Utmanande undervisning i matte
Under min första dag i Lady Elisabeth School under höstlovet följde jag med en mattelektion, vars struktur jag gillade mycket. Läraren kollade först upp elevernas förkunskaper om klockan (gemensamt i helgrupp) och sedan fanns det tre olika matteuppgifter att välja mellan, beroende på hur svårt man upplevde att innehållet i den gemensamma delen hade varit.
Eleverna satte sig tillsammans med dem som hade valt samma "svårighetsgrad" på uppgiften. På det här sättet hade de lätt att klura tillsammans vid behov. Läraren (och jag) gick runt och förklarade och hjälpte till där det behövdes.
I slutet av lektionen skulle eleverna göra en enkel självutvärdering av hur de tycker att de kan stoffet som de jobbat med. De använde en skala med B=beginning, D=developing och M=Mastering (samma skala användes i alla ämnen). Utöver det skulle de rita en emoji i sina häften som visade hurdan utmaning uppgiften varit: bad struggle (alldeles för svårt), no struggle (alldeles för lätt) eller good struggle (bra utmaning).
Lektionen jag såg var så pass inspirerande att jag nu tänkt testa samma system i egen klass. Idag jobbade mina elever med ett mattepapper (alla fick samma) och i slutet av lektionen bad jag att de ritar en emoji på pappret som visar hurdan utmaning uppgifterna var: hemsk utmaning (alldeles för svårt, behöver vuxenstöd), ingen utmaning (för lätt) och bra utmaning (passligt utmanande - jag klarade uppgifterna men fick också lite anstränga mig).
Eleverna förstod genast vad jag var ute efter och några elever funderade även vad man ritar om det känns som "mellan" två emojis. Jag berättade att vår målsättning på mattetimmarna fr.o.m. nu ska vara att eleverna erbjuds uppgifter med åtminstone två olika svårighetsgrader, så att alla får öva de färdigheter de behöver öva och får det stöd/den utmaning de behöver få.
Blir intressant att se hur det här fungerar och utvecklas i klassen - bloggar på nytt om samma tema lite senare!
Eleverna satte sig tillsammans med dem som hade valt samma "svårighetsgrad" på uppgiften. På det här sättet hade de lätt att klura tillsammans vid behov. Läraren (och jag) gick runt och förklarade och hjälpte till där det behövdes.
I slutet av lektionen skulle eleverna göra en enkel självutvärdering av hur de tycker att de kan stoffet som de jobbat med. De använde en skala med B=beginning, D=developing och M=Mastering (samma skala användes i alla ämnen). Utöver det skulle de rita en emoji i sina häften som visade hurdan utmaning uppgiften varit: bad struggle (alldeles för svårt), no struggle (alldeles för lätt) eller good struggle (bra utmaning).
En elev som valde svåraste uppgiften och kände att det varit en bra utmaning. |
Lektionen jag såg var så pass inspirerande att jag nu tänkt testa samma system i egen klass. Idag jobbade mina elever med ett mattepapper (alla fick samma) och i slutet av lektionen bad jag att de ritar en emoji på pappret som visar hurdan utmaning uppgifterna var: hemsk utmaning (alldeles för svårt, behöver vuxenstöd), ingen utmaning (för lätt) och bra utmaning (passligt utmanande - jag klarade uppgifterna men fick också lite anstränga mig).
Eleverna förstod genast vad jag var ute efter och några elever funderade även vad man ritar om det känns som "mellan" två emojis. Jag berättade att vår målsättning på mattetimmarna fr.o.m. nu ska vara att eleverna erbjuds uppgifter med åtminstone två olika svårighetsgrader, så att alla får öva de färdigheter de behöver öva och får det stöd/den utmaning de behöver få.
Blir intressant att se hur det här fungerar och utvecklas i klassen - bloggar på nytt om samma tema lite senare!
De här bilderna dyker upp på klassrumsväggen ännu denna vecka. |
Kommentarer
Skicka en kommentar