svaren. Eleverna har helt härlig fantasi! Ibland uppstår det diskussion om något i berättelsen som verkar knasigt (t.ex. Kan grodor äta hästar? Hur gamla blir katter?). Eleverna har blivit duktiga på att acceptera varandras förslag och jag ser till att alla som vill säga något till veckans berättelse får göra det. När berättelsen är färdig skriver jag tre differentierade läsläxor till den (kolla bilden nedan). 

"Måndagsberättelsen" som alltid handlar om veckans djur.
I början av hösten skulle alla välja minst en läsläxa, men nu då många gjort framsteg med läsningen ska de välja minst två läxor. Läxan ska läsas högt för en vuxen hemma och den som vill kan också skicka läxan till mig som röstmeddelande via WhatsApp. Det är jätte kul att få elevernas läxor inlästa. Jag har lagt märke till att det leder till lite mera lästräning eftersom eleverna sällan vill skicka sin första version till mig. De övar först en eller några gånger sin läxa innan de läser in texten och skickar den till mig. Det jag ännu inte kunnat lösa är vilken tid jag kan skriva svar och tacka för läxan. Brukar få många läsläxor på måndag kväll och hinner lyssna på dem kring kl. 21 eller följande morgon och då kanske föräldrarna inte vill ha mina svarsmeddelanden plingande på sina telefoner...  

Nu efter jullovet har klassen börjat få en ny berättelse på onsdagar som knyter an till veckans djur. Den texten läser eleverna som läxa (den förkortade versionen med fet stil eller hela berättelsen) till följande dag. Hittills har jag hittat på berättelserna hemma med min son, men jag hoppas på att hinna skriva åtminstone några av de kommande berättelserna tillsammans med klassen. Jag tror på att ju mera vi skriver (och läser) berättelser tillsammans, desto bättre blir eleverna på att se strukturen i berättelser och hitta på egna historier. 

Jag planerar att sammanställa våra texter och bilder till en digital bok i Book Creator. Vore så kul att det vi nu tillsammans skapar skulle bli något mer bestående än en plansch på en vägg och lite inlimmade texter i elevernas läshäften. Får se om det blir av.

Onsdagens berättelse om grodan Gustavs äventyr
Vi har använt Sagoskogen på olika sätt under läsårets gång: i modersmål, bildkonst och "sociala färdigheter". I början av hösten när vi behövde jobba lite extra med hur vi är mot varandra skickade Råttan Rurik brev åt oss och frågade om vi kan hjälpa honom. Rurik visste inte riktigt hur man är en god kompis och vi i klassen skrev svar där vi berättade hur han ska göra och vad han kan säga. Eleverna var duktiga på att instruera råttan, som senare skickade ett nytt brev åt oss där han berättade att han fått kompisar.

På en bildkonsttimme skapade eleverna fina bilder med temat "På bottnen av Ynglet Yrsas damm".

Gällande skrivträning så satsar vi på att hitta skrivflyt. Rättstavningen hinner vi fundera på senare...och därför tror jag att vi inte kommer att skriva diktamen längre (vi skrev kanske fem gånger diktamen under hela hösten). Om nu professorerna och lektorerna i modersmål vid Pedagogiska Fakulteten säger att diktamen är rätt så bortkastad tid så ids jag inte gå emot deras rekommendationer :). Jag vill att mina elever ska våga producera egna berättelser oberoende av eventuella stavfel. En del elever är måna om att få sina texter rätt från början och då hjälper jag givetvis med rättstavningen. Jag är nöjd om mina elever (med eller utan vuxenstöd) kan hitta på egna historier och klarar av att få in mellanrum mellan orden. Stora bokstäver, punkter, utrops- och frågetecken funderar vi på efter hand.  

Hade tänkt att jag till nästa läsår kanske skulle utarbeta olika uppgifter i vilka vi övar rättstavning tillsammans med Sagoskogens djur, t.ex. Ugglan Ulriks u- och y-övningar, Åsnan Åskblixts å- och o-övningar osv. Men när speciallärarkollegan Lotta sade igår att det kunde räcka med att börja fundera på rättstavning först i årskurs 4 så får jag ta mig en funderare. Vad är viktigare: att eleverna kan uttrycka sig i skrift eller att de inte kan, men att de stavar rätt? För mig är svaret självklart.

