Utvecklingslärarskap vs. klasslärarskap

Då är det en vecka sedan skolorna i Kyrkslätt började och måste säga att starten varit jättebra! Efter ett läsår med många olika koordinerings- och utvecklingsuppgifter känns det roligt att igen ha en egen klass.

Under fjolåret var det fint att ha mycket tid för skolutveckling, nätverkande och koordinering. Det kändes som att man kunde "vara till nytta" på ett bredare plan och inte enbart i sitt eget klassrum eller den egna skolan. Det svåraste, i alla fall för mig, med en sådan arbetsbild är att leda sitt eget arbete. Jag visste alla mina olika ansvars- och utvecklingsuppgifter, jag jobbade på och utvecklade, hittade ett bra kalendersystem för att strukturera och bokföra tiden jag använde på de olika arbetsuppgifterna, jobbade hela dagar, ibland kvällar och veckoslut...och ändå kunde jag fundera om jag gjorde tillräckligt. Undrar om kontorsarbete känns så? "Problemet" med utvecklingsarbete är att man kan utveckla i all evighet, men ibland ska man också kunna ta paus utan att ha dåligt samvete. Oberoende så var det ett lärorikt och nyttigt år på många sätt och det känns att jag hann med mångt och mycket.

Under det här läsåret blir det mera undervisning, lite områdestutorskap, lite utvecklingsarbete och just inga koordineringsuppdrag. Känns som en bra palett. Och att ha ett färdigt schema att följa är inte så tokigt heller, efter att man haft en längre paus från det. Visst kan man fila på sina lektionsplaner och producera en massa material till sina elever men det är ändå lättare att veta när man gjort tillräckligt.

Har tagit över en klass i årskurs 4 och tänker att jag i år har möjlighet att testa en hel del sådant som jag inte riktigt kunnat med yngre elever i åk 1-2 där tiden går till annat. Ser extra mycket fram emot att samarbeta med mina parallellklasslärare kring våra temahelheter. Mera om dem senare!