16 apr. 2019

Att äga sitt lärande

Att lära sig att lära, eller att äga sitt eget lärande, nämns ofta i pedagogiska diskussioner och i pedagogisk litteratur. På finskt håll finns det en stor FB-grupp med det namnet "Yksilöllinen oppiminen ja oppimisen omistajuus", där drygt 14.000 pedagoger följer med och delar med sig av inlägg i anknytning till temat.

För mig har det här med att äga sitt lärande varit något lite halvmystiskt, något som jag inte helt kunnat greppa. Ända tills jag tidigare under det här läsåret läste Dylan Wiliams bok "Att följa lärande", där han beskriver de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning (formativ bedömning kan beskrivas som kontinuerlig bedömning som främjar lärande). Den femte strategin är att aktivera eleverna att äga sitt eget lärande. Vad är det då man ska göra?

För att kunna äga sitt lärande och sina lärprocesser ska man kunna besvara tre frågor (som även hittas i vår läroplan):


1. Vad vill jag lära mig?
2. Vad kan jag redan?
3. Hur ska jag göra för att uppnå mitt mål?


För de flesta vuxna är det här ganska självklara saker. Vi kan ta som exempel att vi vill lära oss ett nytt språk, t.ex. spanska. Då kan vi lätt besvara de ovanstående frågorna:

1. Mitt mål är att lära mig spanska (på turistnivå).
2. Mina kunskaper i andra språk, t.ex. min rostiga franska, kan kanske hjälpa mig på vägen. Kunskap om grammatik och strukturer i olika språk är också till nytta. 
3. Många alternativ: Jag kan anmäla mig till en språkkurs, ladda ner en app, se på spanska filmer, läsa spanska texter, orka öva och inte ge upp osv.


Hur kan vi hjälpa barnen att lära sig att lära? Hur gammal ska man vara för att äga sitt lärande? Tänker att riktigt små barn övar olika färdigheter ihärdigt och lär sig på det sättet att t.ex. krypa och gå. Så redan riktigt små barn äger sitt lärande, även om de gör så delvis omedvetet.

Testade de ovanstående frågorna på min sexåriga dotter för ca 1,5 månader sedan och fick följande svar:

1. "Jag vill lära mig att fläta."
2. "Jag kan redan göra en ponnysvans, det hjälper mig."
3. "Du kan lära mig. Eller så kan jag öva på min docka som har långt hår. Eller så kan du visa på min docka. Eller du kan visa med band hur man flätar. Eller jag kan titta på en video på YouTube. Eller så kan jag öva själv."

Samma kväll som jag hade ställt frågorna till henne låg hon på vår säng och testade att fläta sitt hår. Efter det har hon övat på sina dockor, sitt eget hår och nu även med sin kompis på dagis. Idag frågade hon om hon får göra en fläta till mig. "Anna i Frozen har en sån!" utbrast hon när hon såg slutresultatet.

  

Jag tror fullt och fast att vi även kan få eleverna att äga sitt lärande i skolan. Även om man ibland hör kommentarer som att eleverna är bara motiverade på fritiden, inte i skolan. Där håller jag inte med. 

Som lärare behöver vi vara tydliga med målen: eleverna behöver få en vägkarta så att de ser vart de är på väg i lärandet och lärprocessen. De behöver också få reflektera över sina förhandskunskaper, det de redan kan. Enligt Dylan Wiliam och många andra pedagoger sker inlärning lättare om man kan länka ihop "gammal" kunskap med det nya man ska lära sig. Till sist ska eleverna få tänka ut olika sätt för hur de kan uppnå målen, individuellt eller tillsammans med andra. 

Vår uppgift som lärare är att möjliggöra det ovanstående och försöka skapa så intressanta frågor, vinklingar, projekt och temahelheter, att eleverna vill ta ansvar för sitt eget lärande. 


16 mars 2019

Att möjliggöra lärande

En av mina f.d. kollegor, numera pensionär, hade en härlig inställning till att använda IKT i undervisningen. Hon sade något i stil med att "int kan jag ju själv något, men eleverna kan så de får nu hålla på och lära varandra". Eleverna i den klassen skrev dokument, infogade bilder, skapade presentationer och annat, så som man gjorde för ett antal år sedan. Även om läraren upplevde att hon själv inte kunde, så utgjorde det inget hinder för elevernas lärande.

