25 feb. 2014

Enlärarskolan, del 2

I mitt första blogginlägg om "Enlärarskolan" valde jag att plocka fram en del av det som jag och min väninna diskuterade gällande MilaPro:s barnhemsprojekt i Ingå. Nu följer en fortsättning på våra diskussioner.

Hur är det om elevens behov av särskilt stöd upphör?

Min väninna poängterade att om en elev gör stora framsteg så kan behovet av särskilt stöd upphöra. Då har eleven rätt att bli överförd till allmänundervisningen, eventuellt med vissa stödåtgärder (specialundervisning på deltid, extra hjälp av assistent osv.). Detta är inte möjligt i Ingå, eftersom vi inte har allmänundervisning i årskurserna 7-9.

Vem ska skriva läroplanen?

Jag måste svara åt min väninna att jag ärligt talat inte har en aning. I skolan där jag jobbar skrivs läroplanerna i team, som består av ämneslärare. T.ex. ämneslärarna i finska jobbar med läroplanerna i finska, ämneslärarna i huslig ekonomi jobbar med planerna i huslig ekonomi osv. Vi har inga ämneslärare i Ingå, så jag vet faktiskt inte vem som skulle ha den ämneskunskap som behövs för att skriva en läroplan för årskurserna 7-9. Kan man månne "stjäla" en läroplan från någon annan kommun?

Vilka läromedel används?

Ifall vi hade en skola med årskurserna 7-9, så skulle denna bit vara lätt att lösa. Eleverna i barnhemmet kunde använda samma läromedelsserier som resten av kommunens elever i åk 7-9. De elever som behöver särskilt stöd kunde använda samma, eventuellt anpassade, läromedel som de andra eleverna som får särskilt stöd. Det blir en svår uppgift för en specialklasslärare att välja ut läromedel i alla teoretiska ämnen som undervisas i åk 7-9, speciellt eftersom urvalet på finska är större än på finlandssvenska. Men, kanske man även här kunde "stjäla" idéer från någon grannkommun?

Vem ansvarar för budgeten?

Skolans rektor, givetvis. Det betyder Merituuliskolans rektor eller vicerektor. I Winellska skolan där jag jobbar har vi ämnesansvariga lärare i varje ämne. De som är ämnesansvariga skriver ett budgetförslag till skolans rektor, som sedan går igenom förslagen, fördelar pengarna mellan de olika ämnena och ser till att budgeten håller. De som är ämnesansvariga beställer allt material till skolan inom ramen för budgeten. Förutom läroböcker handlar det om material till teknisk- och textilslöjd, musik, bildkonst, huslig ekonomi osv. Specialklassläraren skulle ha ett svårt uppdrag framför sig - skriva ett budgetförslag för alla ämnen. Rektorn, som inte är insatt i undervisningen i åk 7-9, har svårt att ta ställning till budgetförslaget.

Undrar om förtroendemännen skulle ha något att säga om specialklasslärarens eller rektorernas arbetsbelastning?

I detta och det förra blogginlägget om "Enlärarskolan" har jag diskuterat en del av de problem som måste lösas innan man kan rösta för att MilaPros barnhem kan starta upp sin verksamhet här. Det ser ut som om det enda alternativet är att grunda en egen skola med årskurser upp till årskurs 9. Eller att be Milapro att rikta sin ansökan till någon annan kommun.

23 feb. 2014

Enlärarskolan

I fredags träffade jag min väninna som jobbar som specialklasslärare. Hon hade hört om barnhemmet som planeras till Ingå och ville veta vad hela grejen gick ut på. Vi hade en givande diskussion om ämnet. Med hennes hjälp kom jag att tänka även på sådant, som jag inte hittills kommit att fundera över. Här följer några plock ur det vi diskuterade:

Hur är det med lärarens arbetsbörda? 

Min väninna påminde mig om att ifall man undervisar en klass med elever från två eller flera årskurser så sänks lärarens undervisningsskyldighet från 22h/vecka -> 21h/vecka. Det beror på att det är mera krävande att undervisa en sammansatt klass än en klass där alla elever är i samma årskurs. I barnhemmets specialklass skulle det vara elever på tre årskurser: 7-9. Eftersom eleverna får undervisning 30h/vecka, betyder det att läraren borde undervisa nio timmar extra varje vecka. Vi funderade om det kunde tänkas att man anställer en timlärare till barnhemmet som skulle ha hand om specialklasslärarens övertimmar.

