16 sep. 2017

Första make-projektet: hållbara konstruktioner

Som jag skrev i våras kommer min klass (åk 3) att under det här läsåret få vara med som pilotklass i MAKE-projektet. Vi har träffats med pilotgruppen en gång i slutet av maj och dessutom har vi haft några distansträffar (bl.a. en på jitsi.org, som var en ny plattform för mig).

Min klass börjar med MAKE-projektet "på riktigt" efter jullovet, när vi fått flytta till ett nytt klassrum. Just nu är vi inhysta i skolans bibliotek där det inte finns så mycket utrymme för våra projekt, men lite making har vi ändå kunnat jobba med.

I omgivningsläran bekantade vi oss med hållbara konstruktioner. Vi läste om olika konstruktioner och funderade varför vissa konstruktioner är mer hållbara än andra. Eleverna observerade olika konstruktioner i sin omgivning och gjorde några experiment mha. papper och målartejp. De skulle bygga ett torn, en instabil bro och en stabil bro.

Efter experimenterandet i klass gick vi till skogen där eleverna försökte bygga hållbara broar av naturmaterial.






Under dessa två aktiviteter övade eleverna att planera sitt arbete, att revidera planen, att lösa problem och att samarbeta med andra. Nu hade vi tillräckligt med förhandskunskap för att skapa vårt första lilla maker-projekt i åk 3.




Eleverna skulle individuellt, i par eller i grupper med max. 3 elever göra följande:

1. Planera en liten, hållbar bro utgående från det material som finns till hands (papper, kartong, lim, målartejp, piprensare, glasspinnar)
2. Rita projektplanen i häftet, även anteckna materialbehovet
3. Bygga enligt planen
4. Revidera planen vid behov
5. Bygga vidare
6. Fotografera hela arbetsprocessen samt slutprodukten
7. Dokumentera arbetet genom att göra en kort film i iMovie

Under arbetets gång påminde jag eleverna om:

- att fundera på vad de lärt sig om hållbara konstruktioner och utnyttja den kunskapen i arbetet
- vikten av att dokumentera hela processen, inte enbart produkten
- använda varandra som resurser (som ensam vuxen med 20 elever hinner man inte svara på alla frågor genast): "Om du har ett problem, fundera vem av dina klasskompisar kan hjälpa dig, gå till den kompisen och be om hjälp."

I fjol upplevde jag ibland våra maker-projekt som stundvis kaotiska då många behövde hjälp samtidigt (och vi hade lim överallt!). Under det här arbetet kändes det att det definitivt varit värt att satsa på samma arbetssätt tidigare. Nu hade eleverna ett fint flyt i arbetet och ingen kaos-känsla infann sig. Som bonus kan nämnas att eleverna var superskickliga att göra film i iMovie, även om vi inte jobbade så många gånger med film på tvåan.

Här en kort videofilm av mina elever Valter och Linus (publicerad med tillstånd). I filmen dokumenterar de tydligt sitt broprojekt från planering till testning, revidering och till sist ännu slutprodukten.


Broprojekt from Minttu Myllynen on Vimeo.






För den som vill veta mera om making kan jag rekommendera boken Makeology-Makerspaces as Learning environments (red. Peppler, Halverson och Kafai). I boken finns många bra tips om hur lägga upp maker-projekt så att de har en möjlighet att lyckas och att de leder till inlärning hos eleverna.

24 aug. 2017

Nytt läsår

I slutet av juli tänkte jag att början av läsåret kommer att bli kaotiskt och tungt. Vi fick veta att paviljongerna, som årskurserna 1-6 ska flytta till, är försenade och inte kan tas bruk vid skolstart. Min klass skulle fungera i skolbiblioteket i flera månader.

Min oro visade sig vara obefogad. Eleverna anpassade sig hur snabbt och fint som helst till vårt temporära klassrum. Nu har vi fått skolarbetet igång i de flesta ämnena och ska snart börja med årets första mångvetenskapliga lärområde. Mål för läsåret ska vi även ställa upp.

En elev sade idag att det var kul när skolan började - man behöver få vila upp sig under sommaren, men det är också bra att gå i skola så har man något vettigt att göra. Instämmer. Och erkänner att jag gillar helt löjligt mycket att jobba med min klass.


Det smala utrymmet ger oss inte så många möjligheter till innovativa
bordsplaceringar, men vi får ta igen det senare när vi flyttar till paviljongklassrummet.

4 mars 2017

Förändring är inte helt lätt

Här i veckan råkade jag träffa en av klassens föräldrar i korridoren, hon var där för att hämta sitt barn från eftis. Jag hade haft en lång dag med mycket att göra och med en dålig nattsömn i bagaget kände jag mig aningen upphängd och nersläppt. Vi snackade en stund om lite allt möjligt, bl.a. ett tabellförhör som gått bra, men även mycket annat. Det som gjorde mig glatt överraskad var när föräldern sade att det är så fint när vi gör nya, moderna grejer i skolan, bl.a. programmerar. Sådant behöver man höra ibland när man är trött och tveksam.

