4 mars 2017

Förändring är inte helt lätt

Här i veckan råkade jag träffa en av klassens föräldrar i korridoren, hon var där för att hämta sitt barn från eftis. Jag hade haft en lång dag med mycket att göra och med en dålig nattsömn i bagaget kände jag mig aningen upphängd och nersläppt. Vi snackade en stund om lite allt möjligt, bl.a. ett tabellförhör som gått bra, men även mycket annat. Det som gjorde mig glatt överraskad var när föräldern sade att det är så fint när vi gör nya, moderna grejer i skolan, bl.a. programmerar. Sådant behöver man höra ibland när man är trött och tveksam.

Att utveckla och utvecklas är både roligt och intressant, men ibland även tungt och krävande. Man läser nya läroplanen och ny forskning, funderar över hur man kunde få det nya att passa ihop med det gamla. Insikten att inte kunna ta in nytt utan att lämna bort eller ändra på något gammalt. Frågor som 
"Vad är viktigt?", "Vad ska man behålla?", "Vad kan man förändra?", "Vad kan man helt slopa?" kretsar ofta i tankarna. 

 

Ibland har man lust att slänga hela nya läroplanen i väggen och återgå till det gamla. Tydliga ämnesgränser, en massa böcker och häften, diktamen, handstilsövningar, summativa prov och test, elever som bara sitter tyst på sina platser och jobbar med sina egna uppgifter. Varför? Jo för att det är något man varit van vid, något som känns tryggt.

Gillade jag sådana lektioner under min egen skoltid? Nej. De var tråkiga och deprimerande. Värst var det med de strängaste lärarna, de som fick en att känna sig misslyckad jämt. Det bästa under lågstadietiden var när vi ibland fick göra grupparbeten om olika teman som vi dels fått välja själv. Att gå till skolans bibliotek, leta efter de faktaböcker som hade svar på våra frågor och sitta ner och diskutera projektet och våra fynd med resten av gruppen, det var det bästa under den tiden. Det näst bästa var att hitta på små fuffens för att hålla tristessen i schack. Och då var jag ändå en av dem som tyckte om att läsa, skriva och räkna. Undrar hur de av mina klasskompisar som hade andra intressen kände sig? 

Så kanske vi ändå inte återgår till det gamla. Jag skulle inte stå ut i mer än några dagar. Undrar hur länge mina elever skulle trivas?


P.S. Martti Hellström skrev för några år sedan ett läsvärt inlägg om den nya läroplanen och det som den medför: http://pedagogiikkaa.blogspot.fi/2014/12/ops-2016-tulee-oletko-valmis.html

3 mars 2017

MAKE-projekt

Strax före sportlovet fick jag veta att jag och en av mina kollegor, Victoria Lindroos, blivit valda till pilotlärare i ett nytt making-projekt. Projektet går under namnet "MAKE: Making som ett ämnesövergripande tema i den finländska skolan" och det är Linda Mannila som håller i trådarna för projektet, som finansieras av Utbildningsstyrelsen. 

Enligt projektbeskrivningen är målsättningen att utreda hur making – eller skaparkultur – kan användas som ett ämnesövergripande arbetssätt i vår skolmiljö, genom att utgå från erfarenheter i andra länder samt ta fram och utvärdera olika typer av aktiviteter. Pilotlärarna får tillsammans under rådgivning och handledning utveckla och förverkliga making-relaterade lektionshelheter inom ämnen såsom omgivningslära, matematik, fysik, slöjd, musik och bildkonst. Projektet gör det möjligt att köpa in sådan utrustning (t.ex. 3d-printer, elektronik, robotar, etc) som behövs för att möjliggöra de aktiviteter som lärarna vill utvärdera.  

Är väldigt glad över att få vara med i projektet, tror att det kommer att passa mina nästa års treor och mig som hand i handske!