Hur många elever får det vara i specialklassen?

Jag berättade att barnhemmet har plats för 14 barn. Min väninna sade att maximiantalet för elever i en specialklass är tio elever. Det följer vi strikt i skolan där jag jobbar och därför kollade jag upp i Finlex vad det bestämts om det. I förordningen om grundläggande utbildning står det så här:

"När undervisning ges sådana i 17 § i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) avsedda elever som får särskilt stöd, får undervisningsgruppen, med de undantag som bestäms nedan*, omfatta högst tio elever. Maximistorleken på en undervisningsgrupp får överskridas, om detta är motiverat på grund av elevernas förutsättningar eller det arbetssätt som används i undervisningen, och arrangemanget inte äventyrar uppnåendet av målen för undervisningen av de elever som studerar i undervisningsgruppen." 

I barnhemmet kan det bo barn som har förlängd läroplikt, en del är kanske i behov av intensifierat eller särskilt stöd med allmänna och individuella mål och så kan det finnas elever som klarar sig med allmänna mål. Från lärarens sida betyder det en hel del planering av individuella lektionsprogram för olika elever och då ska vi inte glömma att eleverna dessutom är i tre olika årskurser och således läser olika lärostoff. Med detta som bakgrund kan vi säkert konstatera att specialklassen i barnhemmet inte kan ha fler än tio elever. Ifall eleverna blir fler äventyras uppnåendet av målen för undervisningen.

Hur tycker MilaPros vd att man kan lösa detta? I Västra Nylands artikel "Skolgång central för ungdomshem" sägs det så här:

"Därför är målet att ha tio elever i gruppen, inte fjorton. Det beror på att alla fjorton som eventuellt placeras i hemmet inte nödvändigtvis går på de högre klasserna i grundskolan.

' – En del av de unga kan redan ha flyttat till andra stadiets utbildning och går då i skola någon annanstans, och ibland finns det barn som klarar sig i en vanlig lågstadieklass'." (säger Mika Ingi, vd för MilaPro.)

Okej. Det som Ingi säger är enbart hypoteser. Vi kan inte veta vilka elever andra kommuner, t.ex. Helsingfors stad, väljer att placera i barnhemmet. Det kan vara så att någon kunde klara sig i en vanlig klass i årskurs 1-6. Det kan vara så, att någon redan gått ut grundskolan. Men det är inte det minsta säkert att det skulle vara så. Och om dessa hypoteser gick i uppfyllelse, så väcker det nya frågor: Har Merituulen koulu resurser att ta emot elever från barnhemmet? Var skulle de som gått ut nian studera och hur skulle deras skolskjutsar arrangeras?

Hur blir det med ämnesundervisningen?

I artikeln som jag hänvisade till i föregående stycke berättar vd Mika Ingi att man klarar av att ge utbildningen i enheten. Min väninna och jag diskuterade hurdana materialresurser man då borde ha i barnhemmet. Där ska ju förutom teoretiska ämnen även undervisas musik, bildkonst, textil- och teknisk slöjd, gymnastik och huslig ekonomi. Även en del av de teoretiska ämnena (t.ex. kemi, fysik, matematik och biologi) kräver en hel del material för att man ska kunna utföra laborationer osv. Vem betalar för allt det material som måste anskaffas? Det finns ju inte i kommunen då vi inte har en skola med årskurserna 7-9. Och hur kan en specialklasslärare klara av att ge undervisning i alla obligatoriska ämnen i årskurserna 7-9? I skolan där jag jobbar är specialklasseleverna integrerade i konst- och färdighetsämnen och även i vissa andra ämnen, enligt egna förutsättningar. Dessutom jobbar specialklasslärarna så, att en har mera hand om språkundervisningen medan en annan undervisar i ma-fy-ke. Till barnhemmets specialklass gäller det att hitta en lärare, som är kapabel att undervisa alla ämnen. 

Hur är det med rekryteringen?

- Vem har dom tänkt att skulle vilja jobba med sådana arbetsvillkor? Det måste ju vara någon nyutexaminerad, som inte förstår vad jobbet kräver. För erfarna specialklasslärare skulle nog inte ge sig in på ett så omöjligt uppdrag, menade min väninna och jag kunde bara hålla med henne.