Jag vet inte om Sagoskogen går att reproducera med någon annan förstaklass i framtiden, men den har fungerat väldigt bra hittills med denna klass, åtminstone ur min synvinkel. Eleverna har också verkat riktigt ivriga och intresserade av att se vad som kommer att hända i skogen. Det vore intressant att få höra föräldrars tankar och åsikter om hur metoden fungerat "utåt". 

28 jan. 2016

Bett 2016, dag 3

Under den tredje mässdagen var vi alla redan krävande konsumenter - vi hade lärt oss att en del föreläsningar lovade mer än de gav, så vi gick enbart på dem som faktiskt hade något att ge. Om det inte var bra avlägsnade vi oss smidigt och gick för att se på något mer givande. (Vilket en av oss redan kunde och gjorde under första mässdagen.)

Det första vi såg var en klasslärare som berättade om hur hon undervisat bl.a. matte, engelska och historia mha. Minecraft. Inspirerande! Spelet fungerar väl som ett verktyg i ämnesövergripande projekt. Det viktiga är givetvis att Minecraft används just som ett verktyg och inte som ett självändamål. Föreläsaren poängterade att man ska välja ett projekt som man annars också tänkt ha, men att man genomför det i Minecraft.

Minecraft i undervisningen presenterades på många olika föreläsningar, ett av årets "trender".

Bl.a. dessa färdigheter tränas i ämnesövergripande projekt som görs i Minecraft.




Sedan följde jag med en Hands on-workshop om programmering med Lego. Den var mera riktad till lärare i åk 7-9, men min kollega Anna föreslog att vi kunde ha ett samarbete mellan yngre och äldre elever som kunde testa på Lego-programmering tillsammans. En tanke värd att spinna vidare på.


Senare fortsatte jag på samma teknik- och programmeringslinje då jag deltog i en föreläsning som gick under namnet "Top Technology "Toys" to transform your classroom". Forskarna Bryan Miller och Katrina Keene presenterade olika nyttiga teknikprylar som kan användas i undervisning. Jag kom att tänka på att vi borde ansöka om understöd för att sätta igång en programmeringsklubb och under klubbtimmarna kunde eleverna lära sig om programmering och elektronik med bl.a. dessa prylar (kommer att skriva senare ett skilt inlägg om programmeringsklubb och här nedan nämnda "leksaker"):

- Ozobot, en liten robot som programmeras genom färgkoder


- Sphero - "en programmerbar boll"



- Osmo, ett interaktivt spel till iPad



- Makey Makey, gör ett tangentbord av nästan vad som helst 



- LittleBits, elektroniska moduler som kopplas ihop med magneter



- Kano, gör din egen dator



- Dash & Dot, programmerbara robotar



- Puzzlets, programmering via videospel




- Programmering av en drönare med appen Tickle




Under föreläsningen nämndes även Viewmaster, som lär vara ypperlig om man vill jobba med förstärkt verklighet och 3D-upplevelser. 



Här finns en beskrivning av hur man man bygga en egen "viewmaster" t.ex. av en pizzalåda.

Detta blir antagligen mitt näst sista blogginlägg om Bett 2016, ska ännu summera hela resan och skriva lite vidare om tankar som väcktes under mässdagarnas lopp.

24 jan. 2016

Trender på Bett 2016

Lärare Andy Chaplin nämnde under sin föreläsning på tisdagen att man under olika år kan se olika trender på Bett. Med mina medresenärer funderade vi vilka trender vi kunde se på Bett 2016 (antagligen var dessa trender även i fjol):

1. "Let the learners lead" - lärarens roll förändras till handledare, eleverna ska aktivt ta ansvar över sin egen inlärning. Detta kunde vi höra under flertalet föreläsningar och workshopar.









2. 3D-printrar. De fanns överallt. Dyra att skaffa, men rätt så billiga i drift. Vi såg flera fina exempel på produkter som framställts med 3D-teknik.



Plasttråd + 3D-printer blir användbara prylar

Capitol

3. Programmering och maker-kulturHar säkert varit heta teman redan under tidigare mässor, men ju vanligare det blir att lära sig programmering, desto fler exempel på användbara tillämpningar hittar man. Även en massa robotar och robotik, byggsatser.