I den nuvarande läroplanen finns det en del komponenter som kan kännas svåra att implementera. Exempel på sådana är

  • att kunna baka in mångsidiga formativa bedömningsmetoder på ett naturligt sätt i undervisningen
  • själv- och kamratbedömning som främjar lärandet
  • skapande av temahelheter utifrån målen och kriterierna i läroplanen
  • förhållandet mellan kompetenser och kunskap
  • kreativt skapande mha. digitala verktyg (t.ex. film, making) 
  • programmering 
Själv tampas jag mest med kompetenser vs. kunskap, men den nöten ska jag försöka knäcka i ett senare inlägg. Det här ska handla om hur man kan ha eleverna att jobba med programmering även om man själv som lärare inte är så insatt i olika program.

I torsdags var jag på min tutordag bl.a. i en klass i åk 6. Ett av läsårsmålen för läraren i den klassen är att eleverna uppnår målen i den kommunala IKT-planen. Det här är viktigt eftersom IKT-planen har en tydlig progression från åk 1 till 9. 

Klassen hade inte ännu jobbat med programmering under sexan, så det skulle vi titta på tillsammans. Tanken var att de jobbar i par i nya Scratch 3.0. De elever som tidigare programmerat i Scratch, endera hemma eller med annan lärare, ställde sig på rad och sedan parade klassläraren ihop eleverna så att varje par bestod av en som kan och en som övar. Det visade sig att halva klassen redan tidigare jobbat med Scratch, så att para ihop eleverna gick väldigt fort. Målet var att eleverna övar att programmera i Scratch. Introt såg ut så här: 
  • den som inte programmerat i Scratch sitter vid datorn, "experten" sitter bredvid och hjälper till
  • gå till sidan https://scratch.mit.edu
  • skapa ett program som har en bakgrund och minst två sprajtar som rör på sig och säger något (det här var vägledning, ifall de fick andra idéer var det fritt fram att utgå från dem)

Eleverna jobbade väldigt fint tillsammans och det var fint att se hur "experterna" hjälpte sina arbetspar. Vi avslutade lektionen med en kort diskussion om varför det är bra att kunna grunder i programmering. Jag tog lampor med rörelsesensorer som exempel: de tänds då sensorn känner av rörelse, inte för att det är något magiskt med lampan. Omkring oss finns det allt fler prylar och funktioner som är programmerade på olika sätt. Kommentarer som eleverna hade var bl.a.:

- vi behöver kunna programmera robotar så att de kan göra olika jobb
- man kan börja jobba som programmerare

Klassläraren sade till sina elever att de kommer att fortsätta programmera i Scratch med samma par, så att de får öva vidare (och utan en tutorlärare i klassen, hurra!). Igen ett fint exempel på lärarskap som möjliggör lärande, trots att det eleverna jobbar med är utanför den egna komfortzonen. 


På vägen hem funderade jag att det är så viktigt att förstå att en lampa som tänds automatiskt gör det för att den är programmerad att göra så, inte för att en liten tomte bor inne i lampan (så som en elev i ettan föreslog i höstas). Att förstå att det finns olika program runtomkring oss är kanske det första steget på vägen att få eleverna att bli producenter, istället för att enbart vara konsumenter i vår digitala värld.


Ifall du vill ta en titt på Scratch 3.0 så kan den här Thinglink-bilden hjälpa dig att komma igång:

21 feb. 2019

Områdestutorns läsår

I år har jag haft möjligheten att jobba som s.k. områdestutor i Kyrkslätt. Vi är sammanlagt fyra områdestutorer i Kyrkslätt: tre på finska sidan och en på svenska. Hur ser områdestutorns år ut i Kyrkslätt? Klicka på länken så kommer du till en ThingLink-bild med länkar och material:

https://www.thinglink.com/scene/1155091521112899587






20 jan. 2019

Mångvetenskapliga lärområden i LES

Eftersom jag besökte The Lady Elizabeth School vid terminsstarten förra veckan hade jag möjlighet att se tre olika "Entry Points" i olika årskurser. Entry Point är inledningen till ett nytt tema. Men först några ord om läsordningen.