För några veckor sedan såg jag i Kirkkonummen Sanomat att Merituulen koulu har tre lediga klasslärartjänster och två specialklasslärartjänster under läsåret 2014-2015. Det är inte värst lätt att rekrytera lärare till Ingå, men jag hoppas ju givetvis att Merituuliskolan hittar nya duktiga lärare. Om man vill jobba som lärare i Ingå är egen bil nästan ett måste, om man inte råkar bo bredvid skolan där man jobbar. Att hitta en behörig specialklasslärare till barnhemmet kan lyckas om man ger ett sådant lönepåslag (personligt tillägg) att man tar jobbet för pengarnas skull. Men, allt kan inte mätas i pengar. Man måste också ha fritid, sömn osv. I detta blogginlägg har jag lyft fram en del av den verklighet som läraren i barnhemmet skulle möta och för mig ser det ut som en omöjlig ekvation.

Jag brukar vara optimist, jag ogillar pessimism, men nu gäller det att vara realist. Klarar vi av att ordna undervisningen i barnhemmet så, att eleverna där får en så bra undervisning som de har rätt till?


* Det finns några undantag då man bestämmer specialklassens storlek:
- max. åtta elever i en specialklass med elever som har förlängd läroplikt
- max. sex elever i en specialklass med mycket gravt utvecklingsstörda elever

18 feb. 2014

Artikel i Västra Nyland

Tidningen Västra Nyland har ganska tydligt tagit ställning till det aktuella MilaPro-ärendet i Ingå. Artikeln kan läsas här.

Då jag bekantade mig med artikeln började jag fundera på vad som riktigt sägs i Journalistreglerna om publicering av texter. Jag hittade följande på Journalistförbundets hemsida:

"10. Journalister bör kontrollera uppgifter så väl som möjligt – även om de har publicerats tidigare.
11. Allmänheten ska kunna skilja fakta från åsikter och fiktivt material. Inte heller bild- eller ljudmaterial får användas på ett vilseledande sätt.
12. Journalister ska förhålla sig kritiskt till informationskällorna. Detta är särskilt viktigt i kontroversiella frågor, eftersom nyhetskällorna kan syfta till egen vinning eller till att skada andra."

I artikeln använde man sig av fyra olika källor: denna blogg, MilaPros vd Mika Ingi, bildningschef Jukka Talka (Pemar) och rektor Olli-Pekka Lehtonen (Pemar). Att man använder en blogg som en direkt källa är kanske inte att rekommendera. Ifall jag var journalist, skulle jag läsa bloggen och försöka hitta tips om folk och instanser som jag kunde kontakta för att få bekräftat det som skrivs i bloggen. Som jag tidigare skrivit kontaktade jag bildningsväsendena i Raseborg, Lojo, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt. Jag kontaktade även Opettajien Ammattiliitto (OAJ), Finlands Svenska Lärarförbund (FSL) och utbildningsgranskarna på Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Sammanlagt tog det mig några timmar att nå alla och diskutera ärendet med dem. En liten ära är det väl ändå att man tycker att min blogg är så pass tillförlitlig att man kan hänvisa till den. 

Företaget MilaPro vill komma till Ingå, det har blivit helt klart. Som man kunde läsa i artikeln har de redan anställt sju personer till enheten i Ingå, även om ärendet ännu bereds här. Att intervjua vd:n för företaget är kanske inte så tillförlitligt med hänvisning till punkt 12 i Journalistreglerna, som kan läsas ovan.

Det är intressant att bildningstjänsterna i Pemar så rakt kritiserar bildningstjänsterna i Ingå. De undrar om vi har för mycket pengar när vi inte har möjligheter att ta barnhemmet hit. Jag anser att en kommun kan och ska tala enbart utifrån sina egna erfarenheter och inte ta ställning till situationen i andra kommuner.

Jag kan mycket väl förstå att undervisningen av barnhemsbarnen går att ordna fint i Pemar. Där finns en stor sammanhållen grundskola, Vista, med ca 700 elever på klasserna 1-9 och därtill sju mindre grupper. (Det påminner väldigt mycket om Winellska skolan, där jag själv jobbar.) Eleverna i barnhemmet är inskrivna i Vista, kommunen har en läroplan, betygsbottnar, elevvård för elever i alla grundskolans årskurser osv. Specialklassläraren, som har hand om undervisningen i skolhemmet, har ett kollegium som han/hon tillhör. Specialklassläraren kan delta i skolans planeringsdagar och få kollegialt stöd av skolans rektor och de andra specialklasslärarna i skolan. Bildningstjänsterna i Pemar kan inte veta hur ansträngd skolsituation vi har i Ingå med Merituuliskolans mögelproblem och Kyrkfjärdens skola, som är i akut behov av en specialklasslärartjänst. Därför anser jag att det är osakligt av dem att ge kommentarer om bildningstjänsterna i Ingå.