BBC har dragit igång ett ambitiöst och intressant projekt vars syfte är att höja de brittiska elevernas datorkunskaper. Alla elever i åk 7 i Storbritannien kommer att få en egen micro:bit, en programmerbar minidator. Om projektet kan man läsa mera här. (Hur ska Finland fixa sitt digiskutt?)


En massa "micro:bits"...

...1000 st. faktiskt. 






Rainforest Coding, dvs. Scratch för de yngsta. Verkar bra, men språket är engelska.
I och för sig, eleverna lär sig snabbt kommandona oberoende om de är på svenska, finska eller engelska. 

Första gången en robot hälsade på mig.

4. Raspberry Pi-datorer. Eftersom de är så billiga har flera skolor nu bättre möjligheter än tidigare att digitalisera sig.




Bett 2016, dag 2

Den första dagen på mässan kändes överväldigande - så mycket intressant att se, så många nya intryck. Men när man fått sova på saken kändes det superkul att ta tåget till mässan igen på torsdagen. Nu när vi hade hunnit se en del av utbudet och hur mässan var upplagd var det lättare att veta vilka föreläsningar vi skulle gå på och vilka utställare vi ville diskutera mera med.

På torsdagen lyssnade jag på följande föreläsningar:

Lärare Andy Chaplin, som jobbar i en skola i Tyskland, berättade att han lyckats skaffa digiutrustning till sin skola trots att deras IT-pengar är begränsade till ca 6 euro/elev. Detta har han gjort bl.a. genom att
- elever har fått hjälpa till med att hålla gamla datorer i skick
- skaffa en klassuppsättning Chromebooks genom att samarbeta med ett företag som skulle utvidga sin verksamhet (Andy översatte deras webbsidor till engelska)
- kontakta olika startup-företag som behöver synlighet (win-win - företaget kan ofta ge något gratismaterial/provexemplar till skolan, som sedan testar materialet och berättar om sina erfarenheter)

Av det han sade kommer jag bäst ihåg detta: "It's not that you don't have the time, it's that you don't find it important enough." 

Efter den föreläsningen lyssnade vi på ett föredrag om Dragon Dictation, ett väldigt mångsidigt "speech to text"-program som lämpar sig utmärkt för elever (och vuxna) som av olika anledningar har svårt att uttrycka sig i skrift. Jag har sett programmet i bruk tidigare och nu var jag intresserad av hurdana mikrofonförsedda hörlurar det finns på marknaden för skolbruk. (Följande dag hittade jag ThinkWrite på mässområdet, skriver om det i inlägget om dag tre som dyker upp inom kort.) 

I klippet här nedan berättas det hur Bethany fått hjälp av att använda Dragon-programmet i skolan.



Sedan deltog vi i en "Hands on"-workshop där vi fick se hur appen BlippAR fungerar. Blippar är ett program med vilket man kan skapa AR-upplevelser (augmented reality, förstärkt verklighet). Man avläser olika föremål, mat osv. med smarttelefonens/pekplattans kamera och Blippar tolkar bilden. Testade att scanna in en tomat och då öppnades mera info om tomater samt matrecept. Appen lyckades inte övertyga mig i undervisningssyfte, åtminstone än, eftersom det verkade vara knepigt att skapa egna "trigger" bilder, så fortsätter att utforska Aurasma istället.




Senare samma dag lyssnade jag på lärare Rob van der Eyken som berättade om sina försök och misstag med att implementera Flipped classroom och BYOD i undervisningen. Bra, underhållande och informativt. Han tipsade om sin blogg där han beskrivit noggrant hur han gått tillväga under projektets gång, både misstagen och framgångarna. Bloggen hittas här.


Rob berättade att han och hans elever lärt sig otroligt mycket genom försök och misstag

Allt dokumenterande ledde till att mobilbatteriet i något skede behövde en extra boost. Som tur var hade Cambrionix fixat laddningsstationer till mässan.


På onsdagen drog jag lite på smilbanden när jag såg de här laddningsstationerna.
Nästa dag satt jag där själv med tiotalet andra som behövde lite extra energi.

Senare på eftermiddagen deltog vi i en Pecha Kucha på Bett Arenan: tre olika talare berättade på sju minuter (per miniföreläsning) om följande teman:

- trender inom EdTech (David Mattin)
- EdTech UK - the State of the nation (Ian Fordham och Ty Goddard)
- "Let the learners lead" (Stephen Heppell)

Ett intressant boktips dök upp under en av miniföreläsningarna. Erkänner att jag i detta skede
av dagen var så pass slut i huvudet efter allt nytt att det var stundvis svårt att ta in allt som
Pechakucha-föreläsarna i snabbt tempo berättade...

