21 jan. 2014

Den bundna handskriftens vara eller icke vara

Läroplanen 2016 revideras som bäst. Det riktas mycket kritik mot den "gammalmodiga skolan" och således antar och hoppas jag att de som nu utvecklar en ny läroplan försöker tänka utanför ramarna. En av de eventuella förändringarna som lyfts fram är skrivstilens öde. Skrivstilen har hamnat i många tidningsrubriker och ivrigt diskuterats i sociala medier. Det är intressant att se att många gapar att skolan måste förnya sig, men att man absolut inte får skippa skrivstilen.

Här några tankar om ämnet:

Det som lärs ut i skolorna idag är inte skrivstil, det man fick lära sig ännu på 80-talet. Nu ska eleverna lära sig s.k. bunden handskrift, som inte skiljer sig just alls från vårt textade alfabet. Skillnaden är att man borde binda ihop bokstäverna på ett ganska ologiskt sätt och genom att lyfta pennan nästan hela tiden. Om skrivstilen i tiderna var snabb att skriva, så är den bundna handskriften tyvärr långsammare och krångligare.

En del anser att eleverna ska lära sig bunden handskrift för att det är en bra övning för finmotoriken och öga-hand-koordinationen. Det stämmer, men jag kan också komma på många mer motiverande och trevligare sätt att öva upp dessa färdigheter. Att svettas med snirkliga bokstäver är inte värst kul, det har jag sett många gånger på nära håll. Tyvärr.

Andra kan tycka att man inte ska modernisera allt, att något gammalt ska få finnas kvar. Men vi kan väl inte börja stoppa utvecklingen? Samhället blir bara mer och mer datoriserat hela tiden. Varför borde man då använda den dyrbara tiden i skolan till att lära ut sådant, som de flesta eleverna inte kommer att behöva i framtiden?

Om man ska ha in nytt stoff i läroplanen måste plocka bort något gammalt. Alternativt öka timantalet i grundskolan, men det har vi inte råd med då det redan nu permitteras för fullt i olika kommuner. Ifall jag fick välja så skulle jag helt klart sluta pina eleverna med den bundna handskriften. Jag anser att det är mycket viktigare att eleverna lär sig en tydlig handskrift, istället för att blanda ihop två som blir en enda sörja.

Och till de som är bekymrade hur elevernas autografer i framtiden kommer att se ut - ja, man kan säkert öva sig, endera i skolan eller hemma, att skriva en sådan. Men att sätta ner en massa timmar, svett och tårar på bunden handskrift för att lära sig att skriva en autograf...bortkastad tid som sänker elevernas intresse för ämnet modersmål, tycker jag.

Till sist måste jag tillägga att jag även haft några elever som genuint tyckt om bunden handskrift. Till dem kunde man eventuellt erbjuda kortkurser i skrivstil och kalligrafi, eller ta in skrivstilens utveckling som ett litet tema i historia eller bildkonst.