Bildningstjänsterna i Raseborg, Lojo, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt anser det vara omöjligt för Ingå att ordna undervisning för barnen i barnhemmet då vi inte har en skola med klasser upp till årskurs 9. Samma säger OAJ och FSL. Intressant att Pemar stad har en annan åsikt.

11 feb. 2014

Undervisning av omhändertagna barn

Jag skriver ännu lite om temat MilaPro. Lade märke till något aningen konstigt igår kväll, då jag läste beredningar på kommunens hemsida. Som jag tidigare skrev har jag ju undrat hur det var tänkt att undervisningen av barnen i skolhemmet skulle ordnas. Det visade sig att man tänkt grunda en s.k. träningsklass (harjaantumisryhmä/-luokka på finska) för de omhändertagna eleverna. Ordet lät konstigt i beredningen och inte undra på, då det inte använts i officiella sammanhang på länge. Träningsklass syftade tidigare på undervisning av utvecklingsstörda. Nuförtiden talar man om smågruppsundervisning/pienryhmäopetus. Därför blev jag aningen konfunderad då jag läste beredningen - en hurdan klass/grupp har de egentligen tänkt starta? Denna fråga har jag även ställt till företagets representant. Jag vill gärna veta, eftersom lagstiftningen tydligt säger hur stora grupper man får bilda beroende på hurdana elever man har i gruppen. I en del grupper är maximiantalet elever 20, i andra tio, i vissa åtta eller enbart sex. Att ha 14 elever med väldigt olika behov i en specialklass med en ansvarig lärare låter hur som helst som ett digert arbete.

När jag diskuterade ämnet med en sakkunnig på OAJ igår, poängterades det att omhändertagna barn har rätt till undervisning av samma kvalitet som alla andra barn. Jag fick veta att detta har lyfts fram av justitiekansler Jaakko Jonkka år 2005. Justitiekanslerns meddelande kan läsas här. Den 4 juni 2010 gav barnombudsmännen i de nordiska länderna ett gemensamt uttalande om omhändertagna barns rättigheter. Pressmeddelandet finns att se här. Det är kommunernas skyldighet att se till att undervisningsarrangemangen i skolhemmen följer lagen om grundläggande utbildning och barnkonventionen. 

Socialt ansvar har lyfts fram i diskussioner bland kommunens invånare. Och visst, det är klart att man ska ta hand om barnen som fått en tuff start i livet - det är samhällets skyldighet att hjälpa dem att hitta tillbaka till det "rätta spåret" igen. Det är ju inte barnens fel att det gått snett hittills. Men, och visst är det trist att det finns detta stora MEN, då jag nu forskat i ärendet och diskuterat med många olika sakkunniga kan jag konstatera, att Ingå tyvärr inte har tillräckliga resurser för att hjälpa dessa barn. Saken vore en helt annan ifall vi hade en skola med åk 7-9, tillräckliga resurser inom elevvården och en mindre ansträngd ekonomi inom kommunen och bildningsväsendet. Det vore orättvist mot barnen att ta dem hit och inte kunna ge dem det de behöver och har rätt till. Det vore även orättvist mot Ingåbarnen att skära i de redan nu knappa resurserna. Alla barn i Finland borde ha rätt till grundutbildning av samma kvalitet, men faktum är att kommunerna har väldigt olika förutsättningar och prioriteringar i frågan. 

MilaPro och Ingå

En hetsig debatt har pågått i vår kommun ända sedan slutet av december 2013. Kommuninvånarna fick då veta, att företaget MilaPro önskar inleda ett samarbete med Ingå kommun. Samarbetet skulle gälla ett barnhem för specialbarn i årskurserna 7-9. Företaget MilaPro/Care Component skulle bygga själva barnhemmet och anställa största delen av personalen, medan ansvaret för undervisningen av eleverna skulle falla på Ingå kommun. Företaget hade även kontaktat våra grannkommuner Lojo och Sjundeå i samma ärende, men där fanns inget intresse för ett samarbete i frågan. Våra grannkommuner hänvisade till resursbrist. Jag ställde mig genast från början mycket tveksam till ett samarbete, då jag inte kunde förstå hur Ingå kunde ha resurser om inte Lojo och Sjundeå hade det.

