13 apr. 2013

Lärare, skolan och sociala medier

Jag erkänner. Ännu i augusti 2011 var sociala medier lika med Facebook, Twitter och bloggar för mig. Då hade jag en blogg och ett FB-konto, men Twitter hade jag ingen egen erfarenhet av, visste enbart vad det var. Kort därefter höll vår dåvarande IT-lärare Jocke (@qscwer) ett IKT-café med temat sociala medier. Jocke sade något som jag kommer att tänka på när någon säger att han/hon inte vill vara aktiv på nätet. Det var något i stil med att man är ändå på nätet, vare sig man vill det eller inte. Och därför är det bättre att vara där, för att kunna påverka sin egen nätidentitet.
När jag kom hem skapade jag ett eget Twitter-konto.

För tillfället använder jag Twitter, Google+, FB och Blogger. Jag vet att det finns en hel del mer som kan räknas till sociala medier, men jag kommenterar dem som jag har erfarenhet av.

Facebook
Känner väl alla till. Fungerar bra då man vill ha kontakt med sina vänner, släktingar och bekanta. Däremot vill jag i regel inte vara FB-vän med mina elever eller deras föräldrar. Men, jag kunde tänka mig att skapa ett lärarkonto, för att hålla kontakt med hemmen och berätta om sådant klassen gjort eller kommer att göra. Ett bra exempel på detta är Hanna Graeffe (@hannagrrr), som har skapat just ett sådant lärarkonto https://www.facebook.com/opehanna

Eftersom FB är så välkänt och många har ett konto, tycker jag att skolorna kunde engagera sig mera på FB. På skolans FB-sida kunde man berätta om kommande evenemang, läs- och lovtider, publicera foton osv. Några lärare och elever kunde tillsammans ansvara över kontot och uppdateringarna. 



Twitter
Har jag kommit att gilla enormt. Jag följer många lärare och andra med anknytning till utbildning. Öppenheten och det enorma informationsflödet kan ses som något positivt. När man hittar intressanta människor/konton att följa, får man massor i utbyte (mer än man hinner ta emot!). Det tar en stund att komma in i kommunikationssättet, men snabbt hänger man med i världen av #, @, RT, MT och DM.

Om Twitter blir mer allmänt i Finland, kunde jag bra tänka mig att skapa ett Twitterkonto åt min klass, där eleverna kunde berätta om sådant vi gjort i skolan. Skolan kunde också ha ett eget konto, som kunde vara länkat till skolans hemsida. Flödet skulle synas på hemsidan och där kunde man snabbt "tuta ut" aktualiteter m.m.

Google+
Försökte jag mig på efter Jockes IKT-café, men det var inte så lyckat. "Ingen är ju på G+" har man hört mer än en gång och då var jag av samma åsikt. För inte så många dagar sedan bestämde jag mig för att ge tjänsten en ny chans. Jag raderade min gamla profil och skapade en ny. Läste lite tips om hur G+ fungerar och nu är jag såld. Det första man måste inse är att G+ inte är FB och kommer inte att vara det heller. Dina FB-vänner kommer inte att hitta till G+, så därför kan du satsa på att lära känna nya människor istället. Jag har blivit medlem i några olika utbildningsrelaterade grupper (Communities) på G+ och således kommit i kontakt med lärare över hela världen. Som lärare tror jag att man har den största nyttan av G+ i form av alla de möjligheter den ger till nätverkande.

Blogger (eller vilken bloggtjänst som helst)
Har jag använt sedan 2007, då jag ville dokumentera vårt husbygge. Hösten 2011 skapade jag en skolblogg, där jag och mina årskurskollegor berättar i text och bild om det vi gjort med våra klasser. Bloggen var/är omtyckt av både föräldrar och elever, men som informationskanal för aktualiteter fungerar den inte (eftersom de flesta inte kollar en blogg varje dag, utan mer sporadiskt). Ibland ville jag skriva om utbildning och lärande i allmänhet, men det passade inte in i den bloggen. Därför har jag nu skapat en egen lärarblogg. När jag efter vårdledigheten återvänder till jobbet vill jag skapa en klassblogg, som eleverna får skriva i och publicera bilder på sina arbeten osv. Bara föräldrarna går med på det.

Som sagt, det finns fler sociala medier, men jag kommenterade dem jag använder mig av mest.

Det finns säkert lärare som tycker att de inte har tid att vara aktiva på sociala medier (förutom privat). Jag ser det som en slags fortbildning, som jag inte har råd att vara utan. Utvecklingen inom utbildning och teknologi går fram i rasande fart och jag vill veta vad som händer inom branschen. Dessutom får man hela tiden mängder av nya idéer till undervisningen.

I allmänhet anser jag att skolorna så småningom kunde minska på pappersexersisen och börja göra sig mer synliga på webben. Både för att spara på våra skogar, men även för att en skrynklig lapp längst ner i ryggsäcken inte alltid hittar ända hem.