Att utveckla och utvecklas är både roligt och intressant, men ibland även tungt och krävande. Man läser nya läroplanen och ny forskning, funderar över hur man kunde få det nya att passa ihop med det gamla. Insikten att inte kunna ta in nytt utan att lämna bort eller ändra på något gammalt. Frågor som 
"Vad är viktigt?", "Vad ska man behålla?", "Vad kan man förändra?", "Vad kan man helt slopa?" kretsar ofta i tankarna. 

 

Ibland har man lust att slänga hela nya läroplanen i väggen och återgå till det gamla. Tydliga ämnesgränser, en massa böcker och häften, diktamen, handstilsövningar, summativa prov och test, elever som bara sitter tyst på sina platser och jobbar med sina egna uppgifter. Varför? Jo för att det är något man varit van vid, något som känns tryggt.

Gillade jag sådana lektioner under min egen skoltid? Nej. De var tråkiga och deprimerande. Värst var det med de strängaste lärarna, de som fick en att känna sig misslyckad jämt. Det bästa under lågstadietiden var när vi ibland fick göra grupparbeten om olika teman som vi dels fått välja själv. Att gå till skolans bibliotek, leta efter de faktaböcker som hade svar på våra frågor och sitta ner och diskutera projektet och våra fynd med resten av gruppen, det var det bästa under den tiden. Det näst bästa var att hitta på små fuffens för att hålla tristessen i schack. Och då var jag ändå en av dem som tyckte om att läsa, skriva och räkna. Undrar hur de av mina klasskompisar som hade andra intressen kände sig? 

Så kanske vi ändå inte återgår till det gamla. Jag skulle inte stå ut i mer än några dagar. Undrar hur länge mina elever skulle trivas?


P.S. Martti Hellström skrev för några år sedan ett läsvärt inlägg om den nya läroplanen och det som den medför: http://pedagogiikkaa.blogspot.fi/2014/12/ops-2016-tulee-oletko-valmis.html

3 mars 2017

MAKE-projekt

Strax före sportlovet fick jag veta att jag och en av mina kollegor, Victoria Lindroos, blivit valda till pilotlärare i ett nytt making-projekt. Projektet går under namnet "MAKE: Making som ett ämnesövergripande tema i den finländska skolan" och det är Linda Mannila som håller i trådarna för projektet, som finansieras av Utbildningsstyrelsen. 

Enligt projektbeskrivningen är målsättningen att utreda hur making – eller skaparkultur – kan användas som ett ämnesövergripande arbetssätt i vår skolmiljö, genom att utgå från erfarenheter i andra länder samt ta fram och utvärdera olika typer av aktiviteter. Pilotlärarna får tillsammans under rådgivning och handledning utveckla och förverkliga making-relaterade lektionshelheter inom ämnen såsom omgivningslära, matematik, fysik, slöjd, musik och bildkonst. Projektet gör det möjligt att köpa in sådan utrustning (t.ex. 3d-printer, elektronik, robotar, etc) som behövs för att möjliggöra de aktiviteter som lärarna vill utvärdera.  

Är väldigt glad över att få vara med i projektet, tror att det kommer att passa mina nästa års treor och mig som hand i handske! 



12 feb. 2017

Konkretisera multiplikation

Nyss fick min 7-åring för sig att han vill lära sig multiplikation, så vi plockade fram lego-lådan och började räkna potatisar. Vi gjorde samma i klassen i tisdags, men då använde vi multilinkklossar. Jag bloggar här helt kort om legon som konkret stödmaterial, eftersom de allra flesta har legon hemma som går snabbt att plocka fram när man jobbar med multiplikations- eller andra matematikuppgifter.

Bonden och potatisarna 

Det var en gång en bonde, som hade potatis i källaren. Bonden hade en stegmätare, så hon försökte gå mycket varje dag. Bonden gillade fisksoppa.

 
  
Uppgift 1. Bonden behöver åtta potatisar till sin fisksoppa. Bonden går fyra gånger till källaren. Varje gång hämtar hon upp två potatisar. Hur många potatisar har hon då sammanlagt? 

Uppgift 2. Bonden ska få gäster så hon lagar en lite större fisksoppa. Hon behöver tolv potatisar. Hon går tre gånger ner till källaren. Varje gång hämtar hon upp fyra potatisar. Hur många potatisar har hon då sammanlagt? 


Nollans tabell kan även förklarars med hjälp av legon. 

 

Uppgift 1. Bonden skulle vilja göra en liten fisksoppa. Till soppan behöver hon fyra potatisar. Tyvärr är bonden så trött att hon inte orkar gå ner till källaren för att hämta potatis, så det blir noll potatisar och ingen fisksoppa den dagen.

Uppgift 2. Bonden vill göra en fisksoppa. Idag är bonden väldigt tankspridd. Hon går fyra gånger ner till källaren bara för att se att potatisen är slut. Det finns noll potatisar i källaren, så det blir ingen fisksoppa den dagen heller. 


(Tror att jag ska börja samla ihop en liten lego-uppsättning till klassen, som vi kan använda på mattetimmarna.)