Ärendet har tyvärr skapat en negativ stämning bland en del kommuninvånare. På sociala medier har några varit snabba att beskylla vissa ingåbor för att vara trångsynta och inskränkta. Anonyma insändare, som sett ut att vara från ett och samma tangentbord, har protesterat högt och skrivit att de inte vill ha barnhemmet i sitt grannskap. Som en liten ursäkt för de kommuninvånare vars första reaktion varit ett starkt motstånd kan ju berättas att det först gick rykten om att det handlar om en anstalt för barn som har problem med droger och berusningsmedel och att en del av dem behöver rehabilitering. Men efter denna första reaktion började många invånare ta reda på fakta i stället för att bara sätta sig på tvären. Ju mera man visste, desto mera skingrades oron och ersattes av en mer positiv attityd. Från att ha varit NIMBY (Not In MY BackYard) blev många istället YIMBY (Yes In My BackYard), dvs. man kunde nog tänka sig att bo granne med en barnskyddsanstalt.

Men, det egentliga problemet är ju inte alls vem som vill bo granne med barnhemmet och vem inte. Det stora problemet i Ingå har i detta ärende hela tiden varit det, att vi inte har en egen skola med årskurserna 7-9. Således skulle eleverna i barnhemmet inte kunna få läroplansenlig undervisning i vår kommun. 

För en dryg vecka sedan uppstod det en ganska hetsig diskussion om detta i en Facebook-grupp, som heter Ingå-Inkoo. Gruppens moderator lade upp Svenska Yles nyhet om att ungdomshemmet föreslås byggas i Torp. Därefter gick debatten het. Under diskussionens gång blev jag och mina motiv ifrågasatta av för mig helt främmande människor, som uppenbart inte kände till skolsektorn. För att få mina uppfattningar bekräftade, började jag undersöka MilaPro-ärendet närmare. 

Under den senaste veckan har jag kontaktat bildningskanslierna i Raseborg, Lojo, Sjundeå och Kyrkslätt, Finlands Svenska Lärarförbund (FSL), Opettajien Ammattijärjestö (OAJ) och utbildningsgranskarna på Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Alla diskussioner har lett till samma svar: Ifall Ingå vill ordna undervisning för barnen i barnhemmet, måste Ingå kommun grunda en egen skola med årskurserna 7-9. I den skolan måste man ha ämneslärare i alla obligatoriska ämnen.

Jag skrev en insändare om ärendet till Kirkkonummen Sanomat. Insändaren kan läsas här (på finska, tyvärr).

Kirkkonummen Sanomat, 9.2.2014

Kort sammanfattat skrev jag att det inte är ekonomiskt lönsamt för Ingå att ordna undervisningen för barnhemsbarnen i samarbete med någon grannkommun, eftersom statsunderstödet för eleverna betalas till den kommun, som har hand om elevernas undervisning. Jag skrev även att det är omöjligt för Ingå att ordna undervisningen i den egna kommunen, då vi inte har en skola med åk 7-9.

Igår kväll var jag och lyssnade på kommunfullmäktiges möte och efter mötet diskuterade jag med några ledamöter. De berättade att beredningarna i Milapro-ärendet finns att läsa på kommunens hemsidor. Jag läste dem i morse och lade märke till att jag i mina undersökningar kommit fram till nästan samma svar som bildningsdirektör Paanajärvi i sin beredning. Jag hade dock inte kontaktat MilaPro/Care Component, vilket bildningsdirektören hade gjort. 

Tidningen Västra Nyland berättade förra veckan, att beredningen i ärendet innehöll så många brister eller fel, att bildningsdirektören fick i uppdrag att bereda ärendet på nytt. Enligt min uppfattning är de eventuella små bristerna oväsentliga, då samarbetet med MilaPro faller på det faktum, att vi inte kan ordna undervisningen för barnhemsbarnen.

I morse skickade jag e-post om detta till kommundirektören, förvaltningsdirektören, bildningsdirektören och medlemmarna i bildningsnämnden. Bildningsnämnden har möte 27.2. och kommunstyrelsen 3.3. Det ska bli intressant att se hur det röstas i ärendet.

En sak är väldigt oklar för mig. Varför ville MilaPro inleda ett samarbete med Ingå, trots att vi inte har en egen skola med årskurserna 7-9?