Flow i klassrummet

Precis som i alla yrken finns det ibland stunder och dagar i läraryrket då inget går som planerat. De stunderna ger en kanske några gråa hår eller får en att fundera på vad man egentligen sysslar med. Sedan finns det också stunder då allt blir bara helt perfekt, utan att man på något sätt "planerat" det. Det bara sker. I torsdags hade vi en sådan lektion efter lunch och den stunden vill jag minnas länge så skriver om den här.

Vi hade haft min f.d. kollega Pia på besök i klassen på förmiddagen. Pia leder IKT-arbetsgruppen i Storängens skola och hon var intresserad av att se hur vi använder digitala medier som stöd för lärande. Under första timmen hittade vi på en fortsättning till Sagoskogsberättelsen och sedan läste eleverna in sin läsläxa i Seesaw. Pia kände inte till Osmo så under andra lektionen fick eleverna visa för Pia vad allt man kan öva med hjälp av de olika spelen som finns till Osmo. 

På torsdagar brukar jag renskriva Sagoskogsberättelsen under förmiddagens raster, men nu hade vi mycket att diskutera med Pia så jag hann inte. Därför inledde jag lektionen efter lunch så här:

- Den här lektionen hade jag tänkt att vi fortsätter med rymdforskningen, men jag måste renskriva Sagoskogsberättelsen. Det betyder att jag inte kan gå runt och hjälpa er med forskningen.

- Vi kan forska i alla fall!, löd elevkommentarer.

- Men då kan ni inte be mig om hjälp nu eftersom jag måste få texten färdig så att ni får den hem idag.

- Vi kan hjälpa varandra, fortsatte eleverna.

Två forskarpar kom fram till att de behöver min hjälp för att forska vidare, så de fick andra uppgifter att jobba med. (Det var fint att se att de hade en förmåga att reflektera över sina färdigheter och välja uppgifter som de kunde jobba med på egen hand.) 

Eleverna grävde fram sitt material, satte sig med sina forskarpar och började arbetet. De har själv fått välja vad de vill forska om inom rymdtemat. Ett par forskar om supernovor, ett annat om meteoriter, ett tredje om Jupiter osv. I planeringsskedet hade jag tänkt styra upp arbetet så att alla par skulle forska om någon planet, eftersom jag då skulle ha lättare att skriva stödfrågor åt dem. Men eleverna var så ivriga att få lära sig om allt möjligt annat också än enbart planeter, så de fick fria händer att välja forskningsobjekt. Vi har övat forskning redan på ettan och tidigare på tvåan, så det blev intressant att se hur eleverna klarar sig när forskningen är "friare", utan stödfrågor.    

Medan jag renskrev Sagoskogsberättelsen kunde jag höra bl.a. följande små dialoger mellan eleverna:

- Hej hur stavar man komma?

- K-O-M-M-A.

- Hur fick man en bild hit?

- Jag vet, jag kan visa!

- Vad var adressen ti de där bilderna som man får använda?

- Pixabay.com

- Hur stavar man gick?

- G-I-C-K

- Hej Minttu, vi får int det här...

- Nä, nä, jag veeet hur man ska göra, titta så här!

- Kan nån hjälpa mig att flytta den här texten?

- Jo, jag kan!

Att som lärare sitta där och betrakta det som skedde var så fint. Vi har tillsammans jobbat så mycket med att eleverna ska se varandra som resurser, vilja hjälpa varandra, ta ansvar för sina uppgifter, inte ge upp, tänka själv och vara vänliga mot varandra. I den stunden visste jag att vi redan kommit ganska långt på den vägen. 

Och jag som hade lite dåligt samvete för att vara tvungen att säga att jag inte kan hjälpa dem med forskningen just då. Helt i onödan.