Mellan dagens föreläsningar gick vi runt på mässområdet, diskuterade med utställare och samlade info. Det kändes som om man fick väldigt mycket ut av den andra mässdagen då allt inte var lika nytt och förunderligt som dagen innan.

Vad är Bett?

Det jag visste om Bett på förhand var följande: en jätte stor utbildningsmässa med tyngdpunkt på undervisningsteknologi som ordnas på ExCel-mässcentret någonstans i Londontrakten. Tusentals människor, många utställare i en enorm mässhall, många olika program som går samtidigt.

Efter tre dagar på mässan försöker jag i korthet sammanfatta vad Bett är:

1. Vad är Bett?

Förkortning av British Educational Training and Technology Show och som namnet säger är tyngdpunkten på ny och innovativ undervisningsteknologi.

Bett-appen användes flitigt av mig och mina medresenärer.




2. Var ordnas mässan?

I ExCel-mässhallen som är belägen vid Royal Victoria-kajen på södra sidan av Thames, ca 40 min. med kollektivtrafik från centrum. Bra förbindelser med DLR-tågen som går ofta. ExCel är väldigt stort, men med karta och Bett-app är det lätt att hitta de olika föreläsningarna och utställarna som man vill bekanta sig med. I ExCel finns en mängd olika restauranger och caféer, garderob för förvaring av ytterkläder samt en massa personal som vänligt hjälper till. Allt som allt en välorganiserad mässa. 


ExCel som den såg ut från Emirate Airlines linbana

Common House for ExCel-stationen var smockfull alltid då ett tåg anlände

Vallfärd

Har ingen aning om hur stor hallen är, men kändes som minst tre gånger Mässcentret i H:fors.

Mässan öppnade kl. 10 varje dag och då var det köer överallt.
3. Vad har Bett att ge?

Beror ju hemskt mycket på vad man jobbar med och är intresserad av, men för lärare finns där en mängd olika föreläsningar, paneldiskussioner och workshopar att ta del av. För att inte glömma alla utställare med undervisningsrelaterade produkter. Tyvärr är ju en stor del av utbudet riktat till den brittiska marknaden, men idéer kan man ändå samla på sig. Med några ord ger Bett åtminstone inspiration, motivation och nya idéer. Bett är också ett bra ställe att skapa nätverk och bolla tankar med andra. 

Vissa föreläsningar var väldigt populära, folk trängdes för att få delta.

På Bett-arenan kunde man ta del av Keynote-tal och andra intressanta föreläsningar.

Föreläsarnas viktigaste tankeställare illustrerades på arenans yttervägg. 

20 jan. 2016

Första intrycken från Bett 2016

Tusentals människor, hundratals utställare, en hel massa olika föreläsningar och workshopar. Gratismaterial, reklamkassar, godis. Bra diskussioner, nya tankar. Krävande att sålla i mängden, men torde lyckas då vi har tre mässdagar på oss.

Dagens program började med att vi lyssnade på Sugata Mitras tal om hur synen på
inlärning och kunskap borde förändras.


I filmklippet (2 min.) kan man höra Mitra berätta på vilket sätt vi borde förändra undervisningen och om att "vetande" kommer snart att vara onödigt.

På mässan fanns en hel massa byggsatser kombinerat med elektronik - snygga grejer! 

Vid tolvtiden var det ännu inte trängsel.


Mellan föreläsningar var det rätt så tomt i bänkraderna.


Blue-bot på vandring


På Bett Arenans yttervägg kunde man ta del av föreläsarnas kloka ord...

...och det kom flera texter för varje dag som gick.

Testade att programmera Minecraft med Raspberry Pi - utmanande men kul!

Lyckades få koden rätt (inte så svårt om man kan skriva av från modell)
 och skrev "Hey you!" i Minecraft :)

En 3D-printer fixar till en liten robot...

...eller lite mer detaljerade produkter. Häftigt.

3D-printade figurer - tänk så mycket undervisningsmaterial man kan göra med en 3D-printer...!




Tillbaka till hotellet med tåg och imorgon till mässan igen.

Kvällsläsning