Utvecklande av matematikundervisning

Oktobermånad närmar sig sitt slut och jag har äntligen kommit fram till hur jag måste bygga upp matematikundervisningen i min klass i fortsättningen. Med mina tidigare klasser har jag gjort så som det rekommenderas i matematikbokens lärarhandledning: varje mattelektion introducerar läraren ett kapitel för hela klassen, man gör några övningar tillsammans, laborerar och sedan får eleverna jobba i sina böcker med det första uppslaget som hör till kapitlet. Träna-uppgifterna blir läxa och de som hinner kan under lektionstid jobba med tilläggsuppgifterna som finns till varje kapitel. De som blir färdiga med tilläggsuppgifterna får kopieringsunderlag som finns längst bak i lärarhandledningen. I kopieringsunderlagen repeterar man det som kapitlet handlat om.

Med min förra klass fick de som ville gå vidare med tilläggsuppgifterna i hela boken, men ingen fick helt själv försöka sig på att gå vidare med de egentliga kapitlen. Även om jag vet att många av dem hade velat göra det och även klarat av det, så vågade jag inte "släppa kontrollen".

Nu vågar jag. Men inte släppa kontrollen hur som helst (tänk kor som kommer ut på grönbete på våren...).
Jag kommer att göra så här:

- elementärt nytt stoff behandlar vi gemensamt i klassen (för vissa blir det säkert repetition)

- eleverna jobbar i sina böcker med huvudkapitlen i egen takt

- under lektionstid hjälper jag och assistenten till där det behövs och förklarar och visar på nytt för dem som behöver få något förklarat tydligare eller på ett annat sätt för sig

- eleverna får ibland fungera som "hjälplärare" åt varandra: istället för att jag förklarar någon viss uppgift 19 gånger vid olika tillfällen får eleverna förklara uppgiften för kompisen - det är då man faktiskt vet att man lärt sig om man också kan förklara för någon annan hur man gör. Väldigt bra övning för eleverna på många olika sätt! 

- vissa timmar spelar vi mattespel i par och smågrupper (med konkret material och på dator/iPad) och leker i vår butik (addition och subtraktion på ett konkret sätt). Utematematik vill jag också börja med under detta läsår.

- ibland ger jag läxor om jag ser att någon behöver träna just någon viss grej lite extra, men annars får eleverna välja sina egna matteläxor. Detta ska dock inte belasta föräldrarna allt för mycket - det är meningen att eleverna ska klara av sina läxor rätt så långt på egen hand, men givetvis kan och får föräldern stöda där det behövs. Men det ska som sagt inte kännas som en belastning.

- efter att eleven kommit fram till vissa "kontrollpunkter" får de göra ett test, så att jag ser att eleven förstått det nya stoffet och kan gå vidare. Om jag ser att det finns någon kunskapslucka så förklarar och visar jag på nytt för dem som behöver det. Vi kan ta de extra genomgångarna både under lektionstid, men även i matteklubben, som jag kommer att starta inom kort. Testen bedöms inte med vitsord eller på annat sätt, de är enbart till för att jag ska kunna se att ingen blir sittandes med kunskapsluckor. 

- jag kommer inte i fortsättningen att rätta matematikböckerna, utan istället rättar jag testen vid "kontrollpunkterna". Att rätta matteböcker tar väldigt mycket tid i anspråk och nyttan är rätt så liten. Om någon har ett slarvfel på någon sida i boken gör det ingenting, men däremot måste jag hitta systematiska tankefel (t.ex. att någon alltid adderar då när det ska subtraheras osv.) Dessa systematiska tankefel hittar jag redan ofta under lektionstid då jag går runt och hjälper eleverna och då kan jag hjälpa till genast.

- eleverna, föräldrarna och jag kan enkelt följa med framstegen i en s.k. "målstege", som eleverna kommer att få under novembermånad. Målstegen ser ut som ett träd där baskunskaperna finns nere i rötterna och sedan växer kunskaperna ju högre upp i trädet man kommer. Inne i trädet står det olika kunskapsområden (t.ex. jag kan tiokompisarna) som eleverna får färglägga vartefter de lärt sig.  

Syftet med att lägga upp undervisningen på detta vis är: 

- ingen behöver känna att hen måste gå vidare innan hen lärt sig: "man kan först när man kan", har någon klok sagt någon gång.

- de som vill och kan får gå vidare i egen takt, enligt egen förmåga. Jag vill inte ha som uppgift att hålla tillbaka eleverna som både kan och vill gå vidare :) Och alla kan, men olika barn behöver olika mängder tid för att lära sig.

Vad det kan leda till:

- att eleverna får stöd och hjälp med just det de behöver just då när de behöver det

- att eleverna blir ivriga och motiverade då de tydligt ser sina framsteg och vet att de får gå vidare (detta har jag redan kunnat se tydligt - många elever önskade att få jobba med matematik under höstlovet...!?!)

- att någon kan börja med 1b-boken före årsskiftet och med tvåans stoff redan på ettan

- att ingen blir uttråkad eller orolig på lektionerna för att innehållet känns för lätt/för svårt

- - - - - - -

Jag har diskuterat detta en del med Anna, en av våra ämneslärare i matematik, och hon stöder detta system till fullo. Vi kommer säkert att fortsätta samarbetet kring "individuella lärostigar" eftersom det ger så mycket - både åt oss som lärare, men även åt våra elever (vilket är det viktigaste). Tusen tack Anna för bollplanksstödet hittills! :)

Jag säger inte alls att man inte kan uppnå samma mål med att följa lärarhandledningens anvisningar eller genom att jobba på ett annat sätt än det jag beskrivit. Inte alls. Men jag upplever att det känns svårare för mig att tillgodose de olika elevernas stödbehov om jag inte gör så här.