Här schemat för en klass i åk 4 (åk 2 i Finland). Topic står för temahelheten de jobbar med och i temat integreras t.ex. geografi, historia, science, teknologi och bildkonst. Utöver temat har de mycket läsning och matematik samt spanska. Skolan har en egen simhall, så simning hör även till veckoprogrammet.



De teman jag fick se inledningen till var The magic toymaker (åk 1), Saving the World (åk 3) och Explorers & Adventurers (åk 4). Gemensamt för alla Entry Points var att de var något spännande och roligt, något som väckte elevernas intresse för temat. Exempelvis började temat i åk 4 med en skattjakt ute på skolgården och i åk 3 fick eleverna förvandla sitt klassrum till en regnskog. I åk 1 pysslade eleverna robotar.

När ett tema inleds synliggörs målen för eleverna. I klasserna kunde jag se målen på väggarna och i elevernas häften.
I åk 4 hängde målen på en tvättlina.

Elever i åk 1 (5-åringar) får höra om målen för The Magic Toymaker. 

Eleverna i åk 3 limmade in målen i sina häften.

En del av målen för temat "Saving the World".

I samband med Entry Point tar man också reda på elevernas förhandskunskaper genom "Knowledge Harvest". Dessutom får eleverna berätta vad de vill lära sig mera om.




Detta visste eleverna i åk 3 om regnskogar...
...och det här vill de lära sig mera om.

Man jobbar med ett tema i flera veckors tid och en lärare berättade att man under ett läsår har 3-5 olika temahelheter.

Eleverna hade temahäften, inte skilda häften för geografi, historia osv.

Lärandet som sker under temat synliggörs på väggarna i skolans korridorer och i klassrummen. Någonstans såg jag den passande rubriken "The Learning Journey". Här några exempel på väggplanscher som visar vad eleverna hade lärt sig före jullovet.

I åk 6 hade de jobbat med rymdtema...

...och i åk 1 med sagor, "We're going on a Bear Hunt".



Ett tema avslutas med en s.k. Exit Point då man firar lärandet som skett under de gångna veckorna. Det kan t.ex. vara ett museibesök, en teaterpjäs eller något annat som har koppling till temat och som visar vad eleverna lärt sig.

9 jan. 2019

Synligt lärande i LES

Det första jag lade märke till när jag kom till Laude The Lady Elizabeth School var att de verkligen fokuserar på lärande. Deras vision syns överallt.





Det bästa är att det inte bara är en fras på väggen, utan alla lärare jag skuggade talade "samma språk". I början av lektionen berättade läraren vad de skulle göra under lektionen och visade lärandemålet. Ofta skrev eleverna ner målet (WALT: We Are Learning To) i sitt häfte. I slutet av timmen frågade läraren ofta hurdan utmaning eleverna haft (good/bad/no struggle) och varför. Eleverna kan även skriva i sina häften hurdan utmaningen varit under lektionen, som en kort självbedömning.

Lärandeplanscher i olika årskurser.

Målen synliggörs tydligt för eleverna i början av varje nytt tema och även
skilt för varje lektion. 

Synliggöra framsteg (getting better)

Framsteg åk 1 -> 6

Häfte i åk 4 (finska åk 2). Eleverna limmar in matriser i sitt häfte.
Både självbedömning och lärarens bedömning syns här. 

I skolan finns några lärare som gör s.k. LfLV:s (Looking for Learning Visit) under vilka de går in i klasserna under lektionstid och frågar eleverna vad de lär sig och vad de blir bättre på just under den lektionen. Värt att fundera på att implementera detta på något sätt även i finska skolor!

Jag hade en intressant diskussion med pedagogiska ledaren för högstadiet när han visade mig runt i deras nya fina skolbyggnad. Han sade att det är en stor skillnad mellan "displays" och "learning displays". Elevarbeten som visas på väggarna ska vara kopplade till lärande, annars är de inte meningsfulla att visa upp. Ledaren såg en väggplansch som inte hade någon koppling till elevernas lärande och då talade han med ämnesansvarige läraren och bad att hon ändrar planschen så att den visar lärande och framsteg. Ämnesansvarige läraren sade att planschen kommer att tas ner inom kort... Det var i den stunden jag insåg att de förverkligar sin vision och inte bara talar om den.