Att äga sitt lärande

Att lära sig att lära, eller att äga sitt eget lärande, nämns ofta i pedagogiska diskussioner och i pedagogisk litteratur. På finskt håll finns det en stor FB-grupp med det namnet "Yksilöllinen oppiminen ja oppimisen omistajuus", där drygt 14.000 pedagoger följer med och delar med sig av inlägg i anknytning till temat.

För mig har det här med att äga sitt lärande varit något lite halvmystiskt, något som jag inte helt kunnat greppa. Ända tills jag tidigare under det här läsåret läste Dylan Wiliams bok "Att följa lärande", där han beskriver de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning (formativ bedömning kan beskrivas som kontinuerlig bedömning som främjar lärande). Den femte strategin är att aktivera eleverna att äga sitt eget lärande. Vad är det då man ska göra?

För att kunna äga sitt lärande och sina lärprocesser ska man kunna besvara tre frågor (som även hittas i vår läroplan):

1. Vad vill jag lära mig?

2. Vad kan jag redan?

3. Hur ska jag göra för att uppnå mitt mål?

För de flesta vuxna är det här ganska självklara saker. Vi kan ta som exempel att vi vill lära oss ett nytt språk, t.ex. spanska. Då kan vi lätt besvara de ovanstående frågorna:

1. Mitt mål är att lära mig spanska (på turistnivå).

2. Mina kunskaper i andra språk, t.ex. min rostiga franska, kan kanske hjälpa mig på vägen. Kunskap om grammatik och strukturer i olika språk är också till nytta. 

3. Många alternativ: Jag kan anmäla mig till en språkkurs, ladda ner en app, se på spanska filmer, läsa spanska texter, orka öva och inte ge upp osv.

Hur kan vi hjälpa barnen att lära sig att lära? Hur gammal ska man vara för att äga sitt lärande? Tänker att riktigt små barn övar olika färdigheter ihärdigt och lär sig på det sättet att t.ex. krypa och gå. Så redan riktigt små barn äger sitt lärande, även om de gör så delvis omedvetet.

Testade de ovanstående frågorna på min sexåriga dotter för ca 1,5 månader sedan och fick följande svar:

1. "Jag vill lära mig att fläta."

2. "Jag kan redan göra en ponnysvans, det hjälper mig."

3. "Du kan lära mig. Eller så kan jag öva på min docka som har långt hår. Eller så kan du visa på min docka. Eller du kan visa med band hur man flätar. Eller jag kan titta på en video på YouTube. Eller så kan jag öva själv."

Samma kväll som jag hade ställt frågorna till henne låg hon på vår säng och testade att fläta sitt hår. Efter det har hon övat på sina dockor, sitt eget hår och nu även med sin kompis på dagis. Idag frågade hon om hon får göra en fläta till mig. "Anna i Frozen har en sån!" utbrast hon när hon såg slutresultatet.

  

Jag tror fullt och fast att vi även kan få eleverna att äga sitt lärande i skolan. Även om man ibland hör kommentarer som att eleverna är bara motiverade på fritiden, inte i skolan. Där håller jag inte med. 

Som lärare behöver vi vara tydliga med målen: eleverna behöver få en vägkarta så att de ser vart de är på väg i lärandet och lärprocessen. De behöver också få reflektera över sina förhandskunskaper, det de redan kan. Enligt Dylan Wiliam och många andra pedagoger sker inlärning lättare om man kan länka ihop "gammal" kunskap med det nya man ska lära sig. Till sist ska eleverna få tänka ut olika sätt för hur de kan uppnå målen, individuellt eller tillsammans med andra. 

Vår uppgift som lärare är att möjliggöra det ovanstående och försöka skapa så intressanta frågor, vinklingar, projekt och temahelheter, att eleverna vill ta ansvar för sitt